Oj, vilken tung och traumatisk början med er dotter! Vad dåligt att ni inte erbjudits samtalshjälp med kurator eller liknande när situationen blev mer stabil. Hur lång tid tog det tills ni helt säkert visste att er dotter skulle klara sig?
För mig har också graviditeten inneburit att så mycket tankar och känslor från förra gången dykt upp. Jag kan rekommendera att prata om allt som dyker upp med någon utbildad på området, för mig har det varit skönt och faktiskt hjälpt på ett sätt som överraskat mig. Jag har fått större klarhet i vad vi gick igenom förra gången. Men som du verkar känna känner jag med - ingen kan garantera att det kommer gå bra. Och det tycker jag var bra att säga på Aurora så de vet att man går in i det med en sådan känsla.
Har du varit hos Aurora ännu och hur gick det?
Tänker på det du skrev om KS och löfte om det, kan du berätta mer om det? Har du hört någon som inte fått det trots att man gjort en överenskommelse innan? Hoppas du kan komma fram till en lösning som känns så trygg som möjligt för dig.
astral skrev 2009-01-16 14:13:51 följande:
Hej, MIn förlossning skiljer sig mycket från det ni har varit med om. Den var egentligen smidig och relativt lätt. Det som blev traumatiskt var händelserna efter förlossningen. Min dotter fick mekoniumaspiration och blev väldigt dålig, fick återupplivas och låg i respirator, fick kramper och läkarna misstänkte att hon var hjärndöd och uppmanade oss att döpa henne. Ja, allt var ett stort mörker och att skaffa fler barn var inte alls aktuellt under lång tid (precis som för er andra i den här tråden). Nu, drygt fyra år efter ska vi få ett barn till och då är förlossninge och tiden före det som finns i mina tankar mer än glädjen över ett nytt liv. Vi har inte fått någon hjälp för att bearbeta den händelsen och jag kan fortfarande inte berätta om det som hände. Jag har analyserat vad det var som ledde fram till att vår dotter blev så dålig och till stor del beror det på att hon var överburen och att inga överburenhetskontroller gjordes innan förlossningen startade (trots att jag ringde och bad om det). Dessutom var det min första förlossning och jag var 35+ vilket också gjorde att jag tillhörde en riskgrupp för det som hände. Allt det var känt redan då men jag hade naturligtvis ingen aning om det eftersom jag litade på MVC och BM. Nu ska jag precis som TS och ni andra gå på aurorasamtal för att se hur man kan undvika det som hände förra gången. Jag tycker att jag har läst på en hel del om olika risker och vill egentligen höra Aurorasköterskas förslag. En sak som jag inte litar på är något KS-löfte. Om vi kommer fram till att KS är det bästa så vill jag köra på det med detsamma eftersom jag har hört att ett sådant löfte inte ger något när man väl är på förlossningen. Även igångsättning skulle jag vilja höra mer om eftersom jag har hört att värkstimulerande medel kan medföra syrebrist och under vissa omständigheter öka risken för syrebristskador hos barnet. Även jag är orolig hur man kommer att reagera på själva förlossningen när man har en trauma med sig i bagaget. Jag hoppas inte ens på en positiv förlossningsupplevelse för min del, vill vara på ett stort sjukhus där man har resurser och utrustning för att hantera eventuella akuta problem och till varje pris undvika förlossningsskador på barnet... Det är skönt att höra att flera här inklusive TS hade bra upplevelse på aurorasamtalet!
!