V.V.S-tråden-Våga Vägra Skov! Tråd nummer 16

Tack vännen Jag vet att vi alla har problem att dras med men ibland känns det som man gnäller för "inget" när man läser er andras berättelser

Snacka om nåldyna Förstår att dr. var förbannad, det var ju inte klokt! Vi får utnämna oss själva de de sjukaste familjerna, eller vad säger du Hoppas du får ny tid snart, så det blir gjort. Jag är lite orolig för lilleman. Hoppas det är psykiskt då det har hänt så mycket i/med familjen. Han är en väldigt känslig prick. Men dr. trodde inte på det för ögonens skull som jag uppfattade det. Han har huvudvärk ibland men inte jämt. Det är Ep. och hjärntumör som cirkulerar. Öron, hörsel och balans helt perfekt. Fru U: Varför dalar vikten? Har något inträffat? *kram* BC föresten, hur har det gått med den brännskadade killen? Har det gett föräldrarna någon läxa ändå?

Örondr. gjorde nån koll då han fick ha ett par jätteglasögon och ett ögonen visade sig på varsin TV-skärm i förstorning, är det en sån undersökning? Tror dr, gjorde den för att se om ögonen rörde sig hela tiden eller bara vid anfallen. Han gjorde en grundlig ögonundersökning för 2 år sen (tror jag) eftersom han gick och kisade. Men det var helt okej. Det är ruskigt otäckt när barnen gör så. Tur det räckte med glasögon, men varför kommer inte svullnaden bort om felet är åtgärdat? Fy vad jobbig för dina brorsbarn. Tänker på det rätt ofta. Hur gammal är det andra barnet? Hoppas att du och din pappa inte ger er. en dag borde något ha gått in.

Ok. Då var det kanske den undersökningen dr. ville göra, men efter övervägande kom fram till att det inte var någon bra idé just då med ett oförberett barn med läkarskräck. Vad konstigt med synen. Hade ingen aning om att det kan bli så. Finns inget sätt att få bort svullnaden? Kan inte försvinna med tiden? Det viktiga är att han mår bra. Det är så tråkigt när barn ska behöva drabbas av föräldrarnas omognad. De står ju helt oskyldiga. Man kan ju även tänka sig att det förekommer en del skitsnack om människor barnen tycker om.

Hej hopp Skriver inte heller så mycket längre,men brukar kika in o läsa. Maddisen, gött att du fått hjälp. Krya på dig nu. Ninde, skönt med ett datum.Lycka till Prommis, ladda med Dimor/Imodioúm/Loperamid, starkt svart te (brukar funka stoppande), annars får du ta med mjukt papper o en liten spade o sätta dig bredvid ekorrarna i skogen Skämt åsido, hoppas det bara var en tillfällig släng och att du kan följa med ut imorgon.Kram Karen Fräck,hmmm kommer inte ihåg vem det var härinne som tog humira? Mammasknodd? FruU? hmmm hoppas att den som har kännedom om medicineringen/sprutorna hör av sig.Hur går det med kosten? JennyF, hur går det med allt? Har tarmarna lärt sig att röra på sig ännu? eller är det bara dropp som gäller? du är stark du som fixar allt med dig själv o grabbarna, skickar en kram *kraam* Dalkulla, hur mår du nu? BCSvensk, jag har nu varit hos en tatuerare o beställt tid Har två inbokade sittningar...nov o dec. Yiiiha,ser jag framemot med skräckblandad förtjusning, äntligen har man tagit tag i det...har ju inte gjort nåt sen -01...är nu bara lite tveksam till hur ont det kommer göra ... ska köra vidare på ryggen... 68:an, hmmm var det här du frågade om Levaxinet? Saxat från internet: www.ltkronoberg.se/templates/LtKDocPageRev___... ************************************************** ***** Referensintervall 0,40 - 4,0 mU/L Svarsrutiner Analysen ingår ej i akutsortimentet. Analysen utförs i regel rutinmässigt alla vardagar. Bedömning Thyreoideastatus TSH 16 pmol/L: hyperthyreos TSH 0,01-0,1 mU/L och T4, fritt 10-25 pmol/L: allmänpåverkande sjukdom TSH 0,4-4 mU/L och T4, fritt 10-25 pmol/L: euthyreos TSH 4-20 mU/L och T4, fritt 10-25 pmol/L: subklinisk hypothyreos TSH >20 mU/L och T4, fritt

