Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Ok- ja det ska den nog

Pseudo: men om du känner att det är ok att springa redan nu innan op- skulle du inte kunna fortsätta med det sedan då? Du har väl, vad jag har förstått, inget utvecklat framfall och nu kommer de stärka upp slidväggarna ytterligare. Jag vet inte, men det var bara en fundering.

Att powerwalka borde vara helt ok när du känner dig ok. Jag tar inga promenader alls än så länge men det beror inte på operationen utan på obehaget med urinröret.

UP: Hur går det med ringen?

Hibiscus: Hur går det? Bara bra hoppas jag

Jag har kommit på ett sätt att minska obehaget. Jag smörjer med xylocainsalva innan jag stiger upp och det funkar hyffsat. Känns helt underbart att kunna ta några steg utan att känna obehag . Går omkring byxlös hemma för det känns bäst
Blotta tanken på jeans får mig att rysa...

Nej, jag tror väl generellt att inte löpning är så bra och visst är det en ökad belastning på bäckenbotten. Men din verkar ju ganska stark redan nu och sämre ska det ju inte bli.

Jag lyfte 1 kg de första 4 v. Var aldrig själv och rörde i princip inte lilleman alls. Sedan tog jag mer och mer successivt.
Lyft från golv känns värst tycker jag personligen.

Du kan inte ha lite städhjälp en stund??

Handla är ju bra. Kanske göra storkok och frysa in matportioner för den första veckan också eftersom man har duktigt ont just då och inte kan vara uppe så mkt.

Tyvärr inga bra tips annars på att undvika lyft. Jag var ju inte själv alls under 4 v och gjorde inget tungt. Tog tyvärr en del nätter med lillkillen ändå- typ gick med vagnen för han skulle sova- och bara det kändes
Jag hade inte fixat att byta på golvet för han kryper iväg hela tiden och det är tungt.

Goabarn77: förstår dig precis... Jag var i din sits för över ett år sedan när mitt andra barn föddes- tyvärr vaginalt för min del... Mååånga turer fram och tillbaka hos en massa olika gyn, olika besked, sjukgymnast, mm. Tyvärr har hela föräldraledigheten gått åt till att kämpa med förlossningsskadorna, söka svar, få hjälp- rätt hjälp osv. Har inte heller gått några promenader alls, kunnat göra något pga obehag osv. Blev op i april (ett år efter förlossningen) och det har blivit lite bättre dock kvarstår en del besvär som jag får kämpa vidare med. Har börjat acceptera så smått att jag aldrig kommer bli som förrut och att jag kommer få leva med en del besvär. Det går tyvärr ut över samlivet och relationen med min sambo (som inte alls förstår mig)- så vi får se hur länge det kommer hålla... Jag har noll sexlust eftersom det gör ont, är obehagligt rent fysiskt samt är obehagligt rent psykiskt att då bli påmind om hur stympad jag känner mig- berövad på min sexualitet liksom samt förmågan att ta promenader utan problem, kissa, bajsa mm.
Sorry för deppigt svar. Men- bara för att jag haft det så så behöver det ju inte bli så för dig. Många mår ju mkt bättre efter att det gått en tid efter förlossningen så håll ut!!!

Mammatilljames: Precis som gladhannapanna skrev ska det upptäckas direkt på förlossningen och då ska man sys på op av läkare. Men en del missas och klassas som bristning grad 2 istället. Problem man kan få av en oupptäckt sfinkterruptur (eller sydd sådan också för den delen) är främst gas- och läckage av bajs. En sfinkerruptur innebär att muskeln runt snus har gått sönder och i värsta fall även slemhinnan in mot analen.