är jag så ung?

Mognad för mig sitter i psyket och att tvingar att betee sig som en vuxen gör en bara mer mogen till en viss del. Men sedan tycker jag att väldigt många är tillräckligt mogna för att bli förälder vid 19 (dock inte alla).

Mogen är hon nog, men har ett aldeles för tråkigt liv så att hon måste småtjafsa om oviktiga saker bara för att hon ska känna sig viktig och att något ska hända.

Jag hoppas att mina barn vid 19år inte har det så, jag hoppas att de efter gymnasiet väljer att antingen läsa vidare eller satsar på jobb som bara kräver gymnasieutbildning MEN ändå har möjligheter att jobba sig upp och få en bra inkomst så att de kan leva utan att behöva vrida och vända på kronorna. Jag hoppas att de gör detta INNAN de skaffar barn, själv gjorde jag det inte och nej det är inte så lätt att läsa vidare när man har barn redan...framför alllt inte när man har flera barn. Det var svårt att få det att gå ihopa med heltidsstudierna på universitet och tre barn hemma..det är oxå svårt för deras pappa att nu med fyra barn försöka avancera på jobb, han är borta aldeles för mycket från sin familj och kan inte gå ner i tid just nu för det är nu han försöker ta sig frammåt där...om ngr år kan han sedan ta det lugnare men då är barnen stora, han missar mycket just nu och vi vet väl inte riktigt om det är värt det. Han borde oxå gjort detta INNAN vi skaffade barn så hade han nu kunnat gå ner i tid, varit pappaledig. Han har varit pappaledig med de andra tre och denna gången går det inte alls pga val han gjort på jobb för att komma frammåt där...

Jag hoppas oxå att de INTE väljer att växa upp så snabt utan faktiskt lekerm festar, reser och bara har kul innan de skaffar hus och barn. För den delen i livet kan man aldrig få tillbaka, man väljer bort det för att bli vuxen och sedan är du just vuxen för alltid. Vist att barnen blir stora och man kan ta det då...men vem vill leva så som 40åring? Vist att en del gör det men de flästa gör andra saker i den åldern när barnen börjar flyga ut. Och jag ser ju nu att de som är jämngamla med mig bara haft kul, skaffat sig en bra utbildning/bra jobb vuxit upp lite långsamt och nu börjar de tänka på barn/en del har fått barn. Sedan när de är 40år så är deras barn 12år+ och de är mer eller mindre lika fria som jag då de med och vi kommer munna njuta av att få mer egentid igen bååde de och jag samtidigt. Det är lite av en myt att vi som får barn ungt sedan får igen de åren när vi blir äldre..alla har de åren då utöver de som väntar riktigt länge med barn.

När jag var 19år träffade jag min sambo och jag var INTE oskuld då, inte heller önskar jag att jag varit det...jag ångrar då inte de andra, tvärt om är de erfarenheter och upplevelser. Även min sambo har haft andra innan mig..och han ångrar ju inte dem heller. Inte heller har jag ngn nolltollerans vad gäller alkohol, jag tar gärna ett glas vin till maten eller på kvällen ngn gång ibland. Och är jag barnfri så går jag absolut ut och dansar hela natten, dricker liite mer än jag borde och går hem och knullar järnet. Att jag har barn innebär inte att man inte kan festa loss ibland och att man är vuxen är definitivt inte likställt med att aldrig mer festa järnet hela natten...nästan tvärt om!! Det är ju då man klarar av det och gör det lagom ofta

Jag vet att man tvingas växa upp när man får barn och att ën 16åring som fått barn i många fall snart är betydligt mycket mognare än en 16 som inte har barn...men är hon lika mogen som hon skulle varit om hon väntat 10år med att skaffa barn?? Och är det ett bra beslut?? Jag och mina barns pappa bestämde oss för att skaffa barn när jag var 19år..vid 20år kom sonen, var det ett moget beslut vi tog där och då?? Eller hade ett tecken på mognad kanske varit att vi valt att vänta ngr år innan vi skaffade barn??

Och de som tvingats växa upp tidigare än de flästa andra har egentligen bara missat en massa barn och ungdom som egentligen är en del i att mogna och bli vuxen. Man behöver sin barn och ungdom...det hjälper en att senare bli vuxen. De som blir måste bli "vuxna" tidigt har egentligen bara missat en massa som de inte borde missat....och oftast leder det väl inte till så mycket extra mognad gämfört med andra som får barn tidigt utan mäst till en sorg och massor av jobbiga känslor man behöver bearbeta. Mycket av det kommer ofta dessutom fram just när man får barn OCH många som haft en jobbig barndom skaffar barn tidigt då de saknar "ngt" i sitt liv pga uppväxten och har ett tomrum innom sig de behöver fylla med ngt..och där kommer då ofta barnet in. Det mogna hade egentligen varit att ta i tu med allt man varit med om, hela sig själv först och skaffa barnet sedan...men sedan finns det såklart alltid undantag i alla situationer. Men jag skulle ju aldrig råda folk till att skaffa barn vid 18-19år i dagens samhälle...även om jag gjorde det själv och givetvis inte ångrar mina barn. Jag tror bara att ett mognare beslut varit att vänta ngr år och bara leva som vuxen ngr år först...

varför sätta in ung mamma och gammal mamma.. har man barn så är man mamma.. jag ser inte mig själv varken som unge eller gammal mamma fast jag är 23 år och har 2 barn.. jag är mamma inget annat..

