Aurorasamtal för omföderskor?

Jag hoppas också att det blir bättre till nästa barn. Då kommer svärmor i alla fall få hålla sig på mattan ett tag, och det barnet kommer sitta i sjalen. Hon får nöja sig med att titta tills det känns ok.

Vad kul med en tjej! I vår släkt är det tvärtom, killarna är rätt få, jag har tex 2 systrar och en bror. Och tjejerna tar dessutom större plats, vilket har gjort att jag alltid önskat mig i alla fall en dotter. Nu har jag ju det, men till nästa barn ska vi nog göra köns-ul för att jag ska kunna ställa in mig lite bättre tills barnet väl kommer. Kände att det blev lite väl skakigt under den här graviditeten med alla förväntningar.

Det konstigaste är att jag tror egentligen inte att det skiljer sig så mycket. Min dotter är en kvinnlig motsvarighet till Emil i Lönneberga, och hon har dessutom en envishet och uthållighet som hon inte fått från mig. Häromdagen ramlade hon tex utför en liten trappa (jag hann inte med riktigt, hon är snabb nu), och gjorde en kullerbytta utför den. Jag tog upp henne och tröstade, varpå hon ville vara i mitt knä ca 45 sek, innan hon skulle ner igen (fortfarande snyftandes) och prova trappan igen. Svårt att säga om hon var ledsen för att hon slog sig eller för att hon misslyckades...

Tror ni man kan spärra den här tråden för förstföderskor förresten? Känns inte som helt hälsosam läsning för någon som snart ska gå genom sin första förlossning....

Angelika Miami skrev 2009-05-11 13:53:45 följande:

Det låter ju jättebra! Själv har jag en dotter född april -08, och är inte gravid än med 2:an, eftersom jag inte vågar bli gravid igen innan det finns en plan för hur nästa barn ska komma ut (bland annat).

Fast som det känns nu skulle jag nog vilja få en igångsättning med EDA.

Ja, precis det menar jag. Har börjat vara sparsam med orden. Man blir lätt det när man har en dotter bredvid som håller på att riva badrummet medan man skriver ett inlägg....

Jag håller med om att det är lite dubbelt det där med EDA. För min del var det så att EDA:n var förutsättning för vaginal förlossning förra gången. Jag fick pinvärkar utan paus(och då menar jag utan paus), och låg bara och grät. Inget fungerade, inte sovdos, inte andning, inte akupunktur, inte TENS, ingenting. När jag till slut fick min EDA var det som himmelriket, och det var först efter jag fått den som det började hända något, så för mig stämde det inte att EDA gör förloppet mer utdraget. Jag skulle verkligen vilja ha själva katetern satt direkt, men inte själva EDA:n aktiverad förrän jag känner att jag inte orkar längre. Samtidigt tror jag också att det är bättre om man klarar sig utan EDA. Men förra gången så hade det inte blivit någon vaginal förlossning utan EDA. De hade fått plocka ut dottern på annat (valfritt) sätt.

Svårt det där.

Nej usch vad jobbigt. Det är det jag tycker är så jobbigt, när de liksom inte vill ta en på allvar. Jag har nog blivit FÖR duktig också på att dölja hur jag känner, så jag tror att folk tror att jag är mindre rädd än vad jag är.

Sös är det sjukhuset som ligger närmast mig. Får inte pappan stanna kvar där? När du skriver att det verkar så svårt att få hjälp i Stockholm så känner jag bara hur jag igen börjar fundera på att adoptera nästa barn, trots de evighetslånga köerna.

Jag förstår precis hur du känner dig. Precis så kände jag mig efter min halvt katastrofala kontakt med Aurora i mitt gamla landsting. Läkaren på Spec-MVC som skrev remissen var så jätteförstående, och sa att jag skulle få komma om 3-4 veckor. Så dröjde det 4 månader innan jag fick en tid, och då enbart för att jag ringt och hört varför jag inte blivit kallad. men det mest kränkande vara att den Aurora-bm jag träffade verkligen inte lyssnade på mig, eller så tyckte hon inte alls att jag verkade ssk rädd. Hon verkade direkt placera in mig i facket "Kvinna med kontrollbehov som vill ha kejsarsnitt för att det är bekvämt".

Ja, det är nog någonting sånt jag vill ha också.

Usch vad jag önskar att jag bodde i Östersund nu. Då skulle jag be att få komma till en viss speciell läkare som hade en strategi när han träffade såna som jag. Han gav den kvinnan en tid för kejsarsnitt direkt vid besöket. SEN började han prata om att som alternativ fanns ju precis det du visade i länken. En planerad igångsättning där man sätter EDA:n tidigt (men inte aktiverar den). Han påstod att den taktiken var mycket mer effektiv för att få förlossningsrädda kvinnor att överväga annat än snitt, än att in i det längsta vägra dom snitt, för att då är man så inställd på att man VILL ha snitt så man lyssnar inte. De kvinnor som inte ändrade sig, utan istället valde snitt ändå, skulle troligtvis ha blivit snittade i vilket fall som helst. Han hade ett väldigt respektfullt och förstående sätt tyckte jag.

Har också funderat på att skriva ner och ge till bm/aurora. När jag kommer dit är jag så fokuserad på att jag inte vill börja gråta att jag nog inte verkar ssk rädd.