McYama skrev 2010-12-09 10:49:52 följande:
Hej alla! Hoppas jag får vara med här?! Fyller 34år om ett par veckor och hoppades o trodde att jag skulle vara mamma vid det här laget. Jag var i en lång relation tidigare där min kille så gärna ville ha barn. Inom mig kände jag att det inte skulle hålla så jag var inte alls sugen på att skaffa barn då. Så träffade jag min nuvarande man och allt kändes verkligen toppen så vi började prata lite smått om att skaffa barn (har nu varit gifta i två år). Upptäckte i feb i år att jag var gravid - utan att ens försöka ordentligt!!! Jippie vilka nyheter, jag hade ju fått för mig att jag skulle ha svårt att bli gravid, men tydligen inte?!?!? Jag har systrar som har haft stora svårigheter att bli gravida, därav mina tankar...
Hade inte en tanke på mf, eller MA heller för den delen, visste nog inte ens vad det var... Men så dök en hemsk känsla upp i mig när jag var i v 10.... Allt kändes inte okej... Mycket riktigt fick MA konstaterat o fick hjälp med cytotec för att få ut allt. Vårt pyre hade slutat leva i v 7... Mitt liv föll ihop på en gång, för detta hade inte funnits i min värld alls!! Min menscykel ändrades o har varit väldigt oregelbunden sedan dess vilket gjorde att vi testade med ÄL-stickor ett par månader.
Så för 5 veckor sen fick vi ett efterlängtat plus igen. Vilken lycka, eller??? Vågade inte riktigt glädjas lika mycket åt denna grav pga rädslan för mf/ma. Men det händer ju inte oss igen!?!? Hur stor är den sannolikheten??? Jodå, igår var jag på VUL och det konstaterades MA igen... I v10 igen, men den här lilla skrutten blev aldrig riktigt så stor som vårt förra pyre. Nu sitter jag hemma och väntar på att kl ska bli 13,00 då jag ska åka in till KK o få ett nytt VUL, bara för att konstatera att allt liv är över o sen troligtvis få cytotec igen...
Jag känner mig så jäkla lurad av min kropp och besviken och framförallt så gränslöst ledsen. Det känns som det är nåt fel på min kropp som inte lyckas hålla våra små vid liv... Dessutom så fattar den inte heller när det är över!!! Sitter här hemma utan några somhelst symptom på missfall med ömmande bröst. Är oxå så himla rädd att det kommer bli så här även framöver...
Vet inte exakt vad jag vill ha sagt med detta inlägg, men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite eftersom jag inte har någon att prata med om detta förutom min man. Just nu känns allt så himla deppigt bara...
Välkommen in i vår nyaste tråd istället.
www.familjeliv.se/Forum-11-261/m50633547.html