Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
fortsätter våra diskussioner om ev. framfall
fortsätter våra diskussioner om ev. framfall
Det gick jättebra! Färre komplikationer än vid första förlossningen. Träffade en förlossningsläkare inför den förlossningen, hon sa att graviditeten är större påfrestning än förlossningen.
isa73
har inte en aning, men det lär visa sig. Tror att jag skulle dit nästa vecka
Hej!
Här verkar vara rätt ställe att fråga.
Det är så att jag födde vår son för drygt 14 mån sen. Det var en jättejobbig förlossning för mig. Blev igångsatt och spydde galla hela förloppet. Blev tillsagd att jag skulle krysta vid varje värk(mkt täta) i flera timmar. Detta för att det skulle gå fortare. Visst jag ville att det skulle ta slut, men till vilket pris. Fattar inte hur man kan låta en krysta i flera timmar. Jag trodde ju jag var duktig som tog i så.
Sen var jag ju helt slut också pga illamåendet så jag ville att de skulle dra ut honom. Han mådde hur bra som helst. Men barnmorskan bara gjorde som jag sa(klart man vill att det bebis ska ut NU) och tog sugklockan, trots att han låg snett och långt in.
Nu, så här 14-15 mån senare har jag fortfarande problem. Känner tyngden ibland, jättetunn vägg mellan slida och ändtarm=problem, urinröret putar in i slidan(ser i slidmynningen)=obehag, ont/ilningar/obehag runt klitoris.
Vad ska man göra?? Känner att mitt liv är förstört. Vill ha fler barn, men för det första vill jag inte ha sex pga allt detta. För det andra vill jag inte förvärra mer med ny graviditet o förlossning. Kejsarsnitt? Är det lösningen på det?
Snälla hjälp någon.. Någon som känner igen sig?
Jag hade känt att det hade vart mer ok om det var så att det hade varit tvunget att bli så här vid förlossningen. Men sonen mådde bra och varför gjorde de så här mot mig? Det är mitt liv som kvinna de tar ifrån mig.
Hej!
Här verkar vara rätt ställe att fråga.
Det är så att jag födde vår son för drygt 14 mån sen. Det var en jättejobbig förlossning för mig. Blev igångsatt och spydde galla hela förloppet. Blev tillsagd att jag skulle krysta vid varje värk(mkt täta) i flera timmar. Detta för att det skulle gå fortare. Visst jag ville att det skulle ta slut, men till vilket pris. Fattar inte hur man kan låta en krysta i flera timmar. Jag trodde ju jag var duktig som tog i så.
Sen var jag ju helt slut också pga illamåendet så jag ville att de skulle dra ut honom. Han mådde hur bra som helst. Men barnmorskan bara gjorde som jag sa(klart man vill att det bebis ska ut NU) och tog sugklockan, trots att han låg snett och långt in.
Nu, så här 14-15 mån senare har jag fortfarande problem. Känner tyngden ibland, jättetunn vägg mellan slida och ändtarm=problem, urinröret putar in i slidan(ser i slidmynningen)=obehag, ont/ilningar/obehag runt klitoris.
Vad ska man göra?? Känner att mitt liv är förstört. Vill ha fler barn, men för det första vill jag inte ha sex pga allt detta. För det andra vill jag inte förvärra mer med ny graviditet o förlossning. Kejsarsnitt? Är det lösningen på det?
Snälla hjälp någon.. Någon som känner igen sig?
Jag hade känt att det hade vart mer ok om det var så att det hade varit tvunget att bli så här vid förlossningen. Men sonen mådde bra och varför gjorde de så här mot mig? Det är mitt liv som kvinna de tar ifrån mig.
Hej på er! Jag har varit fullt sysselsatt med att få livet att gå ihop efter att ha börjat jobba igen efter op och lillkillen har börjat på dagis. Har varit på ytterligare återbesök med diagnos inkomplett urovaginal prolaps. Får vänta och se, försöker låta bli att tänka och där hjälper jobbet. Känns inte bra att lyfta fortfarande men vad gör man när lillkillen är sjuk? Så lite som möjligt. Ser några nya här, hoppas ni finner lite hjälp och styrka. Hella, jag lider med dig och tror jag förstår din känsla. Jag har varit så nära att rasa ihop fullständigt, att det inte kan få bli bra... Borde sova, men började tänka. Tankarna maler.
Hej!
Här verkar vara rätt ställe att fråga.
Det är så att jag födde vår son för drygt 14 mån sen. Det var en jättejobbig förlossning för mig. Blev igångsatt och spydde galla hela förloppet. Blev tillsagd att jag skulle krysta vid varje värk(mkt täta) i flera timmar. Detta för att det skulle gå fortare. Visst jag ville att det skulle ta slut, men till vilket pris. Fattar inte hur man kan låta en krysta i flera timmar. Jag trodde ju jag var duktig som tog i så.
Sen var jag ju helt slut också pga illamåendet så jag ville att de skulle dra ut honom. Han mådde hur bra som helst. Men barnmorskan bara gjorde som jag sa(klart man vill att det bebis ska ut NU) och tog sugklockan, trots att han låg snett och långt in.
Nu, så här 14-15 mån senare har jag fortfarande problem. Känner tyngden ibland, jättetunn vägg mellan slida och ändtarm=problem, urinröret putar in i slidan(ser i slidmynningen)=obehag, ont/ilningar/obehag runt klitoris.
Vad ska man göra?? Känner att mitt liv är förstört. Vill ha fler barn, men för det första vill jag inte ha sex pga allt detta. För det andra vill jag inte förvärra mer med ny graviditet o förlossning. Kejsarsnitt? Är det lösningen på det?
Snälla hjälp någon.. Någon som känner igen sig?
Jag hade känt att det hade vart mer ok om det var så att det hade varit tvunget att bli så här vid förlossningen. Men sonen mådde bra och varför gjorde de så här mot mig? Det är mitt liv som kvinna de tar ifrån mig.