ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Sånt där som får mig att tänka att I nog inte har adhd, alla era barn verkar vakna jättetidigt på morgonen men I är hur morgontrött som helst. När han var liten kunde han lätt sova till 12 om inte jag väckte honom. Däremot har det vart väldigt svårt att få honom att somna på kvällen, när han var 3-4 år var det helt omöjligt höll på å natta timme efter timme å han somnade aldrig, men när han väl sover så är han nästintill medvetslös, vaknar inte av nåt. Hemskt har det vart på morgnarna när han ska iväg till skolan, man kan lyfta upp honom ur sängen, ställa honom upp och ändå vaknar han inte. Ibland blir man nästan rädd att han aldrig ska vakna mer. Så där verkar han vara väldigt annorlunda era, ja, de flesta barn.. Faktiskt de flesta jag känner som har helt "vanliga" barn brukade klaga att de vaknade halv fem på morgonen när de var mindre, men det brukar ju släppa innan de kommer upp i skolåldern.Jag kom precis på att jag är den enda som känner I som ska vara med på elevvårdskonferensen. Innan har alltid vart barnpsykolog och logoped och så med och jag har sett det som lika mycket information för mig som för övriga deltagare, men nu har vi ju ingen kontakt med någon sån och det är jag som ska berätta om I tydligen. Svårt, hur ska jag veta vad som fungerar i skolmiljön, det är ju inte riktigt samma sak som hemma. Känner att jag inte riktigt har någon helhetsbild av vad I har för problem, och i skolan verkar helt andra situationer uppstå än vad som gör hemma. Ibland kan jag tro att de tagit fel och pratar om någon annans barn när de berättar om hur I är i skolan. Jag som är så virrig hur ska jag kunna berätta något som ska vara begripligt för någon annan om något som jag känner att jag vet alldeles för lite om?

Jo men de känner ju inte I än, det är bara personal från nya skolan som ska vara med, I har gått på skolan i 3 dagar nu, och när elevvårdskonferensen är planerad kommer han att ha gått där i lite mindre än 2 veckor så jag tror inte de kommer att hinna lära känna honom eller ha någon riktig bild av hur han är i skolan på den korta tiden. Därför måste det ju vara så att de har tänkt sig att det är jag som ska stå för informationen om I. Alltså jag hänger upp mig på småsaker som jag tänker att de betyder nog att I inte har adhd, men självklart kan ju barn vara annorlunda varandra ändå. Adhd är ju inte hela personligheten. Känns som att jag har fått höra för många gånger att det beror på dålig uppfostran att han är som han är, så att jag är benägen att tro på det. Ändå kan jag inte se att andra föräldrar gör något som inte jag har gjort. Och jag har inte fått annat än beröm av barnpsykolog, logoped och lärare på skolan, medan andra männsikor som man inte känner så väl gärna kan uttala sig efter att ha träffat I bara några gånger att du borde göra så här och när jag säger nä det funkar inte så bra med honom så utgår de från att jag bara är lat och inte orkar försöka. Det är de där grejerna som man egentligen bara borde skaka av sig och glömma bort så fort som möjligt, men jag är rätt dålig på det. Är en rätt känslig människa tyvärr.

Vi ska fira jul hemma hos oss i år, för första gången någonsin ska alla komma hit. Det ska bli roligt tycker jag, men jag har delegerat lite uppgifter redan orkar inte som ensamstående mamma med I och en liten bebis ta på mig att laga all mat alldeles själv heller. Annars har vi ofta firat jul hemma hos min mamma, men hon är sjuk och dålig i reumatism och orkar inte hålla i det längre. Det har funkat jättebra att vara hemma hos henne, hon är verkligen bra och accepterar I helt och fullt som han är och hennes man också, så där kan man verkligen slappna av och känna sig som hemma när man är där. Hemma hos min pappa däremot är det helt annorlunda, han gillar inte när I sätter igång och anser honom vara ouppfostrad, I är jättekänslig för andras sinnestämning och känner av när han inte är accepterad och blir bara värre. Och så vill han bara börja bråka med I om varje liten småsak, medan jag försöker välja mina strider lite mer.

