Trivs ej på mitt nya jobb...ångest

Vad bra att hon tog det bra! Nu är det bara att stå ut tiden ut. Skit i ragatan. Du slipper henne snart. Jag hade en sån ragata jag med. Jag bytte aldrig jobb. Hade för många utifrån som sa åt mig att stå ut så jag våga inget annat. Men jag fick byta avdelning efter ett år och efter det gick allt mycket bättre. Jag jobbar med stora barn. 3-5 år. Det låter som du har en bra tanke och plan för framtiden. Gör det som känns bäst för dig!

En tanke slog mig jag sa till personalen att jag hade fått jobb i min hemkommun men jag har redan mailat iväg en fråga om jobb i samma kommun. Visserligen är det inte samma distrikt men tänk om jag stöter på dem vad säger jag då? Aningen pinsamt. Jag har nog klantat till mig, men den ursäkten kändes skönt för då behövde jag inte svara på fler frågor. Det bästa är om jag får jobb i min hemkommun men det är ganska liten kommun så;)

Äsch, OM du mot all förmodan skulle träffa någon och de undrar så är det väl bara att säga att det sket sig. Att de inte blev något. Man behöver som sagt inte berätta allt :)

Hoppas att allt går bra om inte annars får jag vikariera innan jag får jobb. Men hur lyckades du stå ut i 1år? Vad var det som fick dig att flytta till den andra avdelningen? Vad jobbade du på för avdelning innan små eller äldre? Jag jobbar gärna med de äldre barnen kan man säga detta på en intervju anser du? Tack för allt ditt stöd:)

Ja du, jag tog en dag i taget. Jag fick byta när min chef förstod att situationen inte var hållbar. Jag jobbade med 1-2 åringar då. Klart du kan säga att du vill jobba med äldre barn. Många säger ju redan i annonsen till vilken avdelning de behöver personal.

Jag har kontaktat en förskolechef men kan jag vara helt ärlig och säga att jag vill jobba med de äldre barnen eller är det för mkt begärt? När jag inte vet vilken avdelning jobbet gäller? Eller hur kan jag säga det på ett snyggt sätt då jag vet att jag är mer motiverad bland de äldre barnen?!

Frågan är hur jag ska säga att jag vill jobba bland de äldre barnen på ett snyggt sätt då det känns som om det är lite tabu att känna så. Vill ju inte att det ska bli fel stämning heller:). Då jag mest kontaktade henne för att hon sa att jag skulle göra det om jag knyte trivdes. Har du några bra tankar eller idéer?

Har bara läst första inlägget från ts.. Vad tråkigt att det blir så på ditt första jobb! När man är nyexad så behöver man komma till "en fungerande" avd. Oavsett om du är den enda förskolläraren och har huvudansvaret på avdelningen så innebär det inte att du ska göra allt. Man måste delegera annars går det inte!
Jag hade turen som hamnade på ett toppenställe som första stopp. För mitt nästa jobb blev lite av så som du beskriver. Kändes som jag sprang in i en vägg varje dag. Det gick inte att säga någonting utan att de gick i försvarsställningen "så här har vi gjort i alla år och så ska det fortsätta".. jag höll ut och vägrade ge upp i första taget. Jag fick lära mig att hitta och ta tillvara på de små sakerna i vardagen med barnen. Det blev lite bättre med tiden, men inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja fortsätta. Jag höll en öppen dialog och var ärlig mot chefen hela tiden. Därför blev det inget konstigt den dagen jag hittade annat jobb.... Lycka till! Men nöj dig inte med att må dåligt varje dag.

Börja med att fråga henne till vilken avdelning de behöver folk. om det inte är där du önskar kan du ju fråga hur tanken är, om man stannar på smått eller om man följer med barnen i åldrarna. om tanken är att man ska stanna kvar kan du ju fråga om det finns någon möjlighet att få byta avdelning till de större så småning om.

Hon hade precis anställt två förskollärare men skulle kolla i organisationen om det fanns plats sen skulle hon höra av mig. Det som var märkligt var att hon ville veta vad jag ville förändra på denna nuvarande förskolan jag är på lite suspekt till det för jag vill inte prata skit om min nuvarande fsk. Men det kan vara jag som är lite ja fundersam över det hela. Jag tror att det kommer att komma ut mer mer fsk-tjänster i vår så fram till dess är jag fortfarande inne på att vikariera runt i min hemkommun och under tiden söka fler jobb och förhoppningsvis dyker det upp några här, mina referenser har jag talat med och de förstod mig vilket känns jätte skönt. Jag tror att det är bra att få distans till denna erfarenheten och försöka och tänka på något annat för jag ju gjort det värsta. Eller vad anser du?, tack för ditt stöd.

Har hon ingen tjänst att erbjuda nu så låter det väl bra att hoppa runt på vik så länge. Jag tycker nog inte att du ska behöva säga vad du vill ändra på. Dels för det du säger, det ser inte bra ut att tala illa om tidigare anställningar, men också för att det är ju två helt olika situationer och du vet ju inte hur det är hos dem. Så stå på dig, den info behöver hon inte.

Har fått reda på idag av chefen att hon ska prata med ragatan om Detta som har hänt. Jag får hoppas att hon sköter detta snyggt så att det inte blir några konfrontationer. Men vad ska jag säga om hon frågar mig?

Det kanske hon inte gör om chefen säger som det är till henne.

Just nu så är stämningen nästan som vanligt på jobbet, ragatan har inte sagt något om att hon har pratat med chefen. Det märks väldigt tydligt att vi båda två inte vet vad vi ska säga till varandra, men vi sköter oss professionella för jobbets skull. Jag har börjat med nedräkningen i pappersform för att hålla mitt humör uppe oh varje dag som jag har klarat av så ser jag det som positivt. 

Jag har sökt till en fsk nu som ligger lite närmre min hemma-kommun men känner mig ändå skeptiskt och kanske aningen rädd för att jag ska utsättas för detta igen. Vilket egentligen är en dum tanke. Men skulle jag inte få jobb så vikarierar jag runt för att reparera mig själv. Jobb kommer det alltid..
På tal om jobb så såg jag att min gamla jobb ligger ute nu hos arbetsförmedlingen kändes väldigt skönt och kanske ytterligare en kick i rätt riktning för mig.

-Många av min tidigare referenser och kompisar tycker att jag har gjort helt rätt men jag kan ändå inte låta bli och tänka varför jag ska ha drabbats av detta. Kanske är det lite dumt och tänka så men tanken har ändå dykt upp för mig. Eller vad säger ni?

Chefen pratade med mig idag och berättade lite vad hon och ragatan hade samtalat om. Enligt den sistnämnde så ansåg hon att jag inte ville ta mitt pedagogiska ansvar och att jag hade tolkat alla situationer fel. Givetvis känns det tråkigt att hon inte tar till sig kritiken och jag börjar tycka Synd om nästa som kommer efter mig på tjänsten.

TS, hur går det för dig nu?