Ofrivilligt barnlös? Deal with it.

Stor SUCK.........och du då??!! Hur snabb är inte du på att döma?! Du själv påstår ju att det är dumt att känna så som barnlös, är inte det att döma?

Är du medveten om att du fortfarande säger emot dig själv? Jag tycker faktiskt att du kan lägga ner att försöka försvara dig i frågan, det är helt tydligt att du pratat om saker du inte vet något om och att du vägrar att försöka förstå andra människors synvinklar. Mycket trång synt tycker jag.
Du får blogga och tycka precis som du vill, men samtidigt har du lika svårt att respektera och acceptera andras åsikter i frågan. Om du nu tycker att vi som reagerat på detta är så dumma som tycker som vi tycker varför föregår du då inte med gott exempel och antar ett lite mer ödmjuk attityd i frågan? Och varför är det helt omöjligt för dig att erkänna att du gett dig in i ämne som du inte behärskar?

När det gäller mig så är det så, jag funkar inte så. Som jag tidigare sagt jag har många gånger haft vänner som fått och haft saker jag velat ha. Men jag har fått acceptera de beror nog på hur man är uppfostrad jag har lärt mig att livet är hårt kort och orättvist. De kanske många tycker är en väldigt känslokall syn på livet. Men de motgångar jag haft har jag alltid försökt att göra det bästa ut av de.
Jag har också alltid sagt att hur illa du än har det så har du ingen rätt att behandla andra folk illa för det.
Skulle en av mina vänner drabbas av ofrivillig barnlöshet så hade jag haft respekt och varit där för dem i alla tider, och jag hoppas de hade gjort de samma för mig.

Men fortsätt att missförstå

Du varken vill eller försöker att förstå någon annan. Ändå vill du att andra ska förstå vart du kommer ifrån.
Sorgligt!

uhhh

Det är lättare att förstå dig om du är mer konkret. Vad menar du med att behandla "folk illa"?

Efter en lång IVF process så blev jag äntligen gravid. Det var mitt andra försök. En kompis blev gravid i samma veva. Jag orkade bara träffa henne några få gånger och efteråt grät jag alltid så jag knappt kunde andas. Jag VAR glad för hennes skull men det gjorde så ont i hjärtat att få kämpa så hårt utan att lyckas själv. Vips så blev jag gravid vid vårt andra försök. Jag och min man blev så lyckliga att orden inte fanns där. Helt magiskt. I samma stund som kompisen skulle föda så fick jag missfall. Jag orkade inte träffa henne och hennes barn förrän efter ett par månader. Behandlade jag min kompis illa då? tycker du?

Mitt hjärta gjorde verkligen ONT så fort jag tänkte tanken att få träffa en bebis. Och samtidigt tampades man med skuldkänslan av att inte finnas där för kompisen. Men hon förstod och har gett mig stort utrymme i min sorg.

Det är en enorm sorg för många att gå igenom barnlöshet och vi sörjer alla på olika sätt. Akta dig för att förvänta dig ett visst beteende av barnlösa vänner för det kommer sällan bli som du tror. Visa hänsyn och tålamod. Så fort du kräver saker av en sörjande vän så kommer du snabbt se att det slår tillbaka på dig för många (däribland jag) måste få hantera sin sorg på SITT sätt.

så hanterar du det , så hade inte jag hanterat det. Alla agera vi olika. JAg säger inte de du gjorde var fel bara att jag hade inte gjort så.

Hur kan du VETA hur du hanterar din sorg som ofrivilligt barnlös?

Det går inte. Lika lite som du vet hur du hanterar andra sorger i livet. Att försöka påstå motsatsen är bara befängt.

De tycker du , de tycker inte jag. Jag känner mig själv och vet hur jag funkar.

Det är frustrerande när du inte svarar på frågorna jag ställer.

Vad menar du med att behandla "folk illa"? Kan du vara mer konkret och ge exempel?

Om du nu tror att du vet hur du skulle hantera barnlöshet.... hur skulle du då göra?

I artikeln står de . Att en graviditet orsakar splittring i vänskapsrelationen, är ett nutidsfenomen som blir allt vanligare.

Varför blir det en splittring ? undrar jag ..

Jag skulle göra det bästa åt situationen, min bästa vän hade jag förmodligen haft hos mig för att trösta mig , trots om hade barn.
Jag hade fått försöka tänka positivt och tänka hur jag ska ta mig till väga för att behålla en lycka inombords utan att ha biologiska barn, hitta andra saker som gör mig lycklig. Men jag vet med mig själv att skulle jag först förlora möjligheten att få barn så vill jag inte förlora mina vänner också. Jag vet också att mina vänner har den repsekten att de inte kastar upp saker i ansiktet på en om det finns en chans att man blir sårad.
Om det är så jag hade varit ofrivilligt barnlös så hade jag varit förkrossad väldigt länge, men man måste tänka positivt för att överleva annars går hela ens liv till spillo.