• Kalinka

    Aurorasamtal för omföderskor?

    Och här är en till som blivit förlossningsrädd efter att ha fått ett barn. Min dotter är 11 månader och jag är inte gravid, men jag förstår inte riktigt hur nästa barn ska komma ut faktiskt. Jag har dessutom alltid haft svårt för kejsarsnitt, så det känns som pest eller kolera här. Ändå är en förutsättning för att jag ska våga bli gravid igen att jag vet att det finns en plan och att jag kan få snitt om jag känner att det bara inte går med vaginalt. Men helst skulle jag vilja ha en BRA vaginal förlossning.

    När min dotter föddes så tog det 48 tim (igångsättning). Jag fick sk pinvärkar redan efter några timmar, som kom utan paus (och då menar jag utan paus). dessutom hade man alldeles för många patienter på förlossningen, vilket gjorde att min bm inte kunde komma, hon var upptagen med en annan kvinna. Så det var 2 timmar där när jag inte fick någon hjälp.

    Jag fick sen en EDA redan i latensfasen, eftersom inget annat gav någon effekt på smärtan.

    När den aktiva fasen väl kommit igång gick det fort, ca 5-6 timmar, men när hon väl kommit ut fick jag föras till operation pga att moderkakan fastande och jag började blöda kraftigt. Dessutom sprack jag väldigt mycket och behövdes också sys på op. Det är några andra saker också, men det är väl de viktigaste.

    Den läkaren som jag hade under större delen av förlossningen såg till att jag fick gå på Aurora-samtal som bearbetning MEN tyvärr hade jag oturen att råka på en Aurora-bm som nog inte borde jobba med det. Efter att ha träffats 2 ggr kändes det verkligen inte som att hon hade lyssnat på vad jag sa. Tex så berättade jag flera ggr att jag var så rädd för en till förlossning att för mig var det en förutsättning att det fanns en plan och möjlighet till snitt innan för att jag ska våga bli gravid. Varpå hon avslutar 2:a mötet med att säga: "Och när du blir gravid nästa gång kan vi göra en plan för förlossningen då, men NU är det ju ingen mening att göra det" och "Men det är ju dumt att låsa sig vid ett snitt".

    Jag känner mig grymt besviken. Nu har jag flyttat och bytt landsting, så jag får börja om helt. I mitt förra landsting visste jag i alla fall att min förlossningsläkare skulle låta mig få snitt om jag kände att jag inte klarade vaginalt. Jag vill ju egentligen inte bli snittad, men hellre det än en sån förlossning igen.

  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-20 13:17:20 följande:
    Puff puff. Någon av er som vet om sjukhuset är tvungna att följa förlossningsplanen?
    Nej jag vet faktiskt inte. Det är det jag är rädd för också. När jag födde min dotter var det alldeles för många förlossningar igång, och på den förlossningen nekar de aldrig födande kvinnor, eftersom det är länets enda förlossning.

    Nu bor vi i Stockholm, och jag oroar mig igen för att det ska bli för många förlossningar. Det jag vet är att man i princip aldrig nekar att ta emot en Aurora-mamma, men det är ju klen tröst om det innebär att det inte finns resurser.

    Ibland känns det som att nästa barn får nog födas i november, när det är lite barn som föds. Eller också kanske en igångsättning på en lugn dag skulle vara ett alternativ.
  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-22 21:33:26 följande:
    Jag var på förlossnigsutbildning i måndags. Var bara två omföderskor där bland alla blivande föräldrar. Den andra kvinnan hade fått kejsarsnitt första gången. Tyckte att det riktigt jobbigt att vara där och lyssna på allt. Kändes som att barnmorskan nästan ljög för alla när hon beskrev allt. Fick sitta på mina händer och bita mig i tungan för att inte vråla ut hur hemskt det är att föda barn Jag ställde en fråga sedan om förlossningsbrev. I pausen kom hon fram och frågade sedan varför jag skulle gå på aurora. Hon sa att man inte kan ha sådan hemsk otur igen och att om man gått på aurora följer de planen ordentligt. HOn försökte om och om igen förklara att andra förlossningen inte blir lika jobbig. Måste intala mig det.
    Jag verkligen avskyr när folk ska försöka resonera med mig logiskt. Jag är själv läkare (dock inte gyn/ob), har varit med på kanske 10 förlossningar + några snitt under utbildningen. Jag VET rent logiskt att den andra förlossningen nästan alltid blir lättare. Det hjälper inte känslomässigt.
  • Kalinka

    Angående det där med att spricka mycket. Jag fick en partiell sfinkterruptur (också sugklocka), och i det landstinget sys alla rupturer av läkare på operation. Och jag har verkligen INGA besvär så här 1 år efter förlossningen. Jag har hört från flera håll att när man spricker så mycket är de väldigt noga med att det ska bli ordentligt hopsytt, och att det i själva verket kan bli bättre än de som inte behöver sys på operation.

