• Anonym

    Trivs ej på mitt nya jobb...ångest

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag har så många tankar som snurrar i mitt huvud nu och jag hoppas att det kan hjälpa lite att skriva här och få lite råd. Jag är en nyexad förskollärare och började arbeta på en förskola i augusti. Jag arbetar på en småbarnsavdelning där vi nu har inskolat alla barn. Jag är ensam förskollärare på avd och har huvudansvaret. Jag trivs inte alls med mina kollegor. Vi delar tyvärr inte samma barnsyn (tron på barnens kompetens) vilket leder till att våra diskussioner bara leder till tjafs. Vi är så olika. Eftersom jag är avdelningsansvarig borde jag kanske ta tag i det här och säga "nu gör vi så här", men jag orkar inte...

    Jag känner mig helt kraftlös, känner ingen glädje eller inspiration i mitt arbete... När jag är där längtar jag bara till att arbetsdagen ska ta slut och det känns inte rätt att barnen att ha en pedagog som känner så. Jag orkar ingenting. Jag lider även av panikångest som kommer i perioder i mitt liv, och nu under den senaste tiden har det varit värre än någonsin. Jag får panikångest eller "vanlig" ångest av att bara tänka på att jag ska till jobbet.

    Jag trivs inte alls där, och hela avdelningen känns så glädjelös för mig...den känns så tung. Jag hade önskat att jag istället för att komma till en helt ny avdelning, med barn som alla ska inskolas och där jag har huvudansvaret (jag ska hålla alla inskolningssamtal, utvecklingssamtal, veckobrev m.m), kanske kommit till en "färdig" avdelning där jag kunnat komma in i deras rutiner, finna trygghet där, finna min roll som förskollärare där, och sedan utveckla mina nya ideér och utveckla vidare. Som det känns nu, vet jag ju inte vem jag är som förskollärare, vad jag tycker eller vad jag vill, men att jag blivit inkastad i något när jag måste veta det. Jag vill vara så duktig hela tiden, vilket gör att panikångesten kommer tillbaka. Jag orkar inte mer.

    Jag har nu provanställning i 6 månader, men 1 månads uppsägningstid. Om jag lyssnar till mitt hjärta, säger det att jag inte vill arbeta kvar där...jag vill inte arbeta på en förskola där jag inte trivs med mitt arbetslag eller där jag bara mår dåligt. Där jag inte känner någon glädje. Den person som jag är där, är inte jag.

    Hur tycker ni? Överreagerar jag? Det kanske blir bättre om jag fortsätter. Jag kanske bara är "töntig" som känner så här.

    Det vore så skönt att få lite råd, jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så dåligt nu för att en ny arbetsvecka börjar imorgon. Jag vill inte må så här.

  • Svar på tråden Trivs ej på mitt nya jobb...ångest
  • Anonym

    Hejsan, jag pratade med chefen idag lite snabbt och jag nämnde att jag funderar på att säga upp mig. Vi bestämde även att vi skulle ha ett möte imorgon klockan 8.00. Nu idag har jag funderat fram och tillbaka och beslutat mig för att säga upp mig det är inte värt det. med risk för att låta "galen" så har en röst inom mig sagt att nej nu säger du upp dig det finns fler jobb. Men under samtalet så hann hon i förbifarten säga att det var 2månaders uppsägningstid men idag pratade jag med Lärarförbundet och de meddelade att det var 1månad eftersom det är en tidsbegränsad anställning och skulle hon börja tjafsa så hänvisa henne till oss. 

    Tror inte att jag chockerar henne så mkt genom att jag säger upp mig, men det börja redan kännas mkt bättre psykiskt, då Lärarförbundet sa att det skulle lösa sig med legitimeringen då den inte är tidsbunden. Frågan som jag ställde ovan var ju hur jag skulle kunna säga det till mina kollegor, men frågan är vad jag ska säga till ragatan och de andra i mitt arbetslag. Vill ju inte skapa mer bråk än nödvändigt. 
    Hon kommer säkert att flyga i taket men huvudsaken är att jag mår bra.
     

  • Anonym (Byt jobb)

    Skönt o höra! Bara det att du redan känner dig bättre säger ju att det är rätt beslut. Strunta i ragatan. Hon får bli hur arg hon vill. Du har inga skyldigheter mot henne :) Hoppas det nya framtida jobbet delar dina tankar och passion!

  • Anonym

    Hm ja jag funderar bara på hur jag ska säga det imorgon till chefen. Och vad jag ska säga till det närmsta arbetslaget, ska jag ljuga om att jag fick en bättre tjänst eller?, kan inte direkt säga sanningen heller. Jag fick höra idag också att chefen skulle prata med ragatan, av någon anledning är jag rädd för att det hela blir värre. Jag hoppas också att det framtida jobbet passar mig för byta jobb hela tiden är inget direkt man vill göra.

    p.s. vad jobbar du på för avdelning och vart  bor du norrut eller söderut i Sverige?
     

