HK- bra ändå att du fick bekräftat att operationen inte blivit lyckad eftersom du inte känner någon förbättring. Då kan det bara bli bättre!! Var det pga att stygnen gick upp förtidigt? Trist med väntetiden och den sura mannen. Vet precis hur du har det. Det är skönt när man får vara själv ett tag!
MsC- bra där om mannen 
. Det är så vi gör här hemma. Om en inte kan sova pga den andre får den som inte kan sova flytta på sig. Oftast sover sambon i soffan. Önskar så att vi haft ett extra sovrum...
Nej det förstår jag. Jag är också väldigt ljudkänslig. Öronproppar kanske.
Jorban. Jag gjorde exakt samma op utav Eva i Linköping i april 2012. Hon är den mest sympatiska läkare jag träffat! Själva operationen utfördes i lokalbedövning och sedering. Det innebär att du i praktiken sover och sedan har du superbra effekt av lokalbedövningen. Ont som tusan gjorde det sedan, vilket jag var helt förberedd på. Eva sa att det skulle göra jätteont och hon skrev ut både alvedon, diklofenak, svaga morfintabletter samt Movicol att ta de första två veckorna efter op. Blev sjukskriven i 5 veckor och skulle inte lyfta mkt alls då, i praktiken kanske ett mjölkpaket...
Tyvärr gick ett, eller flera, stygn upp 11 dagar efter op så jag drabbades av en blödningskomplikation. Förlorade ca 2 liter blod väldigt snabbt och blev inlagd med transfusion. Detta är dock väldigt ovanligt!
Det jag inte var beredd på var att det tog så lång tid innan jag kände mig någorlunda igen. Inte förrän för efter ca 1 år hade de värsta samlagssmärtorna försvunnit. Men, så behöver det absolut inte bli för dig. Jag fick också urinträngningar några månader efteråt vilket var väldigt jobbigt.
Om du bor en bit ifrån sjukhuset får du välja om du vill komma på morgonen och sedan åka hem eller komma på em och sova över en natt. Tro mig- det var skönt att slippa åka hem och bli sittandes i en bil många mil samma dag.
Inga smärtor alls före op. Var bara ett stort hål då. Efter op smärta och nu helt ok. Känner lite smärts ibland. Dock ff bred på tvären och ff stor inuti så ännu inte så mkt känsel vid samlag. Fast bättre än före op.
Jag var inte ensam en sekund själv med barnen under 5 veckor. När sambon jobbade hade jag en väninna/- or hos mig natt som dag.
Ja, absolut! Vi satt och gjorde upp schema faktiskt när folk skulle komma ð???
Stinsen- välkommen hit även om det är tråkigt att den här tråden ska finnas...
Känns som att du och jag råkat ut för samma förlossningsskada. Jag blev igångsatt, det var min första vaginalförlossning, barnet vägde 4700 g, krystade i över en timme utan egentliga krystvärkar etc etc... De funderade länge på om jag fått en sfinkter men gjorde sedan bedömningen att nix, det hade jag inte. Syddes länge på förlossningsrummet av barnmorska. Blödde ca 2 liter så det kan inte varit helt lätt att se i de förhållandena.
Kände rätt omgående att något var tok. När svullnaden lagt sig kändes det som hela mitt underliv skulle ramla ut, jag hade ingen mellangård, det smärtade så gräsligt, saker buktade ut mm. Sökte gyn x flera. Allt såg bra ut. Möjligen var jag sydd för lite, och jag hade dåligt knip. Bara att knipa, invänta att jag skulle sluta amma, få mensen, att ett år skulle gå. Hann med ett par olika gynekologer under den här tiden, sjukgymnast, elstimulering mm enbart för att få reda på att jag inte kunde knipa alls...
Var ett hemskt år! Sex gjorde ont i början men mot slutet av första året kände jag istället ingenting... Stor och bred... Konstant kissnödig mm. Sambon noll förståelse. Han märkte ingen skillnad så då var ju alls bra?!?
Till slut remitterade min gyn mig till Eva U i Linköping. Tog henne 5 minuter att ge mig en diagnos. Mina muskelfästen var skadade i mellangården och jag på tok för lite ihopsydd. Min mellangård var 0,7 cm och bör vara 1,5 för att man inte ska ha obehag... Min sfinkter hade fått sig en törn men då jag har bra knip skulle man inte bråka med den. Vet faktiskt inte riktigt vad det innebär... Nåväl, Eva är den mest sympatiska läkare jag träffat. Hon är rak och ärlig, kanon att du fått kontakt med henne.
Är nu opererad för mina skador och det är bättre. Tyvärr inte helt bra, men det är tydligen inget som kan åtgärdas.
Sambon har varit ett dåligt stöd i allt detta och sticker helst huvudet i sanden.
Svängde många ggr mellan känslan att något var fel och att jag inbillade mig. Var skönt att få ett erkännande av Eva. Arg för att detta ska kunna hända i dagens Sverige- alla med en större bristning borde få en ordentlig undersökning och behandling direkt efter förlossningen så inte dessa symtom uppstår.
Stinsen- mitt urinrör, eller nåt, hänger på något konstigt sätt och det kan tyvärr ingen göra något åt. Säger dem... Har varit privat också men tyvärr ingen skillnad. Tror inte jag varit nöjdare om jag gått privat. Möjligen tajtare.
Är ju säkert så att det är de grövre defekterna som landstinget op. Men hade de gjort ordentligt från början hade ju kanske aldrig de sk små defekterna uppstått. Jag fick förklarat att mitt bakre framfall kom till följd av en dåligt uppbyggd mellangård så det är ju faktiskt dem som till viss del orsakat problemet :-/. Sedan blir jag så förbannad när de bara fnyser och inte tycker det är så farligt alt ser helt normalt ut. Jag struntar i hur det ser ut. Men jag vill att det ska kännas bra och vara fungerande!
Ska ta tag i min anmälan till patientskadenämnden i början av nästa år. Ska ägna resten av detta året med att ta kontakt med Eva igen och få hennes åsikt. Sedan var jag ju på ett rel misslyckat besök på KK i april iår där den läkaren återigen försökte pränta in i mitt huvud att allt ser normalt ut. Jajamen- jag VET det... Klappa mig inte på huvudet och ignorera mina känslor tack! Måste låta det besöket lägga sig lite. Jobbar ju trots allt med dessa människor och stöter på dem då och då.