Cissan skrev 2014-09-27 23:49:06 följande:
Hur löngesedn var det du födde nu igen? Mina 2 första månader var rent ut av sagt vidriga, jag grät hela tiden, började med anti depressiva, hade ont, skav, trängningar, urininkontinens, känslan av ngt satt i vägen i slidan, tyngdkänsla mm. Men vid 3 månader hände ngt, successivt blev jag lite bättre o bättre....vet att det är skitjobbigt o så deprimerande men jag hoppas du får uppleva det som jag, att tiden läker en del sår.
(Appropå knipövningar så gjorde jag 2 om dagen, riktiga sen lite titt som tätt när som helst, idag gör jag kanske 1 var tredje dag men skulle behöva göra minst 1 varje dag, minst!!!)
Cissan hur var det...du ammade inte alls eller?
För jag slutade amma helt för nästan 3 veckor sen o det har inte blivit bättre.(Nu är mitt barn nästan 5 månader.)
Innan dess ammade jag bara 1 gång om natten några veckor o innan dess ca 50/50 rätt länge.
Fick du mens innan du kände skillnad till det bättre?
Jag längtar till mens för jag hoppas det ska göra skillnad.
På kvällarna känns det alltid mycket värre, även om jag bara sitter i soffan...allt har sjunkit ner o det tycker ut i underlivet...vågar knappt kolla med spegel, känns som allt måste ha trillat ut, men det ser likadant ut ändå.
Smörjer med östrogensalva varje dag o kniper (men inte alls ofta med kulorna längre)
Cissan ser ditt framfall likadant ut som från början? Men känns det lite bättre eller mycket bättre? Ska du be om operation? Ska du till läkare o kolla upp det igen?
born2011 jag har främre slidväggsframfall (dök upp ca 2 veckor efter FL) o en nedsjunken livmoder sa läkaren
men jag promenerar mycket ändå..det ska inte skada sägs det..o visst skaver det ibland o känns obehagligt, det känns som att något ska trilla ut ur underlivet hela tiden, men jag vägrar sitta hemma o glo...jag har också provat Mamma/Babygympa core o det är ok, jag bara tar det lungt med vissa övningar som känns obehagliga. Jag undviker lyft om jag kan, förutom bebis...låter sambon ta kassar o sånt, handlar bara lite om jag är själv...gillar inte att böja mig ner men svårt att undvika med bebis o dammsugning osv. Jag har något som buktar ut ur slidan o det syns med spegel, lite mindre på morgonen o värre framåt dagen, riktigt illa på kvällen.
Är ledsen o tänker på det ofta men gråter inte längre över det.
Många här i tråden har det ju mycket värre tänker jag.
Jag hoppas att det ska bli bättre med tiden.
Men ibland maler tankarna att livet ska vara så här...alltid obehag, inget sexliv?!
