I en annan tråd här i forumet började det diskuteras om att adopterade är invandrare. Det stämmer ju, vi är inte födda i Sverige (om man inte adopterats inom Sverige förstås) och invandrat hit.
Har ni upplevt mycket rasism, många invandrare har ju tyvärr råkat ut för det.
Så jag överreagerade inte....det är verkligen beklagligt. Men samtidigt är jag glad över att det kommer när jag är vuxen och kanske har mer verktyg att hantera situationen än när man är liten flicka....tack och lov har jag inte upplevt varken rasism eller annat vad jag vet som barn.
Jag kan föreställa mig att det haren väldigt simpel grund att adopterade inteses som onda "inandrare" och det är att dom inte har en annnan kultur med i bagaget... inga "skumma" maträtter eller komiska "slöjor" och "religösa hokus pokus"
Litesamma som att det inte är nagra störe problem att vara norsk invandrare...
Nej, jag känner mig inte som invandrare (om det nu finns någon generell sådan känsla 
)även om jag per definition är det och inte har något emot att vara det. Kan faktiskt glömma bort att jag inte ser "svensk" ut. Och som någon annan skrev delar jag ju inte riktigt samma erfarenheter som de som invandrat och som inte är adopterade har.
Kan väl inte påstå att jag stött på mycket rasism heller även om jag fått höra en del mer eller mindre lustiga kommentarer innan jag flyttade till större stad.
Känner igen det där med att en del människor med främlingsfientliga åsikter verkar ha mer "överseende" med oss som invandrat "ofrivilligt" om ni förstår hur jag menar. Jag upplever till exempel att personer som är födda här, men har invandrade föräldrar inte sällan får kämpa mer för att accepteras som svenskar än jag, som ju faktiskt är första generationens invandrare.
Något som känns knasigt är dock att även min son, som är född här, definieras som invandrare i statistiken. Inte för att det spelar någon roll men han har ju fakstiskt aldrig invandrat.
Jag tror inte alls att de som inte ser adopterade som invandrare har större fördommar mot invandrare än andra. Jag har en vän som är adopterad och han kom innan han blivit en månad och ser sig själv inte alls som invandrad utan som svensk. Han har inga som helst fördomar mot invandrare men ser sig själv som svensk då han bara har fostrats i det svenska och med det svenska språket etc.
Jag känner mig inte som en invandrare men jag är ju född i ett annat land och även om jag kom till sverige när jag var 24 dagar så har jag ju endå kommit från srilanka...så jag kan säga att jag en stolt adoptivinvandrare :) *s*
Njaa..det var inte riktigt så jag menade heller...snarare de som diskuterar hett om att adopterade absolut INTE är invandrare är nog de som ser invandrare som något dåligt. Varför skulle de annars spela någon roll? Jag tror inte heller din vän har fördomar mot invandrare men det finns de som verkligen gå igång på ordet invandrare och de har nog en lite sned syn på invandrare.
Varför skulle användandet av ordet invandrare annars provocera så?
Menade mitt ínlägg som svar på fru hemligs inlägg..
Klart att utlandsadopterade är invandrare MEN rent känslomässigt/kulturellt är de vad de blivit uppfostrade till och vad de känner sig som.
Därför kan jag förstå båda sidorna av denna diskussion!
.