planerad kejsarsnitt?

Det är väl såna komplikationer som ni beskriver som gör mig orolig inför snitt. Man vet aldrig hur lång tid det tar att läka för egentligen är det inte bestämt i förväg att man kommer spricka helt o hållet både inuti o utanpå om man föder vaginalt.... Den ultimata lösningen skulle nog för mig vara (som jag känner just nu iaf) att försöka föda vaginalt men så fort de måste använda sugklocka eller märker att jag kommer spricka mycket att ta ut barnet med snitt då.

Usch, känner mig så nervös inför samtalet för jag är en sån där person som alltid är osäker på mig själv o riktigt velig. Så skrämmer jag upp mig själv alltid i förväg o tar reda på allt det värsta som kan hända.

fy att vissa av er fått så ont efter snitt ? jag hade verkligen INGET ont! jag var uppe och duschade några timmar efter snittet. Vad som gjorde ondast med hela processen var nog lokal bedövningen inför ryggbedövningen, haha.

nara en liten bara...de kommer inte att plocka ut barnet med snitt bara för att du på plats inte vill ha sugklocka tex. Då är du ju klar nästan och dessutom så ligger barnet så långt ner i bäckenet.
D 1980 skrev 2008-07-13 16:49:08 följande:

Nä jag vet men vet en som födde för ca en månad sen o hennes barn hade inte alls sjunkit men hon hade fått värkar ändå o åkt in. Då stod de o tryckte på hennes mage samtidigt som de använde både sugklocka o tång. Då flög barnet bara ut helt plötsligt (helt oväntat) så hon sprack både inuti o utanpå (o även ändtarmen sprack) så mycket så hon förlorade massor med blod o det kommer ta minst ett år för allt att läka. Det var väl det som jag tänkte att jag inte vill vara med om.

Sen vet jag väl innerst inne att de flesta förlossningar går bra men jag ser alltid det värsta framför mig.

Ja,självklart finns det extremfall, men gör dig själv en tjänst och utgå inte från att allt kommer att gå åt helvete från början*S*.
D 1980 skrev 2008-07-15 08:10:34 följande:

Är det bättre att gå på Aurora samtalen själv eller med sin partner??

Har läst att de tycker att det är bättre om man kommer tillsammans eftersom mannen ändå kommer närvara vid förlossningen o borde veta då exakt vad man har kommit fram till o pratat om. Men min man säger att det också kan vara bra om jag går själv för då kanske samtalet blir mer "fritt" än om han är med... vi pratar om allt så det är inte så att jag inte skulle våga säga vissa saker inför honom men undrar ändå om han har rätt.

Är det någon som har erfarenhet av det?

Jag har börjat prata med en psykolog förresten o har börjat tänka att det värsta inte behöver hända. Från början var jag helt låst o rädd för ALLT som har med förlossning o graviditet att göra men nu är det "bara" själv biten då barnet kommer ut som skrämmer mig så jag tycker ändå att jag har kommit en liten bit på vägen.

hejsna ja har gjort snitt ja vill bara säga att vi männsikor e helt olika på smärt å läknings prosesen för ja ville gå upp redan på kvällen men fick ej för ja eller dem skulle vara säkrar på bedövningen hade försvunnit men det hade den gjort på eftermiddan min dotter e född på förmiddan så sen åkte ja hem tre eller två dagara efter hade je ont som sakt vi ska ej gemföra me varanda du som vill ta snitt få helt å hållet bestämma själv ja har me det problem nu om ja ska föda vaginalt eller snitt just nu e det mest mot snitt få se va dokter har för tips mera har varit prata me doktern å där grät ja för det va så jobbigt så ja hoppas ja få tid snart e ju likosm elva veckor kvar tills det e dags å läkarena kan ej neka dig snitt för det sa min dem vill bara du ska tänka om ..

som min dokter sa till mig gör en för å nak del lista så kanske du får för dig va du vill . hade ingan problem själv
hoppas du hittar det du vill själv vill ja nog född me snitt sen väljer man ju hur länge man ska ligga kvar för ammning ska gå bra å du ska må bra ju ..
lyckak till kram emma skriv om det e mera frågor svara gäran

D 1980 skrev 2008-07-13 11:20:16 följande:

Sorry, lite OT..
Innan förlossningen känns det verkligen helt sjukt overkligt att en så stor bebis ska komma genom det där lilla hålet...Men faktum är att det går faktiskt, och det är skitcoolt!
Och det här att spricka var jag också jätterädd för, och jag sprack en del men det kändes _ingenting_ och BM sydde med bedövning, kändes inget det heller. Dagarna efteråt gick jag och väntade på alla "problem" som jag trodde skulle komma, typ smärta, att det skulle svida när jag kissade, att man skulle känna sig helt "förstörd" i underlivet osv, men det kom aldrig! Har inte svidit en enda gång när jag gått på toa och det enda som hände var att jag kände mig lite svullen där nere. Jag kan tillägga att jag förlöstes med hjälp av sugklocka.

Ville bara berätta hur det var för mig och lyssna inte på alla skäckhistorier...Även sådant som låter "dramatiskt" behöver inte heller vara det...

MiniHim: Tack! Det är faktiskt skönt att få höra lite såna historier också Jag tror att jag är så rädd eftersom jag inte har nån aning om vad jag har att vänta mig o hur det kommer att kännas o jag är en sån där person som måste planera allt i minsta detalj för att inte bli stressad. Kan inte ens åka in till stan utan att först titta på tidtabellen för t-banan o bussarna för att planera min resa (även om jag inte har nån tid att passa!), hahahaha!

D 1980: Jag är också en "kontrollmänniska" i vanliga fall och att man inte vet hur förlossningen kommer att bli är ju såklart ett orosmoment, men i mitt fall så tänkte jag att förlossningen blir som den blir och istället för att koncentrera mig på rädslor så var jag faktiskt mer förväntansfull, för det var ju vid förlossningen som vi skulle få se vårt barn!
Nu såhär i efterhand så kan jag säga att förlossningen var skitjobbig (ända till jag fick epidural dvs) men jag är jätteglad att jag klarade det, sammantaget var det en fantastisk upplevelse. Tiden efteråt har som sagt varit hur bra som helst. Jag tror att många som berättar om sin förlossning "överdriver" lite. Jag skulle ju kunna vinkla historia också till att bli "hemsk"- sugklocka, bristningar och sydd i en halvtimme efteråt mm mm

Jag tycker inte att någon som verkligen är livrädd för att föda vaginalt ska tvingas till det men man ska veta att det i de flesta fall går hur bra som helst! Lycka till!

för mig var de hur smidigt som hellst.. jag var upp ngn timme efter snittet.. hade nästan inge ont alls... då jag kände lite mera tog jag vanlig panodil.. ville hem dagen efter men fick inte.. dem ville ha kvar mig iaf tre dagar.. vilket blev.. tur iofsg då mitt järn låg i botten vilket upptäcktes kvällen innan jag skulle hem.. så de höll på o bli att stanna.. men jag fick järndropp en ggn på bb o sedan fick jag gå på vc två/tre ggr i vevkan i 4 veckor o få dropp. Annars läkte allt bra o inga smärtor.

jag tyckte de kändes bra med planerat snitt.. vilket för våran del de blev då bebis inte ville vända sig o efter ett misslyckat vändningsförsök(vilket jag inte rekomnederar då de gjorde mega ont o obehagligt)

lycka till!