Livrädd för att inte orka

Vet du, förlossningen klarar kroppen till stor del själv. Man går in i en bubbla och så sätter allt igång. Man får ju även hjälp av sjukvården.

Det är sen du ska orka och sånt. När barnet växer upp.

Jag har själv inte fött vaginalt ännu, men svarar utifrån vad jag själv läst:)

1. om man lutar sig framåt i en värk så hjälper man livmodern att arbeta. Omdet minskr smärtan vet jag ej, men det underlättar :)
2. Ingen aning! Men om inget tyder på jättebebis så ska du inte vara orolig :)
3. Man kan gå och stå ja, men man får även ligga ner med jämna mellanrum för att kolla med ctg barnets hjärta och så :) Men man kan röra sig o gå, ja :)

Jag har själv upplevt att ju mer man läser på om förlossningen, dess skeden osv, ju lugnare blir man :) Läs på om t.ex dykmetoden, ett sätt att slappna av :)

Nej man riskerar inte barnets hälsa för att mamman vil ha ut den fortare, låter det verkligen klokt i dina öron ?

Jag var så förlossningsrädd att jag fick KS, ångrar det inte en sekund när man hör vad andra berättar om framfall mm..

Jag tror inte heller kroppen går in i en bubbla o bara föder av sig själv, de flesta mammorna är högst aktiva då d föder vaginalt o jag tror det är otroligt ovanligt att man "missar" sin egen förlossning pga att man lämnar sin egen kropp.

Det kommr nog gå jättebra för dig, annars finns alltid snitt, lycka tll!!

Man är ju rädd innan för det är en sådan stor sak att föda, det största och svåraste som man kan göra,svårt att bli lugnad innan men tro mig, det ÄR verkligen så att när man är där så är det som dogcatbird skriver; man går in i som en bubbla och är så fokuserad på uppgiften att man inte reflekterar över någonting annat, man är nästan som i trans och kroppen sköter det hela själv, man behöver i princip bara ligga där egentligen.

straw2008 skrev 2009-01-01 14:56:54 följande:

1 finns någon ställning som minskar smärtan?
Jag slängde upp saccosäcken på vardagsrumsbordet och lade mig i och det var skönt! Gjorde samma sak på BB...

2 kan man få bli igångsatt redan runt bf dagen eller lite innan (rädd för stor bebis)
Njae, du kan nog får uppkollat och storleksbedömma bebisen, och först då kanske få en igångsättning om det verkligen är en stor bebis.

3 med epudiral, kan man ff gå runt och stå osv..För det känns som det kanske är det mest naturliga??
Jag kunde inte det... jag klarade inte av att gå, mne i gengälld kände jag ingenting utan sov skönt igenom de sista 5 cm

Jag förstår att du är rädd. När bebisen väl skulle ut så tänkte jag att jag kommer att dö, det finns ingen chans i världen att jag kommer att klara det här. Men sedan när jag väl tryckte så var han ju ute efter bara några tryck, tog 10-15 minuter och den tiden kändes helt ärligt bara som 3minuter! Jag trodde att man skulle få trycka som man aldrig tryckt förr, jag blev jätte förvånad när man inte behövde trycka för vad livet var värt! Räckte och trycka som man gör när man spänner magmusklerna så hårt man kan, håll andan och prova det i omgångar om 5sek =). Och sedan trodde jag att det skulle göra ondast när bebisens huvud skulle ut men det gjorde ju inte så ont, det spände ju mest. Så min dödsrädsla kom av att jag trodde att man skulle ha så himla ont och behöva trycka så himla hårt...

jag tycker epidural var värdelöst för det bara saktade ner allt och inte hjälpte det mot smärtan vid utdrivningen. Ska inte ta det nästa gång.

Jag vill bara säga efter egen erfarenhet- inte be om en igångsättning! Jag blev igångsatt 4 dagar före BF och min födsel blev långdragen och jobbig, efter 4 cm öppning hände inget på lång tid och läkarna pratade om KS. Men tillslut kom min lilla prins ut och jag är superlycklig över att jag klarade av allt!

Nu är det inte länge kvar tills jag ska föda igen, har Bf 15 januari. Men p.g.a. min diabetes vill dom sätta igång mig senast den 12:e januari. Helst redan den 7:e! Men jag vill vänta så länge som möjligt! Iallafall tills jag är lite mer mogen än nu (=inget alls nästan). Förstår inte varför dom ska tvinga igång min kropp när bäbisen har det bra och inte är större än normalen? Tänk om min kropp kunde få jobba själv och inte bli piskad igång.
Alla jag pratat med som fött både på vanligt vis och blivit igångsatt, säger att det är ondare och mer intensivt att bli igångsatt. Men om det nu blir så ändå hoppas jag det går lite bättre nu när jag är andragångsfödande.

Men för all del, är det det bästa för mor och barn är det förstås inget att tänka på!
Lycka till med din födsel! Allt ordnar sig! Jag ser fram emot min födsel med både rädsla och förväntning! Födseln är ju bara början på något som ska vara livet ut! Barn är det bästa som finns!

OT:Varför tror folk att det bara är att ringa och bli igångsatt när man tröttnat eller fått för sig att barnet "ju klarar sig sm för tidigt född" eller att det blivit för stort?

det bästa är ju att vänta tills kroppen är beredd, om det inte föreligger någon *risk* att vänta?

jag vet folk som blivit igångsatta och sm haft en hemsk förlossning för att värkarbetet blir så intensivt ch allt utan den tänkta rytmen med återhämtning mellan värkarna..

