underbarasara skrev 2013-08-19 09:53:29 följande:
Har inte vågat skriva här men läst lite. Känner mig extremt ensam. 25 år, en son på 14 månader idag och ett främre framfall och så känner jag att livmoderhalsen är längre o längre ner:( är en träningsgalning. Innan sprang jag massor med mil i veckan och gymade! Nu försöker jag gymma varje dag men vågar knappt röra mig längre för att det ska böi värre:( är så sjukt deprimerad av detta Min sambo har lämnat mig. Vårt förhållande gick i botten av detta då jag får ont i livmodern av sex Har operationstid om en månad och känner mig livrädd inför den ifall något går fel plus att de säger att jag egentligen är för ung för operation! Aldrig hört om detta innan min graviditet och det känns som om jag är den enda som fått detta!!! Vill ju kunna träna hårt och behålla fitnesskroppen jag fått efter förlossningen! Känner ingen livsgnista kvar och läkaren pratar inte gott om operation, att de flesta får återfall:'( Känner mig hemsk!! Min son är mitt allt o gör allt för honom men ibland mår jag så dåligt att jag ångrar att jag blev gravid Mitt ex tar inte vår son något och jag är alltid ensam med honom... Vill höra något gott om operation? Blir man återställd? :(
hej!
Så tråkigt att du passar in i "vår" tråd men varmt välkommen i eländet!
Jag är en av dem som opererats, både bakre och främre plastik är gjord på mig.
Helt som innan man fick barn blir man nog aldrig och det tror jag inte att någon som fött barn blir, jag är dock så gott som besvärsfri!
Från att inte kunna promenera mer än max 15 minuter i taget innan jag fick tyngdkänslor mm, inte kunna bära, inte hoppa eller springa till att kunna gå som jag vill. Jag undviker hopp och löpning, men det är mest mitt eget initiativ för att det känns som att det frestar på onödigt mkt. Jag kan inte använda menskopp och får trixa lite med tampong. (misstänker att livmodern ligger långt ner).
Jag kan bära mm utan problem. Dock räknar jag kallt med att få göra om operationen så småningom, har taskig bindväv som ställer till det för mig. Det är tre år sedan jag opererades och jag hoppas att det dröjer minst 7 år tills jag måste göra om det! ( är 41 år).
Se till att den som opererar syr med tråd som sitter så länge som möjligt, det tar flera månader för bindväv att läka ordentligt så trådarna bör sitta minst i t åtta veckor, helst ännu längre enligt min läkare!
Jag fick absolut inte anstränga mig på fyra månader, efter två månader var det ok med lättare lyft och försiktiga knipövningar.
Med andra ord måste du ha hjälp med din son ett bra tag efter operationen för att du inte ska skada läkningen, det är superviktigt!!!!
Fråga vad du vill, vi är itne så känsliga här utan skriver om allt och ingenting!
