Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Jag promenerar rätt mycket. .mer i somras.

Det känns hela tiden att något buktar ut o "äggkänslan" är väldigt jobbigt. Men jag vill ut ändå o göra roliga saker. Fast jag undviker att bära tungt. .mitt barn är nu 7 månader o väger drygt 8 kg o bara det är tungt men bebis måste jag ju bära. Inga tunga matkassar eller tvättkassar o helst undviker jag bebis i babyskydd. .det är tyngst. Men jag går på Mamma Core o gör så mycket jag orkar o vågar...inga hopp bara.

Men sex är det sorgliga. .vi har inte alls haft det..min lust är borta pga framfallet.

Framfallet syns tydligt även direkt på morgonen. .en bula som spänner ut i öppningen o något veck baktill. Ska till gyn nästa vecka o hoppas få remiss till operation. .orkar inte ha det så här länge till. Varje steg..varje gång jag måste böja mig ner..när jag sätter mig så känns det obehagligt.

usch din stackare
att de inte gjorde det ordentligt?!
ska de inte snarast operera om dig?
du kan ju inte ha det så här
berätta för läkaren att du läcker så kanske du kan bli sjukskriven?!
fy va jobbigt du har det
kram

Jag var hos gynläkaren igår igen, för att be om remiss till operation.
Det är nu över 7 månader sen FL o över 3 månader sen jag helt slutade amma.
Jag har haft mens 4 gånger redan (mycket oregelbundet) o det har inte blivit bättre.
Jag kan hålla mig o det är jag tacksam för, men "äggkänslan" o skavet o oron över lyft av bebis o att vi inte haft sex än gör att jag inte kan ha det så här.
Så samme läkare som för 3½ månad sen undersökte mig o konstaterade främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder sa nu att det såg fint ut?!
Men jag sa att jag själv tittar med spegel mellan benen o ser en bula (ibland som 2) plus en liten nytillkommen flik ovanför mellangården som inte fanns i somras.
Han tyckte inte att det skulle behöva opereras. Att det inte syntes framfallet längre.
Men jag brukar ju se det själv hemma..kanske bara syns i stående?!
Han sa själv förra gången att framfall inte kan försvinna utan operation, att knipövningar inte hjälper..o på min fråga förra gången, om jag kunde få komma till specialist sjukgymnast för att lära mig att knipa rätt, sa han i somras att det hade han aldrig hört talas om.
Nu skrev han remiss till Bäckenbottencentrum o talade själv om teamet som kan hjälpa mig med rätt övningar (efter att jag frågat mycket om det)
Allt är så konstigt. Just igår var en ovanligt bra dag "framfallsmässigt" inte så mycket äggkänsla, trots långpromenad innan undersökningen. Alla andra dagar har det känts mer...även skav när jag sätter mig ibland.
Jag  fick Vagifem på recept också, ifall det är torra slemhinnor som ger dessa problem...men skulle det ge "äggkänslan"? Nu vågar jag knappt titta med spegel...
han tyckte plötsligt inte att det var framfall att tala om trots mina besvär.
Jag hoppas förstås att han har rätt o att Vagifem ska hjälpa.
Men mest glad är jag att få komma till Bäckenbottencentrum, så de som kan ska titta o hjälpa mig.
Han medgav att det förmodligen är förlossningen med sugklocka som orsakat detta.
(men han frågade flera gånger hur många barn jag fött o hur gammal bebis är?!
1 barn för 7 månader sen bara (plus 6 missfall innan dess)...tankspridd?! )

Tyvärr kan man ju inte "tvinga sig till ett snitt".
Jag var ju förlossningsrädd o gick i samtal innan, först BM o sen läkare) o ville ha snitt men fick det ej beviljat, trots förlossningsrädsla sen tonåren (så pass att jag inte vågat vilja försöka "skaffa" barn i många år trots att jag egentligen ville ha barn) o 6 missfall o flera års försök o svårigheter att få barn o så på det extra oro för komplikationer o att barnet skull dö i magen eller vid förlossningen pga att jag var äldre förstföderska...samt den "gamla" rädslan att skadas i underlivet o få men för livet.
Så du kan tro att jag är ledsen att de inte lyssnade på mig, o att de väntade o var tvungna att använda sugklocka, trots att det var min mardröm.
Om jag bara fått snitt beviljat.
usch ja som vi har det...o att de bara säger att allt är så fint o normalt.
Mitt framfall var ju dessutom konstaterat av samme läkare (o en barnmorksa innan honom) o nu pratar han bara bort det.