Jag är inte dum.
Tänker inte ens kommentera vissa inlägg.

Jag har bara en massa funderingar och tänkte kanske man kunde få lite svar innan jag ska till BM nästa gång.

Tack för en del bollar som jag fått tillbaka.
Jag sätter faktiskt inte mig själv först även om det kanske lät så.

Jag tror inte sjukvården gör något oetiskt heller för den delen. Utan hade mest en liten fundering.

Fortsätt gärna med att bolla lite.
Dock vill jag inte ha någoin pajkastning!

Jag är övertygad om att du klarar dig galant! Du kommer bli helt imponerad över din kropp som är så duktig och fixar detta så bra!
Man besitter en sån jäkla kraft så du anar inte!
Kan också säga att be inte om en igångsättning ,för riskerna för komplikationer och för en utdragen förlossing ökar ( talar av egen erfarenhet) utan vänta tills det sätter igång av sig själv så får du det bästa värkarbetet från start..
Jag har själv fött ett stort barn och den förlossingen var den lättaste av mina tre. Så det är inte det värsta som kan hända dig, fast man är inte så tuff innan man ska klämma ut en 5 kilos , ha ha. Oroa dig inte, det kommer gå finemang ska du se!

Märkligt nog så klarar man av väldigt mycket mer än man tror, både när det gäller ork och smärta. Det finns en extra växel där som går igång när det verkligen behövs.

Och smärtlindring finns det ju gott om ifall du känner att det behövs. Mitt tips är dock att du verkligen känner efter, och inte åker in till förlossningen med inställningen "ge mig allt ni har". För det är inte säkert att du behöver det, och då är det ju onödigt...

Värkarna kan kännas väldigt olika för olika personer. För en del känns de mer i magen, för andra känns de mer i ryggen. Det är också olika vad man kan göra för att känna sig mer bekväm, men det braiga är att man inte behöver veta det på förhand, för det är inte så att värkarna kommer som ett blixtnedslag så att man är som vanligt ena sekunden för att i nästa sekund plötsligt ha intensiva och täta värkar så att man är helt däckad.

För de allra allra flesta går det rätt lugnt till, med värkar som börjar ungefär som mensvärk och som sakta men säkert ökar i styrka och intensitet. Under tiden känner man vad som känns bra och vad som känns mindre bra och man hinner också anpassa sig till det.

Det låter bra att du ska få hjälp av Aurora-BM. Det kommer att gå jättebra!

Hur trött man är och ont man än har så bruka kroppen klara en fölossning galant. Det kan vara en långdragen och tröttsam prosess att föda barn men det kan också gå på några få timmar. Mitt första råd är att föröska att tänka positivt, att du kommer att orka och att det kommer att gå bra
Värkar kan vara obehagliga, inte bara smärtan då utan mer för att det känns som att någonting tar över ens kropp och man har ingenting att "säga till om". Det enda man kan göra är att försöka slappna av och låta kroppen sköta det hela.Spänner man sig så kan det fakkiskt göra ondare helt i onödan.

1 finns någon ställning som minskar smärtan?
* Det finns många olika ställningar men det är svårt att säga vilken som kommer att fungera för dig. Har man mest värkar i ryggen så kan det vara skönt att stå, stå på knä eller liknande. Det som har fungerat bäst för mig under öppningsskedet har varit att stå rakt upp, med armbågarna lutade mot en vägg och så höftrulla men det är himla svårt att föda så Något som inte alls fungerar för mig är att sitta ner men det fungerar jätterba för många andra.

2 kan man få bli igångsatt redan runt bf dagen eller lite innan (rädd för stor bebis)
Finns det speciella skäl så kan man få en igångsättning. Det kan vara stort barn, förlossningsrädsla etc

3 med epudiral, kan man ff gå runt och stå osv..För det känns som det kanske är det mest naturliga??
Ja man kan fortfarande stå och gå när man fått en EDA och det rekomenderas ju att man gör det. Min erfarenhet av EDA är dock att det förlänger själva förlossningen, sämre krystvärkar men är man trött väldigt smärtpåverkad så är EDAn bra. Jag använde lustgas mina två sista förlossningar och det fungerade jättebra

1. Lika, beror på hur bebisen ligger och var den trycker på. För mig gjorde det minst ont om jag hoppade upp och ner och sprang omrking. Vet inte varför. Inte kunde jag vara stilla i alla fall. Krystede gjorde jag i gyn ställning eftersom det gjorde minst ont då.

2. Vet ej.

3. Epiduralen tar bort all smärta för det mesta. Du känner inte värkarna eller ja sammandragningarna känns men inte det onda. Ja man kan röra sig precis som vanlig med EDA, kanske blir benen lite sladdriga i mitt fall blev de det, så jag fick ta mig runt på gåstolen för att inte riskera att ramla.

Eftersom EDA tog bort alla smärta så sov jag i tre timmar när jag öppnades från 5 till 10 cm, så då blev jag ju utvilad inför krystningen. Jag sov som en stock. För att du inte ska bli så trött som du befarar kan du väl sova om du ändå tänker ta EDA? Man sover gött på det .-) Lycka till.