• Anonym

    Trivs ej på mitt nya jobb...ångest

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag har så många tankar som snurrar i mitt huvud nu och jag hoppas att det kan hjälpa lite att skriva här och få lite råd. Jag är en nyexad förskollärare och började arbeta på en förskola i augusti. Jag arbetar på en småbarnsavdelning där vi nu har inskolat alla barn. Jag är ensam förskollärare på avd och har huvudansvaret. Jag trivs inte alls med mina kollegor. Vi delar tyvärr inte samma barnsyn (tron på barnens kompetens) vilket leder till att våra diskussioner bara leder till tjafs. Vi är så olika. Eftersom jag är avdelningsansvarig borde jag kanske ta tag i det här och säga "nu gör vi så här", men jag orkar inte...

    Jag känner mig helt kraftlös, känner ingen glädje eller inspiration i mitt arbete... När jag är där längtar jag bara till att arbetsdagen ska ta slut och det känns inte rätt att barnen att ha en pedagog som känner så. Jag orkar ingenting. Jag lider även av panikångest som kommer i perioder i mitt liv, och nu under den senaste tiden har det varit värre än någonsin. Jag får panikångest eller "vanlig" ångest av att bara tänka på att jag ska till jobbet.

    Jag trivs inte alls där, och hela avdelningen känns så glädjelös för mig...den känns så tung. Jag hade önskat att jag istället för att komma till en helt ny avdelning, med barn som alla ska inskolas och där jag har huvudansvaret (jag ska hålla alla inskolningssamtal, utvecklingssamtal, veckobrev m.m), kanske kommit till en "färdig" avdelning där jag kunnat komma in i deras rutiner, finna trygghet där, finna min roll som förskollärare där, och sedan utveckla mina nya ideér och utveckla vidare. Som det känns nu, vet jag ju inte vem jag är som förskollärare, vad jag tycker eller vad jag vill, men att jag blivit inkastad i något när jag måste veta det. Jag vill vara så duktig hela tiden, vilket gör att panikångesten kommer tillbaka. Jag orkar inte mer.

    Jag har nu provanställning i 6 månader, men 1 månads uppsägningstid. Om jag lyssnar till mitt hjärta, säger det att jag inte vill arbeta kvar där...jag vill inte arbeta på en förskola där jag inte trivs med mitt arbetslag eller där jag bara mår dåligt. Där jag inte känner någon glädje. Den person som jag är där, är inte jag.

    Hur tycker ni? Överreagerar jag? Det kanske blir bättre om jag fortsätter. Jag kanske bara är "töntig" som känner så här.

    Det vore så skönt att få lite råd, jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så dåligt nu för att en ny arbetsvecka börjar imorgon. Jag vill inte må så här.

  • Svar på tråden Trivs ej på mitt nya jobb...ångest
  • aggexa

    Jag tycker du ska prata med din chef om de problem du upplever i personalgruppen. Din chef ska ju stödja dig så att du kommer in i arbetet och dina kollegor måste förstå och acceptera att du är avdelningsansvarig. Din chef kan hjälpa dig att leda planeringsmötena med övrig personal till en början, tjafs föder inget gott.


