Vi som gör äggdonation ute i Europa
Gottisen skrev 2009-10-12 19:04:52 följande:
Tror jag hamnat i en depression eller nå´t. Gråter och är ledsen morgon till kväll. Har tappat lusten till allt. Jobbet går dåligt också.Har fortfarande inte accepterat eller förstått att jag är gravid. Känns som att jag pratar om någon annan när jag berättar om mig själv. Är liksom vid sidan av. När jag varit på vul och de säger att det tickar fint så är mitt svar: vad bra. (Jag vill skrika och gråta av glädje).Jag vill verkligen ha mina små men min hjärna verkar inte våga ta till sig dom. Jag jobbar hemifrån vilket innebär att jag är väldigt ensam. Det har funkat i alla år eftersom jag tränar aktivt och träffar mycket folk då. Nu har jag strikt träningsförbud, skall bara ta det lungt och inte lyfta eller anstränga mig. Visst, jag gör allt som behövs för att det skall gå vägen. Men vem vet, vul var i fredags, kanske är det inga tickande hjärtan längre. Ingen idé att glädja sig. Ush... jag vet att jag är orealistisk... men jag är bara så himla ledsen hela tiden. Tårarna rinner hela tiden : (Jag föreställer mig att om jag blir gravid så kommer jag ha väldigt svårt att tro att det är sant. Att våga känna glädje är att blotta sig för risken att bli besviken om det inte skulle gå. Det blir liksom ett slags skydd att inte våga hoppas. Jag hoppas att det vänder snart för dig och att du vågar känna hopp. För med hoppet kommer glädje och energi att orka vidare.
Ta hand om dig och ring några kompisar och be dem komma och vara med dig.
Kramar
Lycka till på "semestern" och jag håller tummarna för ett par trevliga väldigt små "souvenirer" med hem. 
Det var väldigt roligt formulerat av dig. hi hi!