Trivs ej på mitt nya jobb...ångest

Jag har redan pratat med min chef, de har även mina två kollegor gjort eftersom ingen av oss egentligen mår bra eller trivs på avdelningen. Min chef svarade att han förstår hur jag känner och att han insett att det är ett problem. Så han vet om hur vi känner.

Jag vill även tillägga att när jag träffar andra pedagoger på förskolan och besöker deras avdelningar känner en sådan inspiration och glädje över mitt yrke...det känns som det är min avdelning och mitt arbetslag som trycker ner mina känslor..

Tack föresten, för ditt svar

Hejsan, jag känner igen mig så mycket i din text. Jag är en nybliven förskollärare som trodde att jag hade valt rätt arbetsplats och att allt kändes bra. Nu vet jag att det inte är så mitt sug att jobba med 3-5 åringar har ökat allt mer ju mer jag jobbar på småbarnsavdelningen som jag är på. Nu är det såhär att jag känner mig lite extra låst då jag har min legitimering att ta hänsyn till eftersom jag jobbar 75% så kommer det ta 1,5år innan jag får den och kan söka mig vidare. (som det är i nu-läget så jobbar jag inte i min hemkommun utan i en annan kommun 3mil bort). Min dröm är att börja jobba i min hemkommun men pga av för få barnkullar så valde jag den större kommunen vilket jag känner nu var fel val. 
Jag har pratat med min mentor som berättade att tjejen innan mig som var på min tjänst kände likadant som mig att hon blev överkörd och slutade efter några månader.  Nu ska min mentor ta tag i detta och prata med vår chef och förhoppningsvis så kan jag komma över på samma avdelning som henne och göra klart min legitimering då en tjej ska vara graviditetsledig. Sen får vi se men just nu känner jag mig  kraftlös och orkeslös. 
Ska det verkligen vara såhär att jobba inom fsk för isåfall är mitt enda alternativ och säga upp mig.

Hur löste det sig för dig? 

Hejsan, tack för ditt stöd.  Men så har jag ju det här med legitimeringen som måste göras på 1,5år om jag är kvar. Min mentor skulle prata med vår chef om att få över mig till hennes 3-5avdelning så att min legitimering kan bli gjord, vet inte direkt om chefen är sugen på det. Känns fel om jag säger upp mig för då skulle många i min omgivning undra "vad det var för fel på mig", men å andra sidan sa den förra pedagogen upp sig som var på min tjänst men då hade hon ingen legitimation och tänka på. Det känns som om jag sitter i en rävsax.   

Kan jag verkligen säga upp mig efter enbart 7 veckor och på vilket sätt skriver jag om detta i CV:et?, hur ska jag kunna besvara folks frågor. och om jag bytar jobb kan jag begära och bli förflyttad till ett annat ställe i kommunen om jag själv säger upp mig? 

Men om vi leker med tanken att jag får komma över till den andra avdelningen, vad händer det sen med mig då när graviditetsledigheten är slut för den tjejen. Då får jag hoppas på att det kommer upp ett nytt jobb i min hemkommun. 

Usch det var verkligen inte såhär jag hade tänkt mig. Hur ofta hör man i samhället jag sa upp mig efter x antal veckor för jag trivdes inte. Nej oftast så får man höra jag trivs jättebra på mitt jobb och allt är så stimulerande och spännande. 
 

Det senaste som har hänt är att min mentor har pratat med chefen som var helt chockad över detta och förstod ingenting men mentor hade även ringt till den förra tjejen på som hade jobbat på min tjänst och bekräftade det. Hon skulle prata med den pedagogen jag jobbar med innan hon återkom till min mentor och mig.  men det jag känner i nuläget är att det hjälper inte att hon pratar med henne och att hon ändrar sig utan detta har redan satt så djupa spår i mig. 

Det enda jag vet i nuläget  är att jag vill komma över på min mentors avdelning annars får jag börja se mig om efter nytt jobb. Frågan om jag ska säga upp mig innan jag har hittat ett nytt jobb eller efter? 

