Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 8

DND och Cia - nä, hemma med syskonet blir ju ingen vila... Men är man sjuk så får han ju vara på dagis såklart.
Vet med mig att jag är väl plikttrogen och blir även arg på mig själv för det, men det sitter ju så djupt rotat! Säkert min mors fel... Sedan hände det i våras att jag blev kallad till min chef för ett extra samtal för att jag hade haft onormalt hög småfrånvaro (vilket innebär mer än 6 tillfällen/år - är det högt tycker ni?) och fick sitta där och redogöra för förkylningar och missfall (hade ju då haft tre missfall på ca 6 månader.) Tyckte det var urjobbigt och faktiskt lite kränkande även om min chef var bra och själv tyckte detta var bara en formalitet. Därför drar jag mig nog lite extra för att ta sjukdagar nu...

DND - ingen fara, uppfattade det inte som push . Det är inget hemskt ställe precis (jobbar kommunalt) men just det kändes fel, i alla fall när det nu drabbade en pliktskyldig som jag som kanske tvärtom skulle behövt att någon sa att man bör vara hemma och ta igen sig när man varit med om svåra saker, ja du vet... Tror att tanken med att "kolla upp" småfrånvaro är att man vill upptäcka problemen i tid och ev. sätta in stöd och hjälp för att motverka långtidssjukskrivningar, men visst är det ändå en storebrorsmentalitet som är lite obehaglig.

Lycka - ska tänka på dig kl. 15.10 imorgon. Sitter på ett trist möte då och kan säkert behöva lite distraktion

Cia- jag vill också ha muffins! Äpple, morot, gröna, rosa... whatever!

a80 - är i v. 32 nu och har tänkt jobba till ungefär 2 v innan BF. Vill inte slösa på föräldradagarna för långt innan bebisen kommer. Vet att man vill ha dem sedan!

DND - ledsen för din skull vännen... Men som Stella skrev, visst bör man vänta längre innan man testar när man tar prog? Tycker inte du ska räkna ut möjligheten än!

Åh... Sitter här med suddig blick och gråten i halsen. Lider så fruktansvärt med er Poppy! Inte bara för detta missfallet, utan för alla tre liven som ni hoppats så på och förlorat... Du vet att det var min värsta mardröm att få ett sent missfall och ni har behövt gå igenom det tre gånger! Så ofattbart orättvist!
Se till att ösa kärlek på varandra och lilla A och bestäm er för att läkarna ska hjälpa er till varje pris. INGEN ska säga till er att det bara är att försöka igen! Nu krävs det ordentliga svar!!! *kramar om*

Var så tagen igår av det som hänt Poppy... Är idag med, men vill ändå passa på att gratulera BP till lyckat VuL. Som många skrivit, glädje och sorg går hand i hand i denna tråd. Beklagar även era MF Diorlover och MTA! Stora kramar till er!

För egen del så har jag igen (från att ha varit bara tacksam och lycklig över att vara gravid igen och inte ältat så mkt) börjat fundera på orsaken till mina mf. Det är ju så konstigt. Först en normal graviditet som resulterade i min fina son, sedan två tidiga MF på raken, sedan en ofostrig graviditet/MA, därefter en, som det verkar, lyckad graviditet igen. Inga mediciner, ingen förändring i livsstil... Har ju ändå svårt att tro att det skulle varit fel på alla tre fostren... Troligtvis får jag aldrig svar på detta. Funderar ju som någon annan här i tråden på om jag blir gravid "för lätt". Har lyckats på första försöket 5 gånger.
Nåväl, kanske kan min historia ändå ge hopp till någon. Tre missfall betyder inte alltid missfall!

Poppy - Tänker på dig! Hoppas att det inte satt igång för dig! Det är ingen "vanlig" skrapning som ska göras eller? Tyckte du skrev att du passerat gränsen för det med några få dagar? Vid min skrapning vet jag att de frågade om jag var förkyld, det var jag litegrann och det var inga problem, men har för mig att det viktigaste var om man kunde andas med näsan eller inte...

DND - jag brukar simma och bada med mens när de värsta dagarna passerat. Fast jag har å andra sidan aldrig haft nån UVI eller annan infektion så jag kanske är väl cool med sånt.

Kram på er!

Ginkgo - tänk på att plus och ömmande bröst är bra tecken! Strunt i om det är prog eller inte som förstärker. Det är väl lite väl tidigt för att må illa eller (kommer inte ihåg hur långt gången du är)? Jag har varit gravid fem gånger, tre mf och två "lyckade" (i alla fall en, är i v 33 med andra barnet nu) och haft samma symptom varje gång - ömmande bröst! Lite illamående och trötthet också, men det har kommit först senare, runt v 7-8 eller så. Håller tummarna för dig!

EGO - haft en fruktansvärd natt. Min son vaknade vid ettiden och började såsmåningom klaga på att han hade ont i ena kinden, vilket snart övergick i rejäl smärta i ena örat. Han bara grät och grät. Fick ge både Alvedon och Ipren innan han slutligen somnade vid fem. Och då var det fullt liv i min mage och jag hade svårt att somna om. Vi är lite småtrötta idag kan man säga... Har fått läkartid vid 11.30. Troligen öroninflammation.

Inser att illamående och trötthet måste ha kommit något tidigare eftersom jag haft mina mf i v 6-7... Har hur som helst aldrig mått särskilt illa. För mig har symptomen avtagit i samma stund som jag börjat blöda, mer eller mindre. Minns första mf:et då jag började blöda, sov middag och vaknade med "normala" bröst. Då förstod jag att det inte bara var en liten ofarlig blödning.

Snozie - vet att jag hade rätt ont vid den tiden i min förra graviditet. Kommer ihåg att jag ringde min sambo och nästan trodde att det var på gång. Då sa nån kvinnlig kollega till honom att just runt den veckan hade hon också haft ont. Blev lite lugnad då. Sedan återkom det inte för mig. Hade inga såna känningar denna graviditeten men tyckte även denna gång att allt blev mkt värre runt v 23, började få foglossningar, halsbränna, andfåddhet... Tror att det är ett rejält hormonpåslag som påverkar. Men fortsätter det sådär så tycker jag att du ska kolla upp det igen. Du ska ju inte ha ont nätterna igenom! Men det är inte sammandragningar va?

Lycka - har tvvärr ingen koll på värden... När kan du få tag i läkaren?