Hemma länge....

Jag är hemma med min 2-åring, jag har 2 skolbarn också...När de större barnen var små , stannade jag hemma med båda i 3,5 år i ett sträck å se´n började de på dagis. Jag tyckte att min yngsta då, var lite väl liten att lämnas på dagis(hon var bara 1 1/2 år när hon började)..
Nåja..i dag får jag frågor från de flesta.."vilket dagis går han på??", eller "när ska han börja på dagis" osv Jag blir sååå trött på att höra detta jämt...känns ofta som man får försvara sig å förklara jämt och när man gjort det säger de- Va´bra att du kan vara hemma...vad bra att du har möjlighet till det, och vad bra om man klarar det ekonomiskt osv..men knappt nå´n annan har valt att vara hemma. Jag känner att tiden går så fort och snart blir de stora och jobba hinner jag se´n. Visst ibland kan det väl bli långtråkigt, men det är ju så kort tid i ens liv så jag vill njuta av småbarnstiden.

Charla:

Å så skönt att höra!
Det som jag tycker är så tråkigt är att jag ska behöva förklara mig!
Jag är varken lat eller arbetsskygg! Jag vill bara inte vakna upp en dag om 10 år och ångra att jag inte fick mer tid med mina små! Vad är småbarnsåren i relation av resten av arbetslivet?

Vi funderar på att skaffa en till men det finns mycket plus och minus och just nu väger jag som en galning för att komma fram till ett bra beslut..... Och att strunta i vad alla andra tycker!

Vill gärna ha fler svar! Ingen som är "långledig"?

Min son är 16 månader och jag planerar att vara hemma ett tag till, i alla får året ut. Men jag känner ingen annan som har valt att stanna hemma. Vi har tagit det beslutet för att det känns rätt för oss. Men samtidigt får jag lite dåligt samvete över att han kanske missar något, som andra barn får. Vi försöker att gå till öppna förskolan lite då och då men de flesta barnen där är mycket yngre än vad min son är. Min mamma var hemma när jag var liten (tills jag var runt 10) och jag vill att han ska få samma trygghet, att veta att mamma finnns där. Jag är fortfarande mammaledig från jobbet och måste snart ta en diskussion med min chef om när hon behöver mig tillbaka. Jag trivs inte på mitt jobb och vill helst sluta men det är inte rätt tid att säga upp sig.

Det har väl varit allt ifrån *höjda ögonbryn* till "de kommer få det svårt senare". En del "lyxigt" också.

Har snart varit hemma i 7 år, eller ibland jobbar jag lite och min man är hemma... Känns helt rätt för oss, och jag tror det har varit bra för våra barn också.

Äldsta har börjat förskoleklass nu och trivs jättebra. Känns skönt att få "kvitto" på att hon inte alls har farit illa av att vara hemma...

Många verkar tro att det är soft att "bara" gå hemma å lyxigt som sagt...(även de som har barn..)men det är ju full fart nästan jämt! Visst är det skönt att slippa stressa i väg barn till dagis osv fast här hemma måste vi ju upp ändå på morgonen samma tid så tjejerna kommer till skolan... det är även skönt att slippa göra allt på helgen som att städa, tvätta osv då jag kan göra det i veckan...synd bara att det inte är så många som väljer att vara hemma..

Jag tror inte de far illa av att vara hemma! De får nog en helt annan trygghet än andra barn.
Sen får man ju själv hålla koll på vad de ska lära sig och leka sånt med barnen.
Det gör jag så slipper jag tänka att alla andra kan saker som mina barn inte kan bara för att de inte går på dagis.

Tycker det är så kul att höra att ni vill vara hemma och att ni står för det! Jag hör bara den andra varianten..... Å va skönt det ska bli att komma tillbaka till jobbet å sånt.... Å va skönt att slippa sitta hemma!

Vi sitter verkligen inte bara hemma! Vi är ute varje dag det inte ösregnar och vi leker lekar, bakar, lagar mat och målar, kladdar med lera. Min son hjälper mig mycket med hushållssysslor fast han bara är två. Det är bra så länge han tycker det är kul! Snart är han tonåring och sitter inlåst på sitt rum hela dagarana

Min son är bara 14 månader men vi ska få ett syskon i augusti och jag kommer att vara hemma som minst till februari 2011. Då har jag var it hemma i drygt tre år. Jag tycker det är lite halvjobbigt att alla redan har börjat tjata om när vår son ska börja på dagis. Han är ju inte särskilt gammal och vi har inga planer att sätta honom på dagis förrän han är 3 år eftersom jag ändå kommer vara hemma.

Vi bor just nu utomlands och här är det många svenska mammor som sätter sina barn på dagis fast de är hemma på heltid. Alla gör ju självklart som de vill men jag känner att jag redan måste försvara mig för att vi valt att inte sätta sonen på dagis. De är ju små under en så kort period och jag är helt övertygad om att han har det bättre hemma med mig än på ett dagis. Han får massor med stimulans och umgänge med andra barn varje dag. Jag tror att det är en investering inför framtiden att ge sina barn en trygg och bra start i livet. Hemma får han min tid och kärlek och jag tvivlar på att dagispersonalen skulle kunna göra ett bättre eller viktigare jobb där.

Jag gör som du. Har en på 2,5 år och en 10mån. En del respons är "hur orkar du" DÅ käner jag bara, att så lata folk är numer, jag menar, eller är det tråkigt att ta hand om sina egna barn. Många jobbar och orkar det, varför skulle det vara annorlunda att ta hand som sina barn?

Jag kommer att vara hemma länge till, har precis börjat ta av 2åringens pappadagar och har inte rört 10månaderns dagar.

Min äldsta lämnade jag på dagis när han var 2, och det är vill jag inte göra om, ångarar att vi gjorde det.

Men dessa ska med på dagis, vid 3-4 år tror jag det är skoj med dagis och att de verkligen har ett utbyte av det. Nu när de är så här små, finns det ju inget dagis kan göra bättre än jag kan, det finns Öppna förskolan och där är vi ganska ofta Tillsammans

Det jag inte förstått är vad folk tror att de gör på dagis med så små barn? SOm man inte kan själv hemma menar jag. Det undar dagispersonal som jag umgås med också

Hör många som säger att de har sina små barn på dagis fast de är hemma, för barnen trivs så bra där, har tråkigt hemma, klättrar på väggarna hemma osv. DÅ tänker jag, shit, så hemskt, att man som mamma inte kan stimulera ett barn på under 2-3år, och att ett så litet barn föredrar dagis. Är det bra att ett så litet barn kräver full fart hela tiden, och att de trivs bättre på dagis än hemma. Det är väl något som hör mycket större barn till. Är inte anknytningen på något vis skadad då? Om de hellre är på dagis än hemma vid den åldern.

Men det är bara hur jag känner....

Är hemma med fyraåring och tvååring.

Tycker att jag har fått försvara och förklara det valet ofta.
Och att folk tog för givet att den äldre gick på förskola när jag var hemma med den lilla killen gjorde mig av någon anledning väldigt ledsen: går han på dagis? Nähä, när ska han börja då? osv. Jag var ju hemma liksom!

Jag vet inte om folk har slutat ifrågasätta mitt val eller om jag helt enkelt är så van det vid det här laget att jag inte märker det, det känns i alla fall som att det har avtagit .
Behöver inte "förklara" mig lika ofta längre.

De blir hemma med mig två år till, om det går enligt våra planer.