Jag ska gå till jobbet imorgon och jag är lite orolig för en konfrontation för jag känner att jag inte orkar med det. Men å andra sidan så kommer jag inte därifrån då jag har en viss uppsägningstid, har för mig att det är 1månad om jag inte har jobbat ett år. 
Frågan är hur denna erfarenhet kommer att påverka hur mitt arbetssökande blir, kommer många och undvika mig tack vare detta i CV:et. 

Till Anonym byt jobb: antar att du bytade jobb, hur gick det för dig på arbetsintervjuer? när det kom fram att du hade slutat pga av ditt förra jobb. 
Vad sa du till din chef när du slutade?
Tips mottages tacksamt.

 

Hejsan, på mitt kontrakt så står det tidsbegränsad anställning och uppsägning enligt AB-avtal. Så jag tror att jag har 1 månads uppsägningstid. Magkatarr har jag dock sen tidigare men det blir ju inte mycket bättre tyvärr. Jag har tänkt säga detta att jag vill byta avdelning eller så Får jag se mig om efter ett annat jobb. jag börjar känna att det inte är värt det då jag känner mig olustig och orolig hemma och all min glädje och spontanitet har försvunnit så egentligen borde jag väl säga uppsug innan det blir värre, Eller vad tror du? Frågan är vad jag ska säga till chefen när jag säger upp mig för hon kommer så klart att bli besviken och arg. Samt Vad ska jag isåfall säga till den personal som jobbar på förskolan?, Ursäkta frågorna men du kanske har ett bra svar:).

Hejsan, jag pratade med chefen idag lite snabbt och jag nämnde att jag funderar på att säga upp mig. Vi bestämde även att vi skulle ha ett möte imorgon klockan 8.00. Nu idag har jag funderat fram och tillbaka och beslutat mig för att säga upp mig det är inte värt det. med risk för att låta "galen" så har en röst inom mig sagt att nej nu säger du upp dig det finns fler jobb. Men under samtalet så hann hon i förbifarten säga att det var 2månaders uppsägningstid men idag pratade jag med Lärarförbundet och de meddelade att det var 1månad eftersom det är en tidsbegränsad anställning och skulle hon börja tjafsa så hänvisa henne till oss. 

Tror inte att jag chockerar henne så mkt genom att jag säger upp mig, men det börja redan kännas mkt bättre psykiskt, då Lärarförbundet sa att det skulle lösa sig med legitimeringen då den inte är tidsbunden. Frågan som jag ställde ovan var ju hur jag skulle kunna säga det till mina kollegor, men frågan är vad jag ska säga till ragatan och de andra i mitt arbetslag. Vill ju inte skapa mer bråk än nödvändigt. 
Hon kommer säkert att flyga i taket men huvudsaken är att jag mår bra.
 

Hm ja jag funderar bara på hur jag ska säga det imorgon till chefen. Och vad jag ska säga till det närmsta arbetslaget, ska jag ljuga om att jag fick en bättre tjänst eller?, kan inte direkt säga sanningen heller. Jag fick höra idag också att chefen skulle prata med ragatan, av någon anledning är jag rädd för att det hela blir värre. Jag hoppas också att det framtida jobbet passar mig för byta jobb hela tiden är inget direkt man vill göra.

p.s. vad jobbar du på för avdelning och vart  bor du norrut eller söderut i Sverige?
 

Måste fråga en sak är du samma Anonym som skrev det första inlägget och startade tråden som Anonym
(byt jobb)?

Känns bättre nu när jag har bestämt mig och nu hoppas jag bara att hon låter mig sluta men det måste hon ju kunna göra. På svaret om vad jag ska säga till mina kollegor så kan jag enbart säga det? att jag ska sluta och inte ge någon anledning. Det kommer säkert att vara en hel del som frågar varför jag ska sluta då, ska jag enbart säga att jag inte vill prata om det?
Känner mig som osäkra Nasse i Nalle Puh 

Jag har tänkt och fråga henne imorgon vad hon anser att jag ska säga till personalen för då avslutar jag det på ett snyggt sätt. Jag kommer säkert att skriva en uppdatering hur det har gått imorgon och sen är det helg som tur är.
 

