Tjoho!
Nu har jag kommit hem från läkaren. Jag som var så nervös - utan orsak! haha.. Han verkade glad och stolt över att jag hade tappat så mycket som jag gjort. Han klev in i rummet med ett brett leende, sa min vikt högt och räckte fram handen (som jag skakade!). Men sedan menade han ändå på att trots att jag varit jätteduktig nu i 6 veckor så är det inte dags att belöna mig med något för SÅ duktig har jag inte varit, jag har ju inte kommit ner till mitt mål liksom. Jag förstår vad han menar och tror också att han säger så delvis för att sporra mig, och visst tusan sporrar han mig! haha..
Jag ska dit igen om 4 veckor.. Gaaah... På hans våg vägde jag 124,3 och här hemma imorse vägde jag 123,1 så jag får räkna +1kg när jag väger mig där på eftermiddagen. Men jag har ett mål, jag vill gå till honom och visa upp en vikt på 119 och någonting.. I alla fall under 120 kg och nu tänker jag fan i mej kämpa Stenhårt!! Inga mer "det där kan jag unna mig" utan nu gäller det.. Kämpa!
haha... Låter kanske manisk?!
hihi
Sedan tog dom också mitt blodtryck och det var mycket bra det också, tack och lov. Som jag skrev så höjer ju Reductil blodtryck och puls men mitt bltr var 130/70 och det är något jag är nöjd med.. Med tanke på omständigheterna, jag har hört dom som fått skyhöga siffror nämligen så jag är bara nöjd!
Det var rätt roligt hos läkaren idag för han delade med sig av sina personliga tankar och hur han har mått genom livet, att han har haft ångest till och från och att han kan må dåligt han också. Det var skönt för mig att höra det, jag menar han är ju i 30-års åldern, skitsnygg, smal och vältränad och läkare och kan erkänna för mig, att även han har det jobbigt... Så det kan ni ju också ta till er, även de som verkar vara väldigt lyckade och smala och snygga och rika och allt vad de kan vara - de kan också ha det jobbigt!