Hejsan! Jag ska snart till Karolinska & donera ägg. Ska då ha med mig ett brev, gärna med foto, som barnet har rätt till när det fyller 18. Vad ska man skriva? Vad vill ett barn veta? Ska jag ange vem jag är? "Genetiska ½-syskon"? Min personlighet, drag? Har ingen aning! För många är ursprunget oerhört viktigt, inte för andra. Hur tänker den kvinna som mottagit mitt ägg? Kommer hon att berätta för barnet hur det kommit till, någonsinn? //Tacksam för tips.
Oj vad svårt!
Du kanske kan skriva varför du gör detta. Och även berätta om dig själv. Det beror ju på dig hur "utlämnande" du vill vara.
Om det vore jag så skulle jag vilja veta sånt som tex fritidsintressen - så att ett brinnande intresse för tex fotboll kan förklaras.
Tänk på att det inte är ett barn som ska läsa detta - utan en ung vuxen.
Försök att skriva intressanta saker, dvs inte bara blaha blaha, utan fakta, men på ett läsvänligt sätt.
Berätta lite om din uppväxt - föräldrar, syskon, husdjur, etc...
Försök att förklara varför du valt att donera, om du redan har barn eller planerar att skaffa eller kanske att du inte vill ha egna barn alls...
Försök också klargöra för barnet vilken "relation" du kan tänka dig med barnet så småningom. Dvs skulle du önska att ni höll en viss kontakt, eller vill du inte ha någon kontakt alls...
Om du vill ha en viss kontakt så kanske du kan skriva tex : Det skulle vara roligt om jag på något litet sätt får lov att finnas i ditt liv och få följa dig och dina ev barn under livets resa.
Viktigt, tror jag, att inte "klampa in" i barnets liv för mycket och riskera att "utgöra ett hot".
Mamman till barnet måste väl ha berättat om barnets ursprung - det får man väl innerligt hoppas. Det kommer iaf jag göra om jag lyckas bli gravid genom ÄD.
Förmodligen är då denna 18-åring iaf LITE nyfiken på sitt genetiska ursprung - men det kan man ju aldrig veta. Det kan säkert vara väldigt skrämmande också att helt plötsligt få "nyckeln" till sitt ursprung.
Hej!
Som du skriver så tror jag att det kan vara av intresse för barnet vilken personlighet du har. Om du tex har kort stupin eller om du är väldigt tävlingsinriktad osv. Kanske skriva in så banala saker som vad din älsklingsrätt eller färg är?
Om det är något som du absolut inte tycker om i matväg?
Kanske kan du få tips om du går in på adoptions forumet.. där finns det ett gäng föräldrar som fått brev med sig ifrån de biologiska föräldrarna...?
De borde ju påminna lite om det brev som du ska skriva ihop...
//Solkatta - använder sig/oss av manlig donator.
Inget barn tillkommet efter donation i Sverige har undersökt sitt genetiska ursprung, ändock uppmanar vissa kliniker donatorer att skriva personliga brev och lämna fotografier. Det är således ingen god idé (snarare en stor dumhet) att förvänta sig att någon någonsin kommer ta del av vad man som donator författat.
Ett litet tips från mig är: Det finns inga för små detaljer, det är ofta de små sakerna som man känner igen sig i. Ex favoriträtter, favoritfärg, hobbies, vad man hade för drömyrke som liten.
Ändå om man som "donationsbarn" inte vill ta kontakt med sin genetiska förälder, så kan nog ditt brev ändå fälla en eller annan tår och ge ett härligt skratt i igenkännande.
Jag skulle låta brevet vara allvarligt och humoristiskt om vartannat.
Hjooo. Och 5-åringar har lite problem med att söka ursprung kanske 
Jag skulle skriva såna självklara genetiska saker som längt, ögonfärg, hårfärg och liknande.
Några framträdande drag ur personligheten och om man vill ha kontakt eller inte tror jag.
Har ännu inte börjat på mitt brev, men nu blir jag riktigt äggad att skriva! ha ha haa. Ska käka lite gott med familjen & ta ett glas vin, sedan kanske jag blir lite poetisk & tar fram papper & penna för att börja mitt viktiga brev. Det bör väl skrivas innan behandlingen med sprutor startar om jag skulle bli hormonisk i humöret! Känner mig laddad. //See ya