Så bra skrivet. Jag ställer mig bakom varje ord. Man kan ALDRIG ta tillbaka den tid man har missat men det vet man inte förens man har blivit "gammal". Livet behöver naturligtvis inte bli dåligt för den skull, men man hoppas att barnen väljer en vettigare väg än vad man själv gjorde.

Jag kan inte påstå att jag tycker att en 19-åring är en mogen vuxen person, med eller utan barn. Så i mina ögon är du väldigt ung även utan barn, och jag är inte speciellt gammal.

ja hon beter sig omoget. att säga att hon är mogen, men beter sig omoget, är hon då verkligen inte en omogen person i sig?? var går gränsen??

nu kommer man in på en definition vad mognad innebär och eftersom alla inte har samma referensramar så kommer aldrig alla människor att se det på samma sätt eftersom det inte finns en sann och enad difinition av begreppet "mognad". i vissa länder ska barn vara mogna vid 14 års ålder och gifta sig, men här i Sverige "då livet egentligen är lättare så är människor mer omogna än i andra länder". har själv fått denna kommentaren, dock tror jag pga min uppväxt inte riktigt på det. alla människor mognar olika fort i vilket land de än kommer ifrån och kan inte enbart baseras på ålder enligt min mening. har nog att göra med erfarenheter och hur man helt enkelt är som person...

men alla har kanske inte behovet av att leka av sig o allt vad det nu är man ska göra!
festa o roa sig, varför? jag ser det bara som onödigt med huvudvärk, baksmälla, minnesluckor o allt som alkohol OFTAST innebär, varför utsätta sig för det. nej inte MIN grej! jag har varit på fester nykter o det var lika roligt det!
resa, vad hindrar en från att resa nu?? jaha oj kanske får vänta ett,två år o va fan gör det? jag har ju en underbart hinder från att inte gör det just nu, man har väll hela livet framför sig förhoppningsvis.
plugga vidare, om man inte vill det då? måste man göra det? duger det inte med en USK utbildning? jag var så förbannat trött på skolan så jag hade absolut inga planer på att plugga vidare och vill jag göradet någon gång göra det visst det kan va tufft med barn då men det blir så tufft som man gör det!

varför måste alla helt enkelt "leka" av sig??? jag är så glad för det liv jag har o skulle inte byta det mot något!!!!!!!!!

CarroMeijer: jag håller med dig fullständigt även här.

det GÅR faktiskt plugga medans man har barn/skaffar barn, idag är det väldigt vanligt att man gör det och det är inte svårare än något annat. ett argument som många påpekar som positiva är att när man väl är utexaminerad är man klar med barnaskapandet och då är man mer attraktiv på arbetsmarknaden.

och jag tycker det är taskigt att säga att de som haft en svår uppväxt bär omkring på en massa sorg. tack vare min barndom så har jag lärt mig saker som jag inte hade gjort annars, jag hade antagligen inte haft det jag har idag och det hade varit mer sorgligt.

och ska jag ha skaffat barn för att jag saknat något annat annat i mitt liv?? det där kallas amatörpsykologi. väldigt få som väljer att fylla sitt liv med något just för att man saknat något annat tidigare. vettiga människor förstår att den tiden är förbi och går aldrig att få tillbaka och att ta igen den tiden låter idiotiskt i mina öron.

jag tror man saknar något när man missar sin barndom, men den fylls med annat automatiskt som de som haft vanligt uppväxt förlorar. eftersom jag är ett maskrosbarn så lärde jag mig hantera motgångar på ett visst sätt och det gör mig till den jag är. vad är det jag har missat då?? jag har sett tidigare klasskamrater hamna på akuten, fyllecell och i missbruk och det sistnämnda vet jag allt vad det innebär. många generationer av missbruk finns det i min släkt och att jag har låtit bli att dras till saker som andra i min släkt har gjort är ingen förlust, snarare tvärtom . jag vill resa med min man och mina barn, jag vill ha det trevligt och umgås med barnfamiljer, varför utesluter ett barn allt annat?? tror många är så jävla avundsjuka på andra som gjort andra val för att de inser att DE saknat något som DE har varit i behov av när de gjort dessa val, men att säga att alla människor har exakt samma behov för att bli mogna människor är ack så fel!!

Har inte läst svaren, men jag förstår att du får många frågor angående din ålder eftersom jag fick det då jag fick Engla då jag var 21. Nu har jag tre barn och läser min andra utbildning på universitet. Känslan för moderskapet och mognad ligger ju hos dig, inte hos andra!!

Lycka till!! ( Vi har förresten bebisar i samma ålder!!)

Jag VET att det går..jag gjorde det ju med TRE barn hemma tänker då aldrig säga att det var optimalt dock. Vist det jag läste in på konvux var ju what ever..det hade jag ju lätt fixat med åtta barn men på högskolan, ja att ha barn var inte optimalt :p Och det där med att man är klar med barn när man är klar vilket är positivt för arbetsgivaren har föräldrar hittat på. Arbetsgivare vet att många av de som skaffat barn ungt skaffar ngt till på senare år och att man ska vabba en massa från början. Så det ser de varken som mer elller mindre positivt....däremot kan barn i sig visa på ett mer ordant liv än för ngn utan barn, en viss stabilitet man vill inte bli arbetslös, inte missa dagar i onödan