I har aldrig deltagit i något luciatåg eller skolavslutning. Han vägrar. Usch nu börjar det bli krångel med maten det var ett tag sen. Han kan inte sitta still så han hinner få i sig nån mat alls. Tar en tugga och skriker jag är mätt och springer iväg. Så får jag hämta tillbaks honom och säga att lite mer får du nog äta för å bli mätt men då halvstår han på stolen och försöker ta en tugga men spiller ut allt för han inte kan vara still och så skriker han MÄTT och springer iväg så får jag hämta honom igen. Så håller det på och ingen middag får han i magen, sen går han i skafferiet och småäter hela dagen för han är hungrig såklart och tjatar var tionde minut att jag ska ge honom en macka för han "håller på att svälta ihjäl". Någon som har några bra tips?Karina09: Min mamma bor ganska långt bort och är dålig i reumatism så det känns lite mycket begärt att be henne åka upp hit för en evk. Jag får väl bara försöka återberätta vad förra läraren sa till mig på senaste utvecklingssamtalet och säga att de kanske borde ligga på att det blir en utredning om de vill veta mer hur de ska kunna hjälpa honom på bästa sätt.

Matsituationen är nog ganska anourlunda i våra familjer än hos andra...M kastar sig över grytor och kastruller på bordet och det kan se ut som om hon äter direkt ur dem innan vi andra ens har hunnit sätta oss vid bordet Om hon inte halvstår eller är på språng så tar hon upp en ofantligt massa plats vid matbordet, en annan sitter inklämd med sin tallrik och kurar, för att slippa få en omedveten armbåge i ansiktet

Finns inget värre än att inte få sova!Sedan 3 månader tillbaka sover barnen hela nätter här hemma och jag känner mig som en helt annan människa. Innan det hade jag inte haft en hel natts sömn på 8år och då har mina barn inte så stora problem med sömnen som era.Känner verkligen med er och skulle om ja kunde, ge er några hela nätters sömn i julklapp!

två lingon och ett blåbär skrev 2009-12-07 22:41:38 följande: Ja min son hoppar över medicinen en dag på helgen för han lanar oftast och sover över medicintiden. Fungerar bra eftersom den inte är beroendeframkallande.Nu ätter han strattera ochså men den har vi valt att ta på kvällen för den får man inte utesluta hur som hälst.När det gäller matsituationer så har det fungerat att sätta A som liten framför TV´n ensam med maten. Då har han ätit utan att tänka sig för. Vid bordet med oss andra blev han distraherad och petade i maten och inget blev gjort. Nu äter han visa mål på sitt rum och helgerna äter vi halva familjen vid bordet. Maten står på spisen så vill man ha mer mat, så måste man resa sig och gå och hämta. Det gör att han inte äter så mycket som om det stod framför honom. Det är jobbigt att resa sig.Äter han på sitt rum hämtar han inte heller mer. Han har inget stopp, känner inte när han är mätt och han är lite överviktig. Alla känslor som kommer från magen tror han är hunger det gör att han äter ofta.Vi vill inte hindra honom att äta men vi styr alltså upp det hela med mängdlära.Du får ta två smörgåsar, fungerade jätte bra länge men nu gör han två dubblasmörgåsar, alltså 4 smörgåsar. Men i hans värld är det 2. Men jag låter honom han är ju ändå 15år och behöver mer nu.Han äter sparsamt i skolan han hinner inte äta säger han, för att dom så kallade kompisarna är så snabba. Klockan är 4.30 natten har varit lång. Klockan ringer vid 6. Kan inte påstå att det är något av barnen som håller mig vaken. Jag har värk i min fot.På eftermiddagen har vi utvecklingssamtal, ett onödigt möte kan tyckas eftersom vi hade elevvårdskonferans för några veckor sedan.

Min 7 årige son vet inte själv att han har adhd, vi har inte berättat det och tänker inte göra det heller, jag tror inte man behöver sätta namn på det som är problematiskt, därför tror jag inte heller att kompisarna och föräldrarna behöver veta att det är adhd utan det räcker väl med att förklara att han har problem med att kontrollera sina impulser så de förstår att han inte gör tokigheter med flit.Resonerar jag sunt nu eller beror detta kanske på att jag inte riktigt smält det här själv ännu?