  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-27 10:30:08 följande:
    Jag har inte blivit snittad. men jag överväger det denna gång. Sen är jag nästan mer rädd ör att gå över tiden och så än en igångsättning. Jag lutar mer åt att jag vill att de sätter igång mig innan BF. Mest för att inte riskera att få ett så stort barn igen. Men sen ska man ju få med sjukvården på det. Det finns tyvärr ingen kvinna i min släkt som jag vet där en förlossning kommit igång naturligt. Alla blir igångsatta. Ja, de som inte snittats då men det var mormor och skedde på 1940-talet. Är jätterädd för att moderkakan ska sluta fungera och att barnet ska stryka med på grund av det. Jag själv var illa därann när jag föddes då min mamma fick gå långt över tiden med mig. ja det är ett virrvarr av känslor det här.
    Jag vill nog bli igångsatt innan BF nästa gång. Jag är ju livrädd för att hamna i ett nytt förlossningskaos där de inte har beredskap för mig, plus att det där med att gå över tiden var ett mindre helvete (hon är född på BF+17). Då känns det bättre att bli igångsatt på en dag när det är rätt lugnt. Dessutom är en igångsättning för en omföderska inte alls samma sak som för en förstföderska (fast det var ju det där med logiken...)
  • Kalinka

    Jag tycker också att det är konstigt hur känslig jag är. Jag har svårt för när andra pratar om att "förlossningen är en fantastisk upplevelse". Det kan provocera mig väldigt mycket, att någon tycker att deras egen förlossning var fantastisk är väl en sak, men att utvidga det till ALLA förlossningar, det retar mig. Jag vill överhuvudtaget inte prata om min förlossning eller förlossningar överhuvudtaget, när jag inte tagit initiativet till det själv. Häromdagen när min dotter fyllde 1 år, började min svägerska prata om att "för 1 år sedan så väntade vi på att du skulle komma ut" till min dotter. Jag blev lätt illamående. Jag vill inte att folk ska prata om förlossningen utan att jag är beredd på det. Hon menade ju inget illa, men jag tycker det är skitjobbigt ändå.

  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-28 21:02:49 följande:
    jag kan förstå att det där med igångsättning kan låta konstogt. Men tyvärr finns det igen i min släkt som fått igång en vanlig förlossning. Min mormor förlöste sina tre barn med kejsarsnitt och mamma och mostar har fått sättas igång. Liksom min syster. Vi får vänta och vänta och vänta och vänta på våra förlossningar. Tillslut slutar ju moderkaka att fungera och allt det där. Det skrämmer mig så oerhört. Och jag vet ju att det här med förlossningar inte är ärftligt. Men ändå... Det känns som om jag kommer att få gå långt över tiden. Sen så var det inte själv igångsättningen som fick min förlossning att bli så hemsk. För det var inget problem för mig. probleme var att personalen sjabblade. En kom in och sa att nu blir det snitt, tre timmar senare kommer det in en annan som bara ger en alvedon och ber en att lämna avdelningen för att sova någon annan stans. Sen att jag inte fick en bedövning som tog etc. Kan också vara rädd för att gå hemma med värkar och inte hinna in för att få bedöving. Det känns som om en igångsättning kommer att vara mer kontrollerat, eller hur jag ska beskriva det. Kontrollerat om personalen är på min sida och ger mig bedövning denna gång. Blev lite skumt formulerat detta, men du kanske förstår?
    Jag förstår precis hur du menar. Det är som om jag hade skrivit det själv.
  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-28 20:10:55 följande:
    Visst är det så va? Både min och min systers igångsättning med första barnet var en riktigt seg historia. Men när min syster satts igång med de två andra barnen har det gått riktigt fort. Måste googla på detta.
    Det är egentligen ganska logiskt. Första gången har du en stram, stel tapp, som ska tvingas till att vidgas. Nästa gång har den redan vidgats en gång, och är betydligt mer uppluckrad.

    Dessutom är det ofta så att tappen är öppen 1-2 cm när man kommer till förlossningen hos ömföderskor, så då kan man ta hål på hinnorna och sätta dropp istället för att måsta lägga gelen först.
  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-04-29 21:59:18 följande:
    Usch, jag känner igen det där. Vill inte höra, inte se... Min mamma ringde igårkväll. Vi har rätt dålig kontakt, det är som att vi lever på olika planeter. Hon är dessutom lätt senil och dricker en del - dålig kombination. Hon började babbla om att smärtan under en förlossning är positiv smärta. (BULLSHIT i mina öron) Dessutom ville hon bara säga att jag ska veta att ett kejsarsnitt är en stor operation och det är ingen lek. Bla bla bla. Tack jag vet. Usch, ryser av obehag när jag tänker på hur alla lägger sig i. Framförallt dessa med "fantastiska" förlossningar. Nej, jag känner mig mer och mer övertygad om att jag vill ha det så kontrollerat som möjligt. Vill verkligen inte gå med värkar hemma eller våndas för stort och överburet barn. Planerat kejsarsnitt eller en grundligt planerad igångsättning.
    Jag fullkomligt "älskar" såna där människor som fött UTAN BEDÖVNING. Som gärna vill tala om att om man bara lär sig ANDAS rätt och BESTÄMMER sig för att föda utan bedövning så går det. För "rädslan är den största fienden". Hallå, lever vi på samma planet eller?
  • Kalinka
    musli skrev 2009-04-29 22:03:09 följande:
    Det är ju ganska fantastiskt med Aurora/Freja-samtal egentligen... När jag skulle få Hanna så gick jag på Freja-samtal och hon övertygade mig om att det skulle ordna sig. Allt gick åt pipan, jag har inte haft samtal sen dess, men jag är ändå övertygad om att det blir vaginalt den här gången också. Pratade ju med BM på spec-MVC när vi gjorde UL och visst, det finns en risk att spricka igen, MEN jag kan bli igångsatt i v. 38 om det är möjligt (vilket hon trodde eftersom jag är omföderska) och annars så FINNS möjligheten till snitt senare (vilket helst inte är ett alternativ eftersom jag är mer snitt-rädd än rädd för att spricka). Men jag ska fortfarande be att få gå på Freja-samtal även denna gång för att hjälpa mig att förbereda mig ytterligare.
    Visst går du i Östersund? Det finns en läkare på spec-MVC där som jag tycker jättemycket om. Du kanske träffat honom? Om jag fött i Östersund skulle jag försöka få komma till honom.
Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?