    Anonym skrev 2009-09-20 11:15:23 följande:
    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag har så många tankar som snurrar i mitt huvud nu och jag hoppas att det kan hjälpa lite att skriva här och få lite råd. Jag är en nyexad förskollärare och började arbeta på en förskola i augusti. Jag arbetar på en småbarnsavdelning där vi nu har inskolat alla barn. Jag är ensam förskollärare på avd och har huvudansvaret. Jag trivs inte alls med mina kollegor. Vi delar tyvärr inte samma barnsyn (tron på barnens kompetens) vilket leder till att våra diskussioner bara leder till tjafs. Vi är så olika. Eftersom jag är avdelningsansvarig borde jag kanske ta tag i det här och säga "nu gör vi så här", men jag orkar inte... Jag känner mig helt kraftlös, känner ingen glädje eller inspiration i mitt arbete... När jag är där längtar jag bara till att arbetsdagen ska ta slut och det känns inte rätt att barnen att ha en pedagog som känner så. Jag orkar ingenting. Jag lider även av panikångest som kommer i perioder i mitt liv, och nu under den senaste tiden har det varit värre än någonsin. Jag får panikångest eller "vanlig" ångest av att bara tänka på att jag ska till jobbet. Jag trivs inte alls där, och hela avdelningen känns så glädjelös för mig...den känns så tung. Jag hade önskat att jag istället för att komma till en helt ny avdelning, med barn som alla ska inskolas och där jag har huvudansvaret (jag ska hålla alla inskolningssamtal, utvecklingssamtal, veckobrev m.m), kanske kommit till en "färdig" avdelning där jag kunnat komma in i deras rutiner, finna trygghet där, finna min roll som förskollärare där, och sedan utveckla mina nya ideér och utveckla vidare. Som det känns nu, vet jag ju inte vem jag är som förskollärare, vad jag tycker eller vad jag vill, men att jag blivit inkastad i något när jag måste veta det. Jag vill vara så duktig hela tiden, vilket gör att panikångesten kommer tillbaka. Jag orkar inte mer. Jag har nu provanställning i 6 månader, men 1 månads uppsägningstid. Om jag lyssnar till mitt hjärta, säger det att jag inte vill arbeta kvar där...jag vill inte arbeta på en förskola där jag inte trivs med mitt arbetslag eller där jag bara mår dåligt. Där jag inte känner någon glädje. Den person som jag är där, är inte jag. Hur tycker ni? Överreagerar jag? Det kanske blir bättre om jag fortsätter. Jag kanske bara är "töntig" som känner så här. Det vore så skönt att få lite råd, jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så dåligt nu för att en ny arbetsvecka börjar imorgon. Jag vill inte må så här.
  • Anonym

    Jag har redan pratat med min chef, de har även mina två kollegor gjort eftersom ingen av oss egentligen mår bra eller trivs på avdelningen. Min chef svarade att han förstår hur jag känner och att han insett att det är ett problem. Så han vet om hur vi känner.

    Jag vill även tillägga att när jag träffar andra pedagoger på förskolan och besöker deras avdelningar känner en sådan inspiration och glädje över mitt yrke...det känns som det är min avdelning och mitt arbetslag som trycker ner mina känslor..

    Tack föresten, för ditt svar

  • Anonym

    Hejsan, jag känner igen mig så mycket i din text. Jag är en nybliven förskollärare som trodde att jag hade valt rätt arbetsplats och att allt kändes bra. Nu vet jag att det inte är så mitt sug att jobba med 3-5 åringar har ökat allt mer ju mer jag jobbar på småbarnsavdelningen som jag är på. Nu är det såhär att jag känner mig lite extra låst då jag har min legitimering att ta hänsyn till eftersom jag jobbar 75% så kommer det ta 1,5år innan jag får den och kan söka mig vidare. (som det är i nu-läget så jobbar jag inte i min hemkommun utan i en annan kommun 3mil bort). Min dröm är att börja jobba i min hemkommun men pga av för få barnkullar så valde jag den större kommunen vilket jag känner nu var fel val. 
    Jag har pratat med min mentor som berättade att tjejen innan mig som var på min tjänst kände likadant som mig att hon blev överkörd och slutade efter några månader.  Nu ska min mentor ta tag i detta och prata med vår chef och förhoppningsvis så kan jag komma över på samma avdelning som henne och göra klart min legitimering då en tjej ska vara graviditetsledig. Sen får vi se men just nu känner jag mig  kraftlös och orkeslös. 
    Ska det verkligen vara såhär att jobba inom fsk för isåfall är mitt enda alternativ och säga upp mig.

    Hur löste det sig för dig? 

  • Anonym (Byt jobb!)

    Följ din inre röst och byt jobb!

  • Anonym

    Hejsan, tack för ditt stöd.  Men så har jag ju det här med legitimeringen som måste göras på 1,5år om jag är kvar. Min mentor skulle prata med vår chef om att få över mig till hennes 3-5avdelning så att min legitimering kan bli gjord, vet inte direkt om chefen är sugen på det. Känns fel om jag säger upp mig för då skulle många i min omgivning undra "vad det var för fel på mig", men å andra sidan sa den förra pedagogen upp sig som var på min tjänst men då hade hon ingen legitimation och tänka på. Det känns som om jag sitter i en rävsax.   

    Kan jag verkligen säga upp mig efter enbart 7 veckor och på vilket sätt skriver jag om detta i CV:et?, hur ska jag kunna besvara folks frågor. och om jag bytar jobb kan jag begära och bli förflyttad till ett annat ställe i kommunen om jag själv säger upp mig? 

    Men om vi leker med tanken att jag får komma över till den andra avdelningen, vad händer det sen med mig då när graviditetsledigheten är slut för den tjejen. Då får jag hoppas på att det kommer upp ett nytt jobb i min hemkommun. 

