Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Vaginal prolaps är väl samlingsnamnet för alla olika sorters prolapser

Du menar om man har fler än en prolaps? Fast jag tror det är ett samlingsnamn. Alltså du har genital prolaps även om du "bara" har tex cystocele. Bara att man inte har angett exakt var prolapsen är om man säger genital, eller ffa vaginal, prolaps.

Ja, jösses. Ska man gå på allt som står i mina journaler så är det allt från lätt cystocele, enterocele, rectocele till ingenting alls...

Jag fick mina besvär direkt efter förlossningen som ett resultat av att de inte sydde ihop mig som de skulle. Skillnaden mellan förslappade slidväggar och framfall är kanske att det förstnämnda kan bli bättre mha knip?! Och, ja- den drabbas 70% av alla som genomgår en vaginalförlossning av, så det är vanligt. Jag både känner och ser mitt urinrör i mynningen. Tyvärr inget som gått över med tiden. Men så hade jag läckage också. Hoppas verkligen det blir bättre för dig. Var det så efter dina andra förlossningar också? Sprack du mkt denna gången?

Tvättoman- penetrationssex funkar nu hyffsat- mer än 2 år efter förlossningen och två operationer senare. Vi hade inte samlag förrän ca 6 månader efter förlossningen första ggn tror jag. Lite ömt i början men sedan kändes inte mkt. Stor och vid . Efter op så gjorde det väldigt ont i ca 1 år innan det funkade hyffsat. Hade en slags nervsmärta som höll i länge. Kändes som knivar... De bekymmer jag haft med urinröret under samlag är väl att det åkt fram och tillbaka. Obehagligt men inte smärtsamt.

Nu har jag ju bara gått igenom en vaginalförlossning, men det var blev en igångsättning och ut kom en pojke på 4700 g efter över en timmes forcerat krystande utan egentliga krystvärkar. Aldrig mer! Kan säga att jag ska skicka in en anmälan till patientskadeförsäkringen ang att jag inte blev sydd korrekt efteråt. Syddes över en timma på förlossningssal, taskig belysning, mitt i natten, lokalbedövning som inte tog helt hundra, och av en barnmorska. Är så arg över detta att jag kokar!!

Tvättoman- jag ska invänta specialistens "tyckande" (hon som senare opererade mig) innan jag skickar in anmälan. De lär ju kolla med henne ändå så det känns viktigt att vara förberedd. Jag har faktiskt själv haft funderingar på psykologhjälp men tycker nu, efter lite mer än 2 år, att det känns bättre. Mkt tack vara att jag till slut ändå fick ett erkännande att jag faktiskt hade en skada... Att folk tror att man inbillade sig var nog det värsta.

Personligen blir jag helt skogstokig när jag blir bemött med orden "men det här är inget framfall, så ser alla ut som har fött barn. Känner du ens av det?" Det är kränkande i allra högsta grad anser jag!! Jag skiter fullständigt i hur andra ser ut men JAG upplever besvär. Annars hade jag väl inte sökt hjälp eller hur?!?

Och OM det nu är så naturligt att se utoch känna sig som ett slakthus i underlivet i upp till ett år efter förlossningen- borde man inte få den informationen innan då?? De måste ju få hur många samtal som helst om detta och tänk så mkt oro man hade förhindrat om detta var känt redan innan förlossningen. Man brukar ju skylla på att inte man vill oroa kvinnor i onödan men detta anses ju helt normalt och borde således ingå i informationen.

Skönt att du känner sig bättre jahajaja. Det blir säkert ännu bättre sedan när du börjar träna mer och stärker bålen.

Tvättoman- förstår helt din situation hemma. Min sambo har varit totalt oförstående trots att jag försökt informera honom om vad jag kan göra resp ska undvika.

Tvättoman- jag har också besvär när jag böjer mig framåt. Det skaver inte längre, sedan jag slutade amma, men jag känner ju Bullen hela tiden. Så- jag böjer mig typ aldrig. Sitta på huk kan jag, och stå på knäna, men att bara böja mig framåt i höftleden är väldigt obehagligt.

Har tyvärr inga råd att ge. För mig har ingenting hjälpt. Inte ens en op där en slynga lades om urinröret för att lyfta upp det. Det hjälpte mot inkontinensen men inte buktningen

Kram!!

Fast det känns inte ok att ens underliv ska bli så pass ommöblerat så att man har besvär av det, kan jag tycka. I såfall hade jag uppskattat den informationen före.

Tvättomana- ja, det är en evig väntan... Först bara att tiden ska gå minst 6 månader sedan förlossningen, sedan på att man ska sluta amma, sedan på att mensen ska komma igång, sedan på att det ska gå minst 1 år sedan förlossningen innan någon överhuvudtaget vill göra en riktig bedömning. Tyvärr inte så mkt att göra åt det... Du gör helt rätt i att försöka koppla av och umgås med familjen.
Vad gäller UVI så fick jag besvär efter min inkontinensop inte innan. Och jag började äta Tranirin tranbärskaplsar och har inte haft problem sedan dess. Undviker dock bubbelbad och att sitta kallt.

Kram!

HK- tråkigt att det inte blivit bättre än så . Hoppas du kan få tag på dem och boka en tid snart. Kram!