planerad kejsarsnitt?

www.familjeliv.se/Forum-2-99/m33617354.html

Här inne kan du fa mer hjâlp av flera som gar igenom eller har gatt igenom samma sak

Hej!

Jag är också livrädd för att föda Ska på samtal till sjukhuset om 2 veckor o vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig. Från början var jag helt inne på att jag ville ha snitt för jag vågar verkligen inte föda vaginalt men sen så läser man massa risker med snitt också o det är jag nästan lika rädd för nu. Önskar att sjukhusen hade stork metoden Hahahaha!

Vill verkligen ha barn o vi har planerat det länge men ibland undrar jag vad jag har gett mig in på.

Det som är jag är mest rädd för när det gäller snitt är ju det här med om man vill ha fler barn efteråt. Har läst att det kan bli komplikationer i livmodern. Men när det gäller vagilan förlossning är jag bara helt blockerad för jag kan inte ens se mig själv klämma ut en så stor bebis (som de faktiskt är i jämförelse med hålet de kommer ut ur) Det känns bara så overkligt o jag är sååååå rädd för att spricka riktigt ordentligt o all smärta o problem som kommer efteråt.

D 1980 skrev 2008-07-13 11:20:16 följande:

mitt första snitt stannade jag 3 nätter på bb. Hade ont som F*N, kunde knappt ta mig till bilen när vi åkte hem och dom första månaderna hade jag asont, behövde hjälp att ta mig ur soffan och sängen osv. Varje gupp i bilen kändes och när man nös, hostade eller skrattade gjorde det superont.

nu efter mitt andra snitt har jag inte lika ont, jag stannade 4 nätter på bb och kan iaf röra mig obehindrat nu även om det känns.

Vi har fått beviljat snitt nu i aug.
Födde vaginalt första gången även om jag hade ENORM förlossnings-skräck redan då.
Nu har vi sen v 16-18 någongång varit på aurora-samtal. Där har vi pratat om det finns nått sätt som JAG skulle tycka kändes bra (vaginal förlossning) om det är nått de på förlossnníngen kan göra för att underlätta osv osv.
Har även gått hos psykolog o sluligen fick vi träffa läkaren.

Var även på aurora-samtal första graviditeten, men där fick vi inte komma in förrän v 32-34 på FÖRSTA mötet.
Tyvärr så var den människan fel person på fel plats, för hon tog inte alls min skräck o oro på allvar.
Det var så illa att hon inte ens hade skrivit in i min journal att jag var förlossningsrädd..

Är snittad 2ggr med planerat snitt, och kan säga att här i stan behövs rejäla skäl till att få planerat snitt. Jag har nämligen blivit nekad snitt av läkare, vilket resulterade i att min son höll på att dö under förlossningen (har en son som har dött under en förlossning), så anledningen till att jag fått planerade snitt är för att jag skall få barn som mår bra och klarar sig.

Ändå har jag fått gå på aurora- samtal och pratat med läkare, så det har ändå inte varit någon självklarhet att få snitt.

Själv snittet i säng är ju inget problem, mådde rätt bra undertiden, det som är trist är ju att man ofta får ligga på uppvaket medans bedövningen släpper och då får inte bebsien och pappan vara med (iallafall här i stan) utan de får vara på förlossningen. Vilket är riktigt sorgligt..

Sedan ahr jag haft nåt så gräsligt ont efteråt att jag trodde jag skulle bli morfinberoende efteråt.
F-n vad ont man har,allt gjorde ont, att röra sig i sängen, att försöka ammma, för att inte tal om att kliva upp och åka hem.
JAg åkte hem efter 3 resp 2 dagar på BB.

Dock fick jag båda gångerna kraftiga livmoderinfektioner, vilket gjort att jag blivit jättedålig med över 40 graders feber, ont i magen osv.
Så då ville de lägga in mig igen med intravensöst pencillin, vilket inte jag direkt var så sugen på.

Så jag skulle om jag avr du boka en tid för aurora samtal, och ändå vara öppen för en vaginal förlossning, för det är mycket smidigare för både din kropp och bebisen, trots allt så är ju kvinnokroppen gjord för att föda barn.
Och jag anser dessvärre att man bara skall ta till kejsarsnitt inöd fall, då det är fara för barnets eller mammas liv, eller andra riskgraviditeter.
Detta brukar jag få skit för, men det är mion åsikt.

Lycka till.