Augustibebisar 2008, del 8

Först blev man ju inte... men nu har jag också hittat hit!

Här är det också varmt idag. Kvavt och klibbigt ute, känns som det skulle kunna bli åska. Vi har varit iväg en sväng på stranden nu. Det var riktigt skönt där. Det fläktade och barnen lekte. Men sen blev William trött och jag hade inte med vagnen, så vi åkte hem. Lagom hemma var han övertrött, så det är först nu som han kom till ro och lyckades somna.



Han har blivit mycket svårare att få att somna nu det sista. Han snurrar, sätter sig, kryper runt, kör fast benen i spjälorna på sängen, tjoar och babblar. Så det är svårt för honom att komma till ro. Vi som är bortskämda med att det annars bara är att lägga honom så somnar han!

Ja visst är det lätt att man bara ser och jämför det motoriska som barnen kan i den här åldern. Men alla är olika och lär sig i sin takt. William är inte direkt tidig av sig, men han lär sig hela tiden nya saker så jag oroar mig inte. Det är först nu de senaste veckorna som han kan krypa runt och nu det sista försöker han även ställa sig vid saker (fast än kommer han bara upp på knäna, balansen räcker inte riktigt hela vägen upp).

Men när det gäller att förstå saker och ting så är han rätt så framåt. Det märks att han förstår mycket nu när man pratar med honom.

Lina S: Men 32 är väl en himla bra ålder!

Hihi, jo men du är ju bara 32 i åtminstone ett par månader till. Själv så fyller jag 33 i maj nästa år.

Jag tyckte också att de som var en bit över 30 var skitgamla då när jag var 22 (var 22 när min första son föddes). Och när jag var 21 så gick jag en utbildning och en i klassen var då 31... jisses vad gammal hon var! Men nu när man själv nått den åldern känner man sig rätt ung trots allt!

Här hemma är i stort sett inget bråk alls mellan syskonen. A (9 år) och S (5½ år) leker hur bra som helst. Nån gång kan det i och för sig vara nåt som är orättvist, men för det mesta är de sams och kommer överens. Och mot lillebror William är de snälla och hjälpsamma.

Men jag kan tänka mig att lugnet inte varar för evigt. Misstänker att när nästa kommer så kommer nog den och William inte dra helt jämnt alla gånger!

Så, nu har jag läst ikapp lite. Har haft datorn urdragen pga en massa åskoväder här och igår spenderade vi hela dagen på Liseberg. Hade en härlig och rolig dag där och William sken som en sol mest hela dagen. Otroligt nog somnade han inte för natten förrän vi kom hem - vid MIDNATT! Idag har han varit ovanligt trött kan jag säga.

Hmmm... nu kommer jag knappt ihåg vad av alla inlägg det var jag hade tänkt kommentera!

Jucea: Ja det är skönt att syskonen har en bra relation här hemma. Hihi, skriva en bok... njae... tror mycket är att det är "lagom" åldersskillnad mellan var och en vad gäller t ex konkurrens. Mellan A och S är det 4½ år och likaså mellan S och W.

Carina: Låter inte som ni haft det nåt vidare där hemma. Är det bättre nu?! Annars kanske ni ska försöka vänta med fler barn och försöka reda upp situationen som den är nu. Fler barn löser sällan problem, tvärtom så sätter det ju verkligen förhållandet på prov. De flesta förhållanden har säkert sina svackor då och då, men huvudsaken är att man i grund och botten älskar varandra, kan lita på varandra, respektera varandra och visa uppskattning. Vi kan bli osams här hemma ibland och behöva rensa ur luften, men det brukar inte ta särskilt lång stund innan vi är sams igen.

Hallon: Vad skoj att du blivit moster! Grattis!

Så söööt! Härliga bilder!!

Vi satt också och tittade på den igår kväll. Vore verkligen en mardröm om någon tog ens barn. Minns när jag var au pair i USA. Där förekommer det ju oftare än här att barn blir kidnappade så man fick aldrig lämna barnen utan uppsikt en sekund när man var  t ex i affären, på lekplatser eller om barnet hade somnat ute i vagnen.

Vi gick och la oss strax efter filmen var slut och precis när jag höll på att somna så flyger vårt sovrumsfönster upp!! Fy vad RÄDD jag blev!! Men när det varit så varmt så har vi haft det öppet och sen hade jag visst bara dragit igen det utan att vrida om handtaget. Så igår kväll när det ösregnade och blåste lite så for det upp (det lät ju en del också eftersom jag hade lite grejer stående i fönstret som for i golvet).

VT: Vad sött att Lyckeli lärt sig att skicka slängkyssar! Här klappas det mest i händerna. "Give me five" tycker han är jätteroligt också. Och väldigt mycket goooosa är det också. Han trycker huvudet mot ens eget och bara myser!

Ja visst går ett år otroligt fort!!