Traumatisk första förlossning - hur gjorde ni med andra?

Jag väntar mitt andra barn. Är bara i vecka ännu, men oron har redan kommit upp.
Min första förlossning var allt annat än en positiv upplevelse för mig.
Även om dottern hela tiden mådde bra och det aldrigvar någon fara för henne så blev min upplevelse traumatisk. Och mina upplevelser efteråt liknade dina isaW. Det tog mig runt 6 mån av samtal och bearbetning för att börja se ett ljus med att ha fått barn...
Jag blev igångsatt, det tog 19 timmar, var fullt öppen i 4 tim och krystvärkarna kom aldrig. Krystade sen för "egen maskin" i 1tim40min med barnmorskor hängande på både mage och ben.
Jag brast mycket, både utvändigt och i livmoderhalsen (3cm på ena sidan och 5 på den andra). Sövdes på OP i 2 tim och förlorade 3,7 liter.

Har precis bokat tid för inskrivning och har samma bm som förra gången. HOppas hon kan hjälpa mig med en bra plan för bearbetning så att jag kan våga gå igenom en "normal" förlossning med möjlighet till utväg med ks. VIll absolut inte bli igångsatt igen!

Kommer titta in här för att se hur det går för er andra.

Vecka 5 skulle det ju va..

isaW: Ja det är nog fler än man tror. Eftersom det rä tabu att prata om att man mår dåligt efteråt är det nog många som aldrig släpper fram det... Synd och jobbigt för dem.
Jag hade en alldeles fantastisk bvc-sköterska (som tyvärr har slutat nu) som hjälpte mig med kontakt med dels deras bvc-psykolog och sen även en gruppterapi på BUP med andra som haft liknande upplevelser som jag. TYvärr var det fler som hoppade av och det var bara jag och en annan mamma med två psykologer. Först tyckte jag det var synd att vi var så få, men så insåg jag at jag fick ju istället ännu mer tid att bearbeta mina upplevelser.
VI sågs fyra gånger och till bvc-psykologen (också BUP) var jag kanske 6 gånger. Det gjorde otroligt stor skillnad. Annars hade jag nog inte varit redo att bli gravid igen så här snart (19 mån), vilket ju för många andra är fullständigt normalt att redan ha fått sitt andra barn...

Ska du gå till aurorabm flera gånger? Hur funkar det? Får man gå dit tidigt, eller väntar man tills man närmar sig förlossningen?

Jag var på uppföljningssamtal på specialmödravården efter etthalvår ungefär och den läkaren rådde mig att boka ett samtal hos dem så snart jag blivit gravid igen, oavsett hur jag själv tyckte att jag mådde då. Så det är väl dags att ringa dig antar jga. Drar mig lite för det då jag inte vill börja riva i det igen...

Hoppas det blir bättre för dig den här gången. När är du beräknad?

Jag fick ett samtal från min förra bm idag. Jag har ännu inte varit på inskrivning, men hade en tid bokad nästa vecka.
Hon jobbar på en liten förlossning liknande hemmiljö och jag är inte tillåten att föda där pga min stora blödning förra gången... Trots att läkare som gjorde blodutredning på mig har sagt att det inte finns något medicinskt som skulle göra att det sannolikt händer igen.
Det innebär att jag inte heller kan ha henne som barnmorska utan måste hitta någon ny och börja om med någon som inte kan min historia.

Jag tycker det känns otroligt tungt just nu. Dels att behöva leta efter ny barnmorska och dels att höra så tydligt att man måste räkna med att man kan blöda lika mycket igen om man har gjort det en gång... Rädslan växte sig stark på nolltid.

Hur har ni fått tag på aurorasamtal? Tacksam för tips och hjälp.

IsaW:
Jag är "endast" i vecka 6 än så länge, så "chocken" har väl inte riktigt lagt sig än heller...
För mig är det nog inte viktigt vart jag går, men jag känner starkt att det för mig är viktigt att ha en barnmorska som är van att ta hand om mammor som haft komplikationer och traumatiska minnen. Och att jag snabbt kan få ett förtroende för henne så att jag känner mig trygg. Tycker att jag har rätt att vara kräsen i den här situationen.

Jag ringde spec. mödravården igår. Jag blev rekommenderad att ringa dit redan efter förra förlossningens uppföljningssamtal, när det blev dags för nästa gång. Hon såg i min journal att jag troligen skulle vara behjälpt av samtal coh sen kände jag att jag fick bra svar och lite hjälp på vägen.
Så nu har jag iaf en inskrivning till en bm hos dem. Vi bokar tillsammans in ett läkarbesök med genomgång osv. Sen antar jag att jag också får hjälp med kontakter till aurora osv.

Så det känns lite bättre idag än för ett par dagar sen. Skönt.
Tack för att ni tog er tid att läsa och kommentera!

Numberone;
Har du kunnat prata med din nuvarande bm om din rädsla? Vet inte om du redan har fått hjälp med stödsamtal, men annars kan väl hon rekommendera dig vidare till samtal? Sök själv annars reda på Aurora eller liknande så att du får prata med någon om alla dina tankar och känslor. Lycka till!

Jag har själv börjat fundera på att ha en doula med och berättade det för min man idag. Han förstod precis och tyckte att det var en bra idé.

Det är ju så olika. Vår dotter mådde bra hela tiden och ändå är jag livrädd för vad som kan hända mig, både under och efter. Det känns ego, och samtidigt som det enda som jag på något sätt kan kontrollera...