    Usch det var verkligen inte såhär jag hade tänkt mig. Hur ofta hör man i samhället jag sa upp mig efter x antal veckor för jag trivdes inte. Nej oftast så får man höra jag trivs jättebra på mitt jobb och allt är så stimulerande och spännande. 
     

  • Anonym (Byt jobb)

    Det där var som att läsa om sig själv när jag började jobba. Har också panikångest. Så med mitt facit i hand. Det blir inte bättre! Du har alla chanser att byta jobb så gör det!

  • Anonym

    Det senaste som har hänt är att min mentor har pratat med chefen som var helt chockad över detta och förstod ingenting men mentor hade även ringt till den förra tjejen på som hade jobbat på min tjänst och bekräftade det. Hon skulle prata med den pedagogen jag jobbar med innan hon återkom till min mentor och mig.  men det jag känner i nuläget är att det hjälper inte att hon pratar med henne och att hon ändrar sig utan detta har redan satt så djupa spår i mig. 

    Det enda jag vet i nuläget  är att jag vill komma över på min mentors avdelning annars får jag börja se mig om efter nytt jobb. Frågan om jag ska säga upp mig innan jag har hittat ett nytt jobb eller efter? 

    Jag ska gå till jobbet imorgon och jag är lite orolig för en konfrontation för jag känner att jag inte orkar med det. Men å andra sidan så kommer jag inte därifrån då jag har en viss uppsägningstid, har för mig att det är 1månad om jag inte har jobbat ett år. 
    Frågan är hur denna erfarenhet kommer att påverka hur mitt arbetssökande blir, kommer många och undvika mig tack vare detta i CV:et. 

    Till Anonym byt jobb: antar att du bytade jobb, hur gick det för dig på arbetsintervjuer? när det kom fram att du hade slutat pga av ditt förra jobb. 
    Vad sa du till din chef när du slutade?
    Tips mottages tacksamt.

     

  • Anonym (Byt jobb)

    Jag tänkte som dig, att det blir nog bättre och valde att stanna kvar. Det som hände var att jag fick magkatarr och terapi i ett år. Nu mår jag bra igen. Jag fick byta avdelning efter sommaren. Jobbar på en stor förskola. De på nya avdelningen förstod mig bättre. Men hade jag vetat vad som skulle ske hade jag sagt upp mig på en gång. Det va helt klart inte värt det. Är du provanställd? Om du är det och du säger upp dig kan du gå på dagen. Tror jag iaf. Så har vi det. Om du väljer att byta jobb så är det ju inget fel i att säga att de inte delade din vision och att du därmed kände dig begränsad och tappade inspiration och glädje. Det visar ju bara att du vill och är målmedveten.

  • Anonym

    Hejsan, på mitt kontrakt så står det tidsbegränsad anställning och uppsägning enligt AB-avtal. Så jag tror att jag har 1 månads uppsägningstid. Magkatarr har jag dock sen tidigare men det blir ju inte mycket bättre tyvärr. Jag har tänkt säga detta att jag vill byta avdelning eller så Får jag se mig om efter ett annat jobb. jag börjar känna att det inte är värt det då jag känner mig olustig och orolig hemma och all min glädje och spontanitet har försvunnit så egentligen borde jag väl säga uppsug innan det blir värre, Eller vad tror du? Frågan är vad jag ska säga till chefen när jag säger upp mig för hon kommer så klart att bli besviken och arg. Samt Vad ska jag isåfall säga till den personal som jobbar på förskolan?, Ursäkta frågorna men du kanske har ett bra svar:).

  • Anonym (Byt jobb)

    Det är inte värt det att jobba kvar när man mår så. Chefen är nog medveten om att folk kan säga upp sig hur som happ. Blir hon arg så är det i vilket fall som helst inte ditt problem. Du måste ju kunna trivas med det du gör. Det är ju bara att förklara läget för henne. Det kanske finns fler förskolor som hon ansvarar för som du kan flytta till? Om du får en arbetsintervju så säg bara att du kände att det inte va rätt och säg inget mer om det. Ingen vill ju att man ska prata skit om sitt förra jobb. Till personalen, ja du, antingen är du ärlig eller så kan du bara säga att du fick ett bättre erbjudande du inte kan tacka nej till. Det är ju eg inte deras ensak :)

Svar på tråden Trivs ej på mitt nya jobb...ångest