Hejsan, jag var väldigt beslutsam igår när jag kom till mötet och berättade för henne om att jag inte trivdes med att ha det såhär. Och jag meddelade henne att jag hade beslutat mig om att säga upp mig, jag ville ha en månads uppsägning eftersom facket hade meddelat mig detta. Hon gick med på allt så jag gav henne min bakgrund om varför jag ville säga upp mig, om  att jag blev väldigt motarbetad av en arbetskollega som jag jobbade ihop med och hon tryckte ner mig otroligt mycket. Bland annat så fick jag inte vara med på inskolningar vilket är lite ironiskt när jag skulle hålla i deras inskolningssamtal senare under hösten. Kort sagt vi delade inte samma vision och jag kände mig begränsad och tappade inspiration och glädje.  Jag hade även skrivit ner mina erfarenheter sedan tidigare om denna arbetskollegan. hon tog det hela väldigt allvarligt och försökte att erbjuda sig själv att gå in som medlare för att lösa det hela mellan oss, men nix det ville jag inte.  Hon ska däremot  prata med henne och se till så hon inte gör mig mer illa än vad hon har gjort. Och om det så är fallet skulle jag ringa henne så fick jag gå tidigare. (hon kopierade mina tre sidor med erfarenhet och det kändes otroligt skönt att hon fick bevis)

Men chefen förstod mig och vad t.o.m ursäkt för hennes beteende och tyckte det hela var beklagligt och en obekväm sanning. Hon sa även att jag var väldigt modig eftersom jag berättade detta för henne.  men jag känner att jag gjorde det pga av att nästa som kommer dit inte ska behöva ha samma helvete som mig.
jag frågade henne även vad hon ansåg att jag skulle säga till den övriga personalen men hon sa att jag fick säga vad jag ville hon stöttade mig i det. 

När jag kom till  förskolan så meddelade jag mina kollegor att jag hade blivit erbjuden ett jobb i min hemkommun på 100% som jag inte kunde tacka nej till. Alla blev glada för min skull UTOM ragatan hon sa inte ett pip och låtsades inte om  att jag hade sagt något.  men för mig så kändes hela så otroligt skönt. 
Dock när jag kom hem så ringde en klasskompis upp och frågade hur det hade gått med uppsägningen och var på mig om att kontakta olika personer som kanske kunde ge mig jobb. vilket gjorde att jag kände mig lite stressade eftersom jag slutar trots allt inte förrän den 12/10. Jag vet att hon menar väl men det kändes nästan som om jag skulle börja oroa mig för det nu. 

* men jag hade ändå sänt iväg ett mail till en förskolechef som var intresserad av mig och förklarat situationen.  
** jag meddelade även mina referenser om situationen och det kändes nästan fel och göra det pga av att samhället förväntar sig att man ska hitta rätt jobb och var nöjd med det och inte flytta på sig. eller är det enbart min uppfattning.
Är inte detta en fel bild, ska man må kvar när man inte mår bra  det är väl ändå a och o.

Så är läget nu, allt känns bra och jag har meddelat lite folk om att jag finns som vikarie efter den 12/10.  För det känns som om jag kan behöva lite andrum efter denna fruktansvärda ragata.

Hur gick det för dig när du bytade jobb?, fick du jobb direkt efter eller "vikarierade" du runt? 
vilken avdelning jobbar du på? 