  • Anonym

    Måste fråga en sak är du samma Anonym som skrev det första inlägget och startade tråden som Anonym
    (byt jobb)?

  • Anonym (Byt jobb)

    Nej. Anonym (byt jobb!) är någon annan. Jag har bara svarat som (byt jobb) utan ! Efter :) Till chefen kan du ju säga att jobbet inte passar dig. De andra kan du ju bara säga att du ska sluta och sen behöver du faktiskt inte säga mer.

  • Anonym

    Känns bättre nu när jag har bestämt mig och nu hoppas jag bara att hon låter mig sluta men det måste hon ju kunna göra. På svaret om vad jag ska säga till mina kollegor så kan jag enbart säga det? att jag ska sluta och inte ge någon anledning. Det kommer säkert att vara en hel del som frågar varför jag ska sluta då, ska jag enbart säga att jag inte vill prata om det?
    Känner mig som osäkra Nasse i Nalle Puh 

  • Anonym (Byt jobb)

    Ja det tycker jag. Man behöver inte säga allt. Det är klart du får sluta. Det bestämmer inte hon :)

  • Anonym

    Jag har tänkt och fråga henne imorgon vad hon anser att jag ska säga till personalen för då avslutar jag det på ett snyggt sätt. Jag kommer säkert att skriva en uppdatering hur det har gått imorgon och sen är det helg som tur är.
     

  • Anonym (Byt jobb)

    Hur har det gått idag?

  • Anonym

    Hejsan, jag var väldigt beslutsam igår när jag kom till mötet och berättade för henne om att jag inte trivdes med att ha det såhär. Och jag meddelade henne att jag hade beslutat mig om att säga upp mig, jag ville ha en månads uppsägning eftersom facket hade meddelat mig detta. Hon gick med på allt så jag gav henne min bakgrund om varför jag ville säga upp mig, om  att jag blev väldigt motarbetad av en arbetskollega som jag jobbade ihop med och hon tryckte ner mig otroligt mycket. Bland annat så fick jag inte vara med på inskolningar vilket är lite ironiskt när jag skulle hålla i deras inskolningssamtal senare under hösten. Kort sagt vi delade inte samma vision och jag kände mig begränsad och tappade inspiration och glädje.  Jag hade även skrivit ner mina erfarenheter sedan tidigare om denna arbetskollegan. hon tog det hela väldigt allvarligt och försökte att erbjuda sig själv att gå in som medlare för att lösa det hela mellan oss, men nix det ville jag inte.  Hon ska däremot  prata med henne och se till så hon inte gör mig mer illa än vad hon har gjort. Och om det så är fallet skulle jag ringa henne så fick jag gå tidigare. (hon kopierade mina tre sidor med erfarenhet och det kändes otroligt skönt att hon fick bevis)

    Men chefen förstod mig och vad t.o.m ursäkt för hennes beteende och tyckte det hela var beklagligt och en obekväm sanning. Hon sa även att jag var väldigt modig eftersom jag berättade detta för henne.  men jag känner att jag gjorde det pga av att nästa som kommer dit inte ska behöva ha samma helvete som mig.
    jag frågade henne även vad hon ansåg att jag skulle säga till den övriga personalen men hon sa att jag fick säga vad jag ville hon stöttade mig i det. 

    När jag kom till  förskolan så meddelade jag mina kollegor att jag hade blivit erbjuden ett jobb i min hemkommun på 100% som jag inte kunde tacka nej till. Alla blev glada för min skull UTOM ragatan hon sa inte ett pip och låtsades inte om  att jag hade sagt något.  men för mig så kändes hela så otroligt skönt. 
    Dock när jag kom hem så ringde en klasskompis upp och frågade hur det hade gått med uppsägningen och var på mig om att kontakta olika personer som kanske kunde ge mig jobb. vilket gjorde att jag kände mig lite stressade eftersom jag slutar trots allt inte förrän den 12/10. Jag vet att hon menar väl men det kändes nästan som om jag skulle börja oroa mig för det nu. 

    * men jag hade ändå sänt iväg ett mail till en förskolechef som var intresserad av mig och förklarat situationen.  
    ** jag meddelade även mina referenser om situationen och det kändes nästan fel och göra det pga av att samhället förväntar sig att man ska hitta rätt jobb och var nöjd med det och inte flytta på sig. eller är det enbart min uppfattning.
    Är inte detta en fel bild, ska man må kvar när man inte mår bra  det är väl ändå a och o.

    Så är läget nu, allt känns bra och jag har meddelat lite folk om att jag finns som vikarie efter den 12/10.  För det känns som om jag kan behöva lite andrum efter denna fruktansvärda ragata.

    Hur gick det för dig när du bytade jobb?, fick du jobb direkt efter eller "vikarierade" du runt? 
    vilken avdelning jobbar du på? 

Svar på tråden Trivs ej på mitt nya jobb...ångest