ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Första dagen i nya skolan idag, jag har oroat mig så för upplägget att inte det ska passa I alls. Iaf en specialpedagog har vart med I hela dagen idag, för att han skulle få en bra start jag är så glad för det, visste ju inte om att de ordnat det så. Sen sa hans lärare att det har gått jättebra, men att det funkade typ för att det fanns en vuxen som var med I hela tiden och att det var tydligt att han behövde det. Sen fick jag ett papper i handen att rektorn har bokat in en elevvårdskonferans om 14 dagar så ska vi bestämma då hur vi ska göra för att det ska fungera för I. Så ändå jag var orolig för hur detta skulle gå och fick ingen bra känsla för skolan från början men nu känner jag att de har verkligen lyssnat och tar detta på allvar så... jippi! Nu känns det lovande I gick runt, runt och velade och var okontaktbar när jag hämtade honom, trött i huvet stackarn efter alla nya intryck men han sa sen att han hade haft roligt och trivdes bra med fröken och nya kompisarna.

Så, har nu pratat med BUP och vi hade "fallit mellan stolarna". Psykologen hade lagt en "bevakning" i journalen till läkaren, men denna hade varit ledig under en längre tid och ingen har följt upp bevakningarna under tiden.Eftersom vi inte hört av oss trodde psykolgen att allt var klart (vi hade kontakt 15/9 så vi får kanske skylla oss själva att vi inte legat på:-S) men nu skulle det ordnas så att vi får en akuttid, så att M får börja medicinera snarast.

Jag fattar inte hur ni vet vad ni gör som inte andra föräldrar gör för barn i samma ålder, tänker på det som ni skrivit som sökt vårdbidrag för allt extra arbete och så... Hur vet man vad som är extra? Jag har väldigt dålig koll på vad andra föräldrar till sjuåringar gör, det enda jag vet som jag gör extra är att jag får klä på I, han klarar inte att hålla fokus på det så länge han kan max få på sig en strumpa halvvägs sen gör han nåt annat. Sjuåringar brukar ju klara att klä på sig själva har jag hört, men förutom det vad brukar de mer klara? Om jag frågar andra föräldrar så vet de inte, man tänker ju inte på sånt det bara är. Fick en utskällning av I's pappa också för att han inte kan klä på sig, det är tydligen jag som skämt bort honom. Lätt att dyka upp nån gång ibland och klaga Som om jag aldrig hade försökt få honom att klä på sig.

BEHÖVER RÅDFör ca en vecka sedan började concertan helt sluta funka. Han är helt upp och ner. fattar ingentingVi fick 2 alternativ1. sluta med concertan och börja med ritalin 10 mg, den åt han i somras & slutade då helt att äta. Sov dåligt men hade bättre effekt än concertan. Men jobbiga biverkningar2. Sluta helt med concerta och se hur dan han är utan medicinerDå är ju risken att det blir mer kaos här än vad det är nu. Vad hade ni gjort, concertan har ju funkat bra tills för en vecka sedan. Men nu är det som den inte funkar alls. Fattar ingenting. Behöver råd,

Tack Nu ska vi boka ett möte med lärare och rektor också. Har plockat fram all dokumentation sedan 2 år tillbaka när M gick i förskoleklass, psykologutlåtande (som alla inblandade på skolan har haft tillgång till) Lärarens egen bedömning till Bup (inför fördjupad utredning) samt åtgärdsprogram (som inte följts upp på 7 månader). Läst igenom allt och dokumentationen lyfter tydligt fram Ms behov och inte en enda punkt i åtgärdsprogrammet följs, men nu har jag på fötterna och känner lite "jävlar-annama "

twistedsister: roligt att det gick så bra ändå i skolan hoppas det håller i sig!Är det någon som vet hur det funkar när förskolan tycker att ens barn behöver en resurs? dom har antytt att de ofta får avsätta en pedagog till S... Han går inte på kommunal förskola utan på ett föräldrakooperativ om det har någon betydelse? men jag har fattat det som att det är kommunen som betalar för det. Min bvc-sköterska berättade om ett barn m ADHD som fått kost utan socker och även ätit fiskoljan och att det funkde väldigt bra, någon som testat? måste man också utesluta frukt och honung el gäller det bara vitt socker?Hoppas kvällen är lugn. Här somnade S tidigt efter att ha gråtit floder i duschen som han tycker gör så ont

Jag fattade aldrig vad som hände när I fick en resurs i förskolan, det var bara så att personalen på förskolan sa han behöver en resurs är det okej med dig eller, så sa jag ja och sen fick han en rätt snart därefter.Fick alltid jättedåligt med information från den första förskolan han gick på, kände att de klagade hela tiden att han stör, eller han slåss. Aldrig några funderingar över vad det beror på eller hur man kan lösa det, annat än att någon får sitta i ett annat rum med honom.

Jag var inte alls förberedd på att få ett annorlunda barn, var väl ingen av oss, fattade verkligen ingenting i början. Ung var jag också och rätt blyg av mig och att jag ska behöva stångas med alla för att min son ska kunna få den hjälp han behöver och har rätt till, ja det har vart en omställning som på nåt sätt helt har ändrat den person som jag är. Tycker att jag fick en del påhopp från första förskolan, som t ex att de aldrig kunde få I att sitta och äta vid matbordet så skulle de förklara för mig med den där rösten som totalt idiotförklarar en att ja men ni kan väl testa någon gång att sitta vid matbordet hemma när ni äter så att I får träna på det. Nähä är det träning han behöver vi har ju bara ätit vid matbordet varje dag i hela hans liv men självklart utgår de ifrån att jag utfodrar mina barn ur en matskål på golvet framför teven.

Men det jag också menar att kändes som de tyckte det var mitt fel att han inte kunde uppföra sig på dagis. Jag fattar inte att de var så totalt ställda och inte visste alls vad de skulle göra, detta var inga 20 åriga barnskötare det var utbildade pedagoger som jobbat på förskola i 20+ år och jag har väldigt svårt att tro att de aldrig tidigare träffat på barn med liknande problematik som I. Frågan är hur de löst det tidigare, kanske på samma sätt genom att fixa en resurs som kan sitta i avskilt rum med barnet, inte göra några som helst ansträngningar för att få det att fungera i gruppen eller att få de andra barnen att acceptera barnet i fråga, för att sedan så fort som möjligt omplacera på annan förskola och på så vis slippa behöva lära sig någonting utav det hela. Nu är jag visserligen väldigt glad och tacksam att I blev omplacerad. Men jag kan inte förstå hur någon som har valt att arbeta med barn som pedagog, inte är intresserad av pedagogik, inte läser ny forskning och tar reda på saker och inte intresserar sig alls för barn med speciella behov? Och jag stör mig på att jag under hela den här tiden tackade och tog emot och inte ställde några som helst krav, för jag visste inte bättre, mitt första barn och hans första förskola och jag trodde det var jag som var dum i huvet.