Nej bara läkare har undersökt mig nu.

jag är i alla fall glad över remiss till bäckenbottencentrum.

Det känns lite bättre faktiskt. .Kanske beroende på vagifem som jag tagit i 3 dygn nu.

Js vagifem skulle funka bättre enligt honom

det är recept

Nu är det mer än 7 o1/2 månad sen förlossningen .

för 2 veckor sen såg läkaren att det var bättre o inte behövdes operation .

Jag kände av framfallet varje dag innan dess men av någon underlig anledning var den dagen (även före läkarbesöket) o efterföljande veckan de bästa hittills, eftersom jag knappt kände av det alls.

så jag trodde att det gått tillräckligt lång tid o att det skulle bli bättre äntligen. ..

Jag har nu använt Vagifem i snart 2 veckor men senaste veckan har det blivit värre igen. .

så ledsen. .väntar mens om några dagar. .

Nu syns framfallet när jag tittar med spegel igen..När det var bra syntes det knappt.

Varför blev det bra så bara 1 vecka o så sämre igen? Konstigt att det knappt syntes just då hos läkaren? ??

Något åt det hållet ja?
Det är framfallet som syns som en "boll" om man tittar med spegel mellan benen.
Såg inte ut så innan förlossningen o kändes inte förrän 2-3 veckor efter förlossningen.

Nja kanske lite bättre men det känns fortfarande hela tiden, har dock inte vågat kolla med spegel på några veckor. Väntar på tid hos Bäckenbottenmottagning för att få hjälp med knipövningar. Var ju hos gynläkaren för över 1 månad sen o han skulle skicka remiss men har ej hört något.
Det var nästan helt bra 1 vecka i början/mitten av December men sen kom det tillbaka igen. Konstigt! Nu väntar jag mens så då verkar det bli lite sämre igen.
Hoppas fortfarande att det ska bli helt bra..mitt barn är nästan 8 ½ månad nu.
Jag har tagit Vagifem sen över 1 månad nu o nu är det bara 2 ggr i veckan, märker väl ingen direkt skillnad ändå tyvärr.
Hur mår du? Hur långt efter din förlossning är det?
Vi har fortfarande inte påbörjat sexlivet än(pga framfallet o olustkänslorna kring det)...måste ta tag i det...det ska ju gå med framfall ändå o läkaren sa att det var bra, men hur får man lust? När bebisen somnar vid 21 är vi ju så trötta...hur gör ni andra?

Jag fick framfallet ca 3 veckor efter en komplicerad förlossning i våras,
med sugklocka o värkstimulerande o yttre press.
Första barnet, efter många missfall.
Ville också haft kejsarsnitt pga rädsla för underlivsskador o skada på bebis, men fick, trots Aurorasamtal o läkarsamtal, det ej beviljat. Sen under förlossningen blev det bråttom att få ut bebis o det visade sig sen att pannan låg först, så det såg läskigt ut med sugklocka i pannan med stor blödning/blåmärke/svullnad på bebis några dagar. Jag sprack o syddes o tänkte att vi överlevt o ändå haft tur.
Läkaren vill inte operera mitt framfall för att det inte är så stort, men det påverkar mig i varje steg, i ett ickeexisterande sexliv...i obehag o rädsla för att det ska förvärras eller aldrig bli bättre.
Jag är inte överviktig, bebis vägde inte särskilt mycket o jag gick upp bara precis normalt under graviditeten, men sugklockan orsakade definitivt detta. Jag har fått ut journalen o det drogs 6 ggr med sugklocka under 16 minuter, det var en mardröm!
Tråkigt att din vän fick framfall trots KS. Vet de varför det blev så?
Annars brukar det vara mer efter övergångsåldern, efter att ha fött många barn o om man är överviktig.