Pladderbebisarna Del 7

Hej allesammans!

Lite svårt att hänga med här just nu, konstigt nog... Fast iofs, tid har jag egentligen men den prioriteras till annat nu när man ÄNTLIGEN kan röra sig!

Hanna: Har inte läst tillbaks men såg vid ett tidigare inkikande att du hade lite ångest inför förlossningen. Jag måste säga att min upplevelse av detta var betyderligt bättre denna gången än den första, att kroppen hade lättare nu. För mig var det verkligen att i samma sekund som bebisen kommit ut så släppte alla dessa åkommor, redan när jag var uppe och duschade efter två timmar så kände jag mig graciös som en balettdansös. Jag sprack en hel del denna gången också men för mig är det snarare att jag har mindre ont nu i underlivet än vad jag hade som gravid och jag kan inte ens riktigt påminna mig om att jag haft ont nu i underlivet och då är ändå lillgubben bara 4 dagar??!!  Total milsvid skillnad med allt! Som sagt, 4 dagar och allt bara funkar och är kalas här iaf. Kropp mår prima, förlossningen gick lätt och allt flyter på strålande med bebisen!

Hej hej!

Här är lillgrabben!

 (klickbild)

Fortfarande inget namn...

Hf/Hanna: Helt klart coolare den här gången! Och det verkar som allt funkar bara av den inställningen. Ok, att amningen till en början gjorde skeeetaont när vårtorna havererade men nu har det kurerats och det går bra. Dessutom gör ju Nora att man inte har samma möjlighet att sitta med en igel på bröstet så det blir ju mycket mer amma/lägga ifrån vilket gör susen för tuttarna och kotten går faktiskt med på det vilket Nora aldrig gjorde. Så han sover/äter och gör inte mycket väsen av sig alls.

Nora tar det också bra men snart är väl den smekmånaden över och hon inser att han är här för att stanna... Men den dagen den sorgen! Men helt klart överraskad att allt flyter på så bra, men som vanligt så hade väl jag valt att lyssna för mycket på alla domedagsprofetior så jag var förberedd på totalt kaos och sitter nu här smått snopen över att allt inte rasat i huvudet på en. Men det lär ju bli en aningens mer kaosartat när man är hemma ensam med två och det blir vanlig vardag. Men det löser sig!

Vi har helt kört fast på namnfronten för tillfället!

Jaaa ni, vi9 tycker verkligen att det är skitsvårt detta med namn... Men han känns som en klockren kille, framtida NHL proffs eller skogshuggare!

Vi gillar ju dessa äldre "gubb" namn som ska vara kort och inga möjligheter till smaknamn. Dvsinte Nils för det blir Nisse, Karl blir Kalle etc... Strypa dom möjligheterna. Vi är inne på Egil men folk verkar ju aldrig ha hört det tidigare.

Precis! Ett namn med anor!

Dock inte där vi fått det ifrån... Skitjobbigt med namn när man jobbat så rackrns många år i bokhandel för man förknippar ju varenda j****a namn med nån författare.

Morrn morrn!

Förkyld lillskit här... *suckar ljudligt* Det är väl lika bra att man vänjer sig misstänker jag!

Hf: Funkar bra! Iofs så ammar jag varannan/var tredje timme men det blir ju mer eller mindre i sömnen...

Hej hej! Tänkte bara visa att jag fortfarande lever... Att säga att man har häcken full är en viss underdrift. Min mamma är dessutom här sen 1,5 vecka tillbaka och jag kan säga att det är en fröjd, skulle lätt vilja flytta tillbaka till bondesamhällena med generationsboende i dagsläget. Tom killen nästan tigger att hon ska stanna kvar en vecka till, tänk er den, att killen vill ha svärmor på plats fortfarande efter 2 veckor!

Men det funkar ändå bra, det är bara det att det är så mycket hela tiden! Egil (det blev det namnet) är ett riktigt matvrak som äter och bajsar som en dåre. Har satt honom på 3 timmars diet senaste veckan. Han har gått upp 1,2 kg på 3 veckor så det verkar bli en bastant kille men han har dessutom växt 3 cm på 2 veckor så det är inte bara hull han lägger på sig. Kruxet är att det är sånt konstant bajsande här, har inte bytt en enda blöja än så länge som inte varit en bajsis så det känns som man bor vid skötbordet och en tanke med en container på baksidan känns inte helt främmande nu. Redan fått ta en tripp till soptippen med vanliga sopor...

Hoppas det är bra med er alla!

Jasså, det börjar bli på övertid här... *retas*

Lurkan: Grattis till huset förresten! Jättefint!
Till en början tyckte jag att det var Nora upp i dagen men nu finns ingen likhet alls. Han är verkligen en riktig kille, en framtida skogshuggare eller NHL proffs! Nora var verkligen världens sötaste bebis tyckte jag när hon var nyfödd och stackars Egil ser ut som om han har varit ute och slagits och ser allmänt galen men underbar ut!

Thezz: Landade på 2 veckors övertid och jag önskar inte ens min värsta fiende det helvetet så jag hoppas det drar igång snart för er!

Hanna: Nu i efterhand så är jag förundrad att jag ens överlevde den sista månaden för jag hade så ont men inte en tillstymmelse till saker som visade att det skulle dra igång. Deprimerande värre! Och efter förlossningen, trots att jag blev ihoptråcklad som om jag blev överkörd av en skördetröska så var det som om jag blev pånyttfödd och kände mig kalas i kroppen i jämförelse med att vara gravid. Trots att man ammade varannan timme så kände jag mig dödspigg och utvilad i jämförelse med katastrofen mot slutet med bråkande bebis i mage, halsbränna och allt det onda. Att man upplevde det som att få semester när man sitter hemma med nyfödd!