Traumatisk första förlossning - hur gjorde ni med andra?

Tillägg: alltså hur ni födde ert andra barn (vaginalt eller med ks) och hur ni upplevde den förlossningen?

Jag undrar också!
Jag är inte gravid och tänker inte bli det på ett tag ännu, men jag kan säga att jag vill INTE låta mig övertalas!
Jag hade en asjobbig förlossning med första barnet. Värkar som kom och gick i fyra dygn, 18h på förlossningen och sen akut snitt. Tiden efteråt var inte heller rolig då vi låg på sjukhus 3/4 av den första månaden efter att han var född.

Min sambo kommer att få hjälpa mig där för jag vet att om jag går själv på aurorasamtalen (som jag antar att de kommer att remittera mig till) så kommer jag att ge efter. Det vet jag själv. Ändå har jag hört att de inte kan tvinga en?

Det här får bli en senare fråga känner jag, jag tycker det är jobbigt bara att tänka på det. Men jag kommer att kika in och läsa!!

jag har iof inte fött mitt andra barn ännu men har precis som ni en traumatisk första förlossning med mig i bagaget. jag gick på många BUP samtal för att ens vara beredd att bli gravid igen och när jag väl blev det satte allt igång igen. jag har dock inte varit säker på vad jag vill utan hela tiden ändå önskat att jag ska få chansen till en fin vaginal förlossning. en av mina största rädslor är just att den första förlossningen ska komma upp igen och att traumat ska ta över även denna förlossning. jag måste säga att jag fått väldigt fint stöd. har varit på aurora, fått parsamtal med min man hos kurator för att bearbeta vår upplevelse och även träffat läkare på OB-avd för att diskutera ks. jag har inte känt att nån försökt övertala mig utan snarare så att det hela tiden var upp till mig och att beslutet sen mognat fram inom mig under alla samtal jag haft.

jag ska föda vaginalt men har en förlossningsplan som säger att jag kan avbryta för ks. jag har även ett ks inbokat två veckor efter bf så att jag inte ska behöva bli igångsatt.

hoppas det går bra för er båda!

Hej och tack för era svar. På torsdag har jag tid på aurora och just nu känns det som att jag tänker på förlossningen så gott som hela tiden. Dessutom har jag fått smärtsamma förvärkar som inte ger med sig (är i v.28), känns som om minnet av förra förlossningen lever upp i min kropp.

Jag känner att jag heller inte vill låta mig övertalas på aurora, men hoppas innerligt att barnmorskan jag träffar där har en förståelse för och kunskap om traumatiska förlossningar. Det låter som du lijepa fått ett väldigt bra bemötande i dina möten och samtal. Din lösning med en initial vaginal förlossning som kan avbrytas för ett ks skulle kanske kunna vara något för mig. Men jag är också rädd för att det ska vara försent för ks när eller om jag skulle be om det.

Jag kommer fortsätta puffa för den här tråden och återkomma till den när jag varit på mitt samtal. Lycka till för er båda!

hoppas verkligen det går bra för dig och att du får ett bra och empatiskt bemötande! läkaren jag träffade berättade att de haft kvinnor som kommit in o varit helt öppna o ändå fått ks utifrån sin rädsla. det var överenskommet innan och stod i deras förlossn plan. så det finns vägar! lycka till på torsdag.

min första förlossning var hemsk!!! inte som din, ts, men han fastnade åxå och jag höll inte på att få ut honom... hade önskat att få eda, men det var för sent, så fick hålla tillgodo med lustgas... det var 3 syrror/bm som låg på min mage och försökte trycka ut honom... barnläkarna på stod redo att plocka honom när han kom ut... men tack och lov behövdes inte det... syddes 8 stygn...

vi väntade åxå med tvåan pga detta... 3,5 år...

men andra förlossningen (vaginal) gick inte att jämföra... där hade jag skrivit att jag ville ha eda och att den skulle sättas i god tid... dom ringde på narkosläkaren när jag var 7 cm öppen... han kom efter en stund och när han började tvätta ryggen så gick vattnet... Elliot "ploppade" ut på 3 krystvärkar... fick sy 2 stygn, då han lyckades riva mej ordentligt på vägen ut...

trean (14 månader senare) var om möjligt ännu smidigare... han kom på en vanlig värk som blev till en krystvärk... bm hann bara få på sej en handske... inte ett stygn efter denna förlossning...

så det behöver inte alls bli likadant som första...

hoppas att det går bra för dej!!! vilken metod du än väljer...

Jag väntar mitt andra barn. Är bara i vecka ännu, men oron har redan kommit upp.
Min första förlossning var allt annat än en positiv upplevelse för mig.
Även om dottern hela tiden mådde bra och det aldrigvar någon fara för henne så blev min upplevelse traumatisk. Och mina upplevelser efteråt liknade dina isaW. Det tog mig runt 6 mån av samtal och bearbetning för att börja se ett ljus med att ha fått barn...
Jag blev igångsatt, det tog 19 timmar, var fullt öppen i 4 tim och krystvärkarna kom aldrig. Krystade sen för "egen maskin" i 1tim40min med barnmorskor hängande på både mage och ben.
Jag brast mycket, både utvändigt och i livmoderhalsen (3cm på ena sidan och 5 på den andra). Sövdes på OP i 2 tim och förlorade 3,7 liter.

Har precis bokat tid för inskrivning och har samma bm som förra gången. HOppas hon kan hjälpa mig med en bra plan för bearbetning så att jag kan våga gå igenom en "normal" förlossning med möjlighet till utväg med ks. VIll absolut inte bli igångsatt igen!

Kommer titta in här för att se hur det går för er andra.

Vecka 5 skulle det ju va..

hur gick det på aurorasamtalet TS?

Hej igen!
Jag hade ett bra samtal på aurora, fick börja med att berätta om förlossningen och min upplevelse, försökte att vara så ärlig som möjligt. Jag var rädd innan att bm på aurora skulle vara ifrågasättande, det var hon inte. Jag kände mig som jag verkligen ville få fram hur traumatiskt jag upplevt det. I slutet av timmen berättade hon om olika alternativ som kan finnas för min kommande förlossning utan att försöka styra in mig på något. Däremot gavs jag information om ks och varför man rekommenderar vaginal förlossning ur ett medicinskt perspektiv, vilket jag självklart förstår. Men hon sa också att deras mål är att hjälpa till för att man ska kunna få en så bra förlossningsupplevelse som möjligt, och om ks skulle kännas som det enda möjliga alternativet för en positiv upplevelse så bokar man in en tid för ett planerat snitt (som man kan ändra sig om ända till slutet av graviditeten). Ett annat alternativ är som du beskrev att påbörja en vaginal förlossning och kunna ändra sig under förlossningen om det blir för jobbigt. Jag ska få träffa en läkare om några veckor och sen komma tillbaka till aurora. Jag vet inte ännu hur jag vill göra, måste fundera och känna efter. Pratar också mycket med min man.
Tack så mycket för stödet !