Hej på er alla Malvas: Hoppas allt går jättebra och att det ser okej ut! Vickan: hoppas det ser bättre ut än väntat. Nalla: Du är en hjälte som orkar med allt och ändå låter så positiv. Ninde: Det kommer gå bra! Skulle det inte fungera är det ingen återvändsgränd utan det går att opa tillbaka. Försök tänka så om det känns jobbigt. Grådis: Tack Jo... har provat äta lite mer sen i fredags. Det gick tills inatt. otroliga buksmärtor samt att jag har hunnit kräkas 7gånger den här morgonen. Nu är det tomt och börjar må liite bättre. Lilleman har fortfarande inte fått tid för EEG och hjärnrtg, så måste ringa och stöta på. Eftersom det skulle skyndas på efter senaste anfallet borde iallafall en tid vara klar. Den store är svängig i blodsockret. Har haft en svår nattlig känning vilket var ruskigt otäckt. Han måste dessutom redan opas igen bakom näsan, trots att det bara var ett halvår sen sist. Jag ska börja jobba, men min arbetsgivare VÄGRAR att ha nån sjukling på jobbet så det ska bråkas där också. Väntar på port a cathop. har ju cvk nu. Väntar på smärtrehab i Uppsala och tarmmotorikexperterna i göteborg. Så nog är det full fart och ingen lugn stund, som vanligt... kram på er alla!

Jag vill jobba. FK har inte velat att jag ska jobba, egentligen inte nu heller men jag blir utförsäkrad vid årsskiftet och måste försöka innan dess. Fungerar det inte, blir det nåt projekt med anpassade arbetsplatser och fungerar inte det sjukpension. Jag vill som sakt jobba, men vet inte om det är realistiskt att det ska fungera? Det handlar ju bara om upp till 50% , men eftersom jag inte klarar ta en 20min promenad 2 dagar i rad så.... Vi får se vad som händer. Det känns bra att få testa vad jag klarar av.

Hej alla Även om jag inte skriver, så läser jag och tänker på er! Det har varit väldigt mycket omkring mig den senaste tiden. Men det mesta av det beror på en väldigt rolig sak - jag är gravid!!! Alltså - i våras var jag så sjuk att ingenting var roligt. I maj opererades jag, och fick höra att jag nog inte skulle kunna bli gravid det närmsta halvåret eller året. Och det kändes rätt logiskt, med tanke på att det var den tredje operationen sedan november förra året och att min kropp gått igenom så mycket - men vi slutade iaf skydda oss, för att ge kroppen en chans att vänja sig av vid p-pillren och sådär... och redan i juli blev jag gravid! Det har varit rätt mycket läkarspring sen dess - diskussioner kring hur jag ska föda (eller snittas) som långt ifrån är avslutade, en stomi som bråkar och liksom drar sig in i magvecken och därför blir det läckage, och så en massa blandat illamående. Men det är ju lättare att ta när man vet VARFÖR! Jag är så himla glad, har längtat efter barn länge men fått skjuta på det pga sjukdomen. I lördags hade sambon 30-årsfest och då berättade vi för vännerna, och idag berättade jag på jobbet - och här! Imorgon ska jag prova ut nya bandage. Jag mår rätt taskigt - illamående och trött - men jag är ju så glad så det är ok!

Nu drar vi stax till sjukhuset för att opa diabetesbarnet imorgon bitti. Finns INGET värre än när de ska söva ens barn och med diabetes ibilden är det ännu jobbigare. Sist vart erfarenheten att narkospersonalen inte hade någon jättekunskap om diabetes utan höjde hans bs till skyarna för att sen överlåta till MIG att sänka det. Är ju inte alls lätt då det inte direkt är någon vardagssituation...