En tanke slog mig jag sa till personalen att jag hade fått jobb i min hemkommun men jag har redan mailat iväg en fråga om jobb i samma kommun. Visserligen är det inte samma distrikt men tänk om jag stöter på dem vad säger jag då? Aningen pinsamt. Jag har nog klantat till mig, men den ursäkten kändes skönt för då behövde jag inte svara på fler frågor. Det bästa är om jag får jobb i min hemkommun men det är ganska liten kommun så;)

Hoppas att allt går bra om inte annars får jag vikariera innan jag får jobb. Men hur lyckades du stå ut i 1år? Vad var det som fick dig att flytta till den andra avdelningen? Vad jobbade du på för avdelning innan små eller äldre? Jag jobbar gärna med de äldre barnen kan man säga detta på en intervju anser du? Tack för allt ditt stöd:)

Jag har kontaktat en förskolechef men kan jag vara helt ärlig och säga att jag vill jobba med de äldre barnen eller är det för mkt begärt? När jag inte vet vilken avdelning jobbet gäller? Eller hur kan jag säga det på ett snyggt sätt då jag vet att jag är mer motiverad bland de äldre barnen?!

Frågan är hur jag ska säga att jag vill jobba bland de äldre barnen på ett snyggt sätt då det känns som om det är lite tabu att känna så. Vill ju inte att det ska bli fel stämning heller:). Då jag mest kontaktade henne för att hon sa att jag skulle göra det om jag knyte trivdes. Har du några bra tankar eller idéer?

Hon hade precis anställt två förskollärare men skulle kolla i organisationen om det fanns plats sen skulle hon höra av mig. Det som var märkligt var att hon ville veta vad jag ville förändra på denna nuvarande förskolan jag är på lite suspekt till det för jag vill inte prata skit om min nuvarande fsk. Men det kan vara jag som är lite ja fundersam över det hela. Jag tror att det kommer att komma ut mer mer fsk-tjänster i vår så fram till dess är jag fortfarande inne på att vikariera runt i min hemkommun och under tiden söka fler jobb och förhoppningsvis dyker det upp några här, mina referenser har jag talat med och de förstod mig vilket känns jätte skönt. Jag tror att det är bra att få distans till denna erfarenheten och försöka och tänka på något annat för jag ju gjort det värsta. Eller vad anser du?, tack för ditt stöd.

Har fått reda på idag av chefen att hon ska prata med ragatan om Detta som har hänt. Jag får hoppas att hon sköter detta snyggt så att det inte blir några konfrontationer. Men vad ska jag säga om hon frågar mig?

Just nu så är stämningen nästan som vanligt på jobbet, ragatan har inte sagt något om att hon har pratat med chefen. Det märks väldigt tydligt att vi båda två inte vet vad vi ska säga till varandra, men vi sköter oss professionella för jobbets skull. Jag har börjat med nedräkningen i pappersform för att hålla mitt humör uppe oh varje dag som jag har klarat av så ser jag det som positivt. 

Jag har sökt till en fsk nu som ligger lite närmre min hemma-kommun men känner mig ändå skeptiskt och kanske aningen rädd för att jag ska utsättas för detta igen. Vilket egentligen är en dum tanke. Men skulle jag inte få jobb så vikarierar jag runt för att reparera mig själv. Jobb kommer det alltid..
På tal om jobb så såg jag att min gamla jobb ligger ute nu hos arbetsförmedlingen kändes väldigt skönt och kanske ytterligare en kick i rätt riktning för mig.

-Många av min tidigare referenser och kompisar tycker att jag har gjort helt rätt men jag kan ändå inte låta bli och tänka varför jag ska ha drabbats av detta. Kanske är det lite dumt och tänka så men tanken har ändå dykt upp för mig. Eller vad säger ni?

Chefen pratade med mig idag och berättade lite vad hon och ragatan hade samtalat om. Enligt den sistnämnde så ansåg hon att jag inte ville ta mitt pedagogiska ansvar och att jag hade tolkat alla situationer fel. Givetvis känns det tråkigt att hon inte tar till sig kritiken och jag börjar tycka Synd om nästa som kommer efter mig på tjänsten.