Basses mamma skrev 2008-10-15 10:23:21 följande:
Hej, och grattis till dottern!Min son föddes i v. 26+3, 1027 gram och 36 cm lång, för snart ett år sedan (9 november). Han föddes i Uppsala och fick efter 3 dygn där åka till Gävle. Vi bor 20 mil från Uppsala och 10 mil från Gävle, så det kändes jobbigt att vara såpass långt hemifrån. Särskilt eftersom jag låg inlagd i Uppsala drygt 3 veckor innan han föddes. När vi väl installerat oss i Gävle så åkte vi hem över natten. Väldigt underlig känsla, sååå skönt att vara hemma samtidigt som man inget hellre ville än att vara hos honom på sjukhuset. Men, iaf jag, man behöver komma ifrån sjukhusmiljön då och då för att orka med. Vi var på sjukhuset i 10 veckor innan vi fick åka hem. Vi åkte hem 17 januari och han var beräknad till den 12 februari. En vecka efter att vi åkt hem blev han utskriven från neo då de såg att han gick upp i vikt som han skulle av att amma. Han vägde 2940 gram när vi åkte hem.Det var väldigt segt för honom att komma ur cpap:en. Redan 2 dagar efter födseln fick han börja träna ur, men sedan efter att ha varit utan några dagar blev han trött och fick tillbaka den. Så höll det på till den 23 december då han för sista gången kom ur cpap. Efter det hade han syrgas vid behov, främst vid måltiderna, under någon vecka till. Nu är han en väldigt pigg kille som precis lärt sig sätta sig upp själv och som för fullt håller på att lära sig krypa. Det enda som märks av hans för tidiga födsel idag är att han blir lätt andfådd. Vi har fått luftrörsvidgande medicin att ge vid behov, men har än så länge bara behövt ge den en gång. Dr säger att detta kommer att växa bort så småningom.Oj, det här blev långt... Har ändå så mkt mer att skriva... Om du undrar något är det bara att fråga!
sånt här får mig stark. min värsta mardröm nu är att mimmi inte ska klara av något och dö :( det oroar jag mig för varje dag... hade aldrig hört talas om "prematurbarn" innan och tänkte inte på hur allarligt det va... men nu är man i den sitsen och det känns inte bra...
