är jag så ung?

Menar du att du inte tror att du skulle våga leka på samma sätt ifall du får ett barn till om tex 5 år? Kommer du att bli en tråkigare och tråkigare förälder efterhand som barnen växer eftersom du kommer närmare och närmare de 30??Spännande - personligen tror jag att det enbart har med personlighet att göra.

Jag har en dotter på 2 månader och själv är jag snart 19 år, är jag så jäkla ung för o va mamma egenligen? jag får alltid höra att "oj vad ung du är, är du verkligen mamma? " men hade jag varit 19 o inte varit mamma så hade 19 inte varit så ungt utan man hade varit en mogen kvinna som dom säger! varför förändras det så mkt när man får barn, från att vara mogen o vuxen till o vara ung och liten?hmm konstigt tycker jag :P vad säger ni?

Jag tror att med åren så vågar inte vuxna slänga sig ner på knä och börja krypa i en sandlåda kanske på grund av att det inte vill bli skitiga eller att de inte vill att grannarna ska tro de är knäppa eller som du säger så kan det bero på personlighet. Det kan finnas olika skäl. Och som sagt, JA detta är mina tankar.

Jadu, jag är 18 fyllde nyss och var 17 innan min dotter kom,Jag längtar så att jag kan gå ut med henne i sandlådan och leka inte tänker jag då sitta på en bänk, då leker man inte med sitt barn? varför ska man skämmas, jag är ung men en bra mamma för de min dotter har allt hon behöver vi har bra ekonomi.Men jag kan däremot klaga på unga som äldre som lämnar bort sina barn för att festa osv.Men ibland behöver man roa sig också, man blir bara bättre och gladare mamma av det, att va ifrn sitt barn ett par timmar gör att man saknar varandra och tar vara på tiden man har tillsammans.Jag kommer inte lämna mitt barn till barnvakt även att hennes mormor och farmor vill det, om jagh vill ha egentid är det hennes pappa som har henne och han vill va själv med henne också så dom lär känna varandra!Nej alla dessa fördomar få vi leva med och du Carro är en BRA mamma!:)Rörigt inlägg förlåt!

Jadu, jag är 18 fyllde nyss och var 17 innan min dotter kom,Jag längtar så att jag kan gå ut med henne i sandlådan och leka inte tänker jag då sitta på en bänk, då leker man inte med sitt barn? varför ska man skämmas, jag är ung men en bra mamma för de min dotter har allt hon behöver vi har bra ekonomi.Men jag kan däremot klaga på unga som äldre som lämnar bort sina barn för att festa osv.Men ibland behöver man roa sig också, man blir bara bättre och gladare mamma av det, att va ifrn sitt barn ett par timmar gör att man saknar varandra och tar vara på tiden man har tillsammans.Jag kommer inte lämna mitt barn till barnvakt även att hennes mormor och farmor vill det, om jagh vill ha egentid är det hennes pappa som har henne och han vill va själv med henne också så dom lär känna varandra!Nej alla dessa fördomar få vi leva med och du Carro är en BRA mamma!:)Rörigt inlägg förlåt!

jag var 4 barns mamma 19 dagar efter jag fylllt 20 var 17 när jag födde min första. Tycker inte alls du är speciellt ung.. när man är 15-16.. då är man UNG och då kan jag förstå folk komenterar att man är ung också

 Teorin om att yngre är mindre rädda att göra bort sig och därför sitter i sandlådan och gräver mm ger jag inte ett rött öre för, snarare tror jag det kan vara tvärtom, att en äldre förälder för länge sedan slutat försöka bevisa något för omvärlden och därför inte bryr sig ett smack ifall grannarna tycker man är fjantig. Mest beror det nog på personlighet, jag tycker själv att det är extremt tråkigt att sitta i sandlådan. Däremot kan jag springa och busa, hoppa i vattenspridaren och annat kul med ungarna.

Hängde inte riktigt med, har inga som helst fördomar mot unga föräldrar...

För mig är 19 långt ifrån en mogen kvinna. Själv är jag 34 och jag känner mig inte särskilt mogen men jag inser att jag nog börjar bli det i omgivningens ögon. Så ja, 19 är ungt. Jag tycker nog allt under 24-25 är ungt men det är ju jag och beror ju mest på mig och mitt umgänge (där vi varit bland de yngsta föräldrarna, vårt första föddes samma år vi fyllde 28). Därmed inte sagt att det är fel att få barn vid 19. Det beror ju helt på vem man är som person och hur man förhåller sig till att bli förälder. Teorin om att yngre är mindre rädda att göra bort sig och därför sitter i sandlådan och gräver mm ger jag inte ett rött öre för, snarare tror jag det kan vara tvärtom, att en äldre förälder för länge sedan slutat försöka bevisa något för omvärlden och därför inte bryr sig ett smack ifall grannarna tycker man är fjantig. Mest beror det nog på personlighet, jag tycker själv att det är extremt tråkigt att sitta i sandlådan. Däremot kan jag springa och busa, hoppa i vattenspridaren och annat kul med ungarna.