Maken var inne och tjuvläste lite på mitt senaste inlägg och påpekade att det handlar inte om att alltid bestämma. "Finns det två middagsalternativ och det inte spelar mig någon roll vilket av dom det blir till middag är det klart att jag låter dig avgöra." säger han. Och det har han helt rätt i, så är det ofta.
Hej Kanske - Om det är så kan bara du svara på. 
Det vore övermaga av mig och komma och jubla, klappa i händerna och säga "Jamen SÅ är det säkert, grattis". För du måste få göra den här resan på egen hand utan alltför stark inverkan utifrån från andra som talar om hur det är. Däremot bistår jag gärna med att vara bollplank om du vill, antingen privat eller i tråden här.
Det är ju möjligt att du är något nytt på spåren, det viktigaste tror jag är att du ger det tid, spring inte åstad och bestäm dig för att "jag är si" eller "jag är så".
Det jag dock KAN säga är att det nog är tack vare att du i övrigt har god självkännedom och bra självförtroende som du kan se öppet på saken. Att vara undergiven (sexuellt och/eller i relation i stort) betyder inte att man är svag, har dåligt självförtroendet etc. Att våga se sig själv och sina innersta tankar i vitögat kräver styrka och mod. Att ge sin makt till någon annan - oavsett om det sker i sängkammaren eller i hela relationen - kräver självinsikt, självkänsla och en inre styrka.
En klyscha som ofta används inom dominansrelationer är "du kan bara ge bort den makt du själv äger". D.v.s. du måste stå på egna ben och veta vad du själv vill innan du låter någon annan få så starkt inflytande över ditt liv.
Maraja - bra poäng, jag hade det i huvudet när jag skrev mitt inlägg men glömde av det i sluttampen. Du har faktiskt helt rätt, att vilja behaga sin partner behöver absolut inte vara entydigt med att man gillar dominansrelationer. Det som avgör är nog till vilken nivå man tar det där med att behaga, min erfarenhet är att har man ett behov av det slag som jag har handlar det om så mycket mer än att vilja duka fram saker som partnern tycker om. Det genomsyrar allt man gör.
Kanske - Det där med att tänka sig tillbaka till den gamla "hemmafrutiden" på 50-talet är ganska vanligt bland undergivna som söker eller lever i mer utvecklade dominansrelationer, så du är på inga vis ensam i den frågan! Kontroversiellt, absolut! Skillnaden då mot nu är ju att idag har man faktiskt en större möjlighet att välja.
Helt ny - det finns ingen checklista där man kan bocka av för att sedan säga att "du har inte den-eller-den kinken, du får inte vara med".
Undergiven som term är ju enormt bred, den ska ju täcka allt från "undergiven i sängkammaren efter överrenskommelse" till det som mestadels tas upp i den här tråden med en permanent och långtgående maktförskjutning.
Ingen dum fråga alls! Meningen är ju att frågor ska få plats här! Även de till synes simpla och konstiga... :)
alfa - Det är just det där som är det svåra, som undergiven i den här typen av relationer måste man också gå till botten med sig själv. Jag känner faktiskt igen mig i det du säger med "vad var det jag sa...?". För min egen del handlar det om att släppa taget om mitt eget ego, och mentalt inta positionen att jag inte har rätt att vara spydig mot honom. Det är egot som vill poängtera att jag hade rätt och det tillför egentligen ingenting.
Förutsättningen är att respekten för varandra finns, viljan att hävda "vad var det jag sa...?" kan komma ifrån att man känner sig åsidosatt och att man inte fått gehör för det man tidigare sagt. Vi kommer då egentligen tillbaka till det där med kommunikationen. Har jag verkligen förklarat vad jag menade på ett begripligt sätt? Var han uppmärksam när jag sa det? Lyssnade han verkligen? Fick jag något svar på att han tagit in det jag sa? Och inte att förglömma - Spelar det verkligen någon roll om han gör som jag tycker, egentligen?
Jag upptäcker nämligen ofta att jag tycker jag varit tydlig, men i efterhand kan jag se att jag inte alls lyckats förmedla det på ett sätt som han kunde ta in.
Något som verkligen får mig att må bra är att självmant ta klivet ner från den där drivna, starka personligheten och göra mig själv ödmjuk inför honom. Både fysiskt genom att på kvällen istället för att sätta mig i soffan bredvid honom sätta mig på knä på golvet nedanför soffan och vänta på att han ser mig. Att känna hans hand på mitt huvud, smekandes min kind och när jag ser hur han älskar mig och njuter av att jag ger honom min makt vet jag att jag har valt rätt. Ett lugn som inte går att beskriva.
Men jag kan göra samma sak på ett mer mentalt plan, och det är det svåraste. Att koppla bort det invanda mönstret att hävda sin rätt i tid och otid och istället böja mig för hans vilja. Att inte driva igenom MITT sätt, utan istället vara ödmjuk och ställa mitt ego åt sidan. Det kan också ge mig känslan av lugn och trygghet. Men det är svårare för det ger inte samma omedelbara bekräftelse tillbaka...
Helt ny - Djuren är mitt ansvarsområde när det kommer till skötseln, men han HAR möjligheten att ta dem ifrån mig. Det handlar om att välja sin Herre med omsorg och inte bara lämna över makten till första bästa som erbjuder sig. Han har inte tagit den makten från mig, utan har genom sitt agerande långsiktigt byggt upp en grundtrygghet som gör att jag en dag frivilligt kunde lämna den ifrån mig.
Idag vet jag att han aldrig skulle han ta ett beslut som innebar att göra sig av med djuren om det inte var sista utvägen.
Han kan reglera när jag kan åka till stallet och tiden jag har där, om han anser det viktigt för honom. Ibland kan det reta mig till vansinne inledningsvis men märkligt nog finner jag alltid ett lugn till slut. Det är när han utövar sin makt över mig och står fast, även när jag går i taket, jag verkligen upplever maktförskjutningen och det får mig att må bra.
smiskad - Utifrån det du säger, att du reagerade så starkt bara via telefon får mig att känna att du nog ska ta det varligt i dina val av dominant partner. Du behöver hitta någon som verkligen förstår sig på de mentala effekterna av det man gör. Många njuter av att kunna försätta den undergivna i ett "underläge" som du beskriver, men det är absolut inte alla som förstår den mer långvarig effekten av det han gör.
Jag förstår vad du menar med att du tror det är positivt, men jag skulle som sagt vara försiktig med att ge mig kast med dominanta som är så pigga på att dominera att de gladeligen gör det över telefon med en oerfaren person de inte känner.
Håll dem på halster ett tag, så gallrar många av de mindre seriösa ut sig själva automatiskt. De som verkligen är värda att vänta har inte bråttom med att få dominera.
Angående din sista fråga: "Vad är normalt att må precis ibörjan av en bdsm-relation?"
Exakt samma som senare i en relation: Man ska må BÄTTRE än vad man skulle gjort om man INTE engagerat sig i en bdsm-relation. Att man sedan under "leken" kan uppleva en kakafoni av andra känslor är en sak, men efteråt SKA man känna sig starkare, tryggare, mer harmonisk och BÄTTRE. Punkt. Gör man inte det måste den dominanta ta ansvaret att hjälpa till att reda ut det. Det är inte lätt att göra per telefon vilket alltså får mig att inte rekommendera dominanslekar över telefon med okända människor.
smiskad - Det låter bra att han fokuserar på dig och vad du behöver. Glöm bara inte bort att lyssna på vad du själv känner. Lycka till!