Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

a80: tack! Din taktik är bra, jag ska också tillämpa den, inte tänka för långt fram. Jag äter en T om dagen sedan ett tag tillbaka, började äta 2/dag först på DrB:s inrådan, men efter det att jag fått obduktionsresultaten för vår pojke framkom det ju att det inte varit några blodproppar i moderkaka el. navelsträng, så jag har på eget bevåg minskat dosen till 1 T/dag.

Magen mår inget vidare av 2/dag, och eftersom det inte verkar ha varit proppar som orsakade senaste mf känns det OK att minska dosen. Men 1 om dagen tänker jag fortsätta med till v 14 tror jag (om jag nu får gå så långt), det är ju så låg dos att det knappast skadar, och har ju funkat för många trots allt.

lillaD: jag håller med dig om dagböcker, biografier, bloggar m.m. Det finns ju många riktigt bra bloggar (läser många om barnlöshet så klart, t ex Tingelings blogg: tingeling1.wordpress.com/ är ju suverän och kan rekommenderas å det varmaste) men mkt är ju bara totalt ointressant. Du är inte konservativ som gillar biografier! Det är ju en av de mest säljande genrerna just nu. Ta Montefiores Stalin-biografi t ex, den har ju sålt som smör och är mkt intressant. Eller fiktiva biografier, som Joyce Carol Oates "Blonde", är ju också kvalitativa bästsäljare. I dig very much.

Ursäkta OT!

Hej alla, och tack för alla grattis! Ni är faktiskt nästan de enda som vet att jag är gravid. Har berättat för en vän bara, och så maken då förstås

Idun: ja, vi är verkligen synkade! Enligt när jag skulle haft ÄL enl. gyn borde jag vara i v. 5+2 idag, vilken dag är du på?

lycka: vad bra att du pallade med att träffa kollegan. Måste kännas skönt att ha det gjort, liksom, även om det är jobbigt såklart.

mwb: gick det bra på jobbet? Hur går det med humöret förresten?

mammarazzi: kul med jobbintervjuer! Och Thailandsresa i 6 veckor är ju inte helt fel vare sig man är gravid eller ej.

bling: Oj, bodde du i London så länge? Var det länge sedan det tog slut med engelsmannen? Jag bodde där 97-00 och var också ihop med en engelsman. Han var dock inte en särskilt bra person, så jag är innerligt tacksam över att det tog slut.

EGO: nu har den börjat igen, kampen mot KK i U-a. Blir så LESS på dem! Efter mitt förra mf blev jag LOVAD av en överläkare där att jag, så fort jag plussat, skulle höra av mig till spec.MVC för att få gå där och göra vul och framför allt lämna sköldkörtelprover som en endokrinolog skulle titta på, för att försäkra mig om att värdena är optimala.

I normala fall är det ju bara gynekologen på vanliga MVC som kollar sköldkörtelproverna, och de är ju inte specialiserade på det och kan ha rätt fel ibland faktiskt. Så imorse ringde jag spec:en, och möttes av en arg BM som VÄGRADE att låta mig komma dit! "Vi har våra rutiner att följa, du får vända dig till vanliga MVC" var hennes svar, gång på gång.

Trots att jag förklarade om och om igen vad överläkaren sagt i våras gav hon sig inte. Inte förrän jag började grina och sa att jag förmodligen skulle få ett tredje sent mf på grund av detta, mjuknade hon. Nu lovade hon att försöka få tag på överläkaren och fråga henne om hon verkligen lovat mig detta. Fanfanfan vad arg jag är. Det känns som att det är så bråttom också, det är ju skitviktigt att värdena är optimala de första 12 veckorna av graviditeten, jag vill bli uppkollad NU.

Bling: haha, då kanske vi sett varandra skymta förbi någon gång, vem vet? Var bodde du förresten? Jag bodde (i tur och ordning) i Southgate, Islington, Finsbury Park, Hackney (Dalston) och Queen's Park.

Nyss ringde den elaka BM upp igen. Hon hade pratat med överläkaren, som - precis som utlovat i våras - hade sagt att det var mycket ENKLARE och BÄTTRE om jag kom direkt till spec:en för att lämna prover. Så imorgon kl. 08.00 ska jag vara där! Jag hade RÄTT och BM hade FEL, såsom det brukar vara!

Men är det inte helt absurt att det ska vara så svårt att få igenom sådana här självklarheter i vården? Jag menar, nu är jag ändå 30 år, van att argumentera för min sak och talar svenska som modersmål. Men tänk på de som inte varit i Sverige så länge, som knappt kan svenska, tänk om de behöver motsvarande hjälp? Hur ska de kunna argumentera sig fram mot benhårda BM? Eller typ 19-åringar som är helt oerfarna och inte vågar sätta emot när de blir avfärdade. Hur tar de sig fram i vården? Det är orättvist och odemokratiskt som fan.

lilla: usch vad läskigt med din sjukhusvistelse! Det trodde jag inte kunde hända av lite nackstelhet, hemskt lät det!

Och du, du kommer att bli gravid inom en hyfsat snar framtid. Du har ju inte försökt mer än 3-4 ggr, och det är ju - tyvärr - normalt att det tar längre än så. Min hemmagyn dr R menar att det normala är att bli gravid "mot slutet av första försöksåret" och att man om man blir gravid på tidiga försök bara haft tur. Du har massor av år på dig, och det är osannolikt att du nu helt plötsligt inte skulle kunna bli gravid, när du blivit det flera gånger förut.

Detsamma gäller er BP, mwb, Bling, Krusbär m.fl. som ännu inte plussat, statistiken för den här tråden visar ju att de absolut flesta blir gravida förr eller senare. De flesta som får flera missfall får ju förr eller senare ett levande barn, om de orkar fortsätta att försöka iallafall. Och det gör ju alla vi härinne!

bling: glömde att svara om det där med starka resp. svaga grav.test. Jag tror precis som Krusbär att det inte spelar någon roll för graviditetens fortsatta utgång. Kan det inte ha att göra med att du kanske testat för tidigt? Jag har läst om så många här på FL som testat minus upp till två veckor efter BIM, därefter plussat och fått lyckliga fullgångna graviditeter.

Linan och Finesssan: tack!

Finesssan: jag stämmer in i kören ovan ang. adoption, jag tror också att det kan funka utmärkt om det adopterade barnet är yngst. Har två nära kompisar och en gammal granne som är adopterade, och de två som haft en bra uppväxt är yngst i sin familj (storasyskonen är bra mkt äldre dessutom, 7-10 år). En har det gått lite sämre för, men det kan nog också bero på att hennes mamma var rätt skum.

Den gamla grannen (han är iofs ej så gammal, bara 32!) hade en mamma som först fick ett biobarn och sedan massor av mf, tror hon fick 9 st faktiskt. Till slut pallade de inte detta och adopterade grannen som är 10 år yngre än sin syster. Hela familjen är jätteharmonisk (iaf på ytan) och allt verkar ha funkat jättebra mellan syskonen.

Måste fråga er erfarna: hur är egentligen progesteron, ska jag testa det tycker ni? Pratade med min gyn idag som sa åt mig att ta prog.vagiatorier 2 ggr/dag. DrB skrev ju inte ut det åt mig vilket jag undrat över, men hemmagyn tyckte alltså att det var bra att ta. Finns det några biverkningar? Hur länge tar man det? Är det dyrt? Är en positiv effekt bevisad?

Tack för svar ang. prog! Vad söt du är Finesssan, som erbjuder dig att skicka Men jag får mediciner + läkarbesök betalade av min arbetsgivare (en av få grejer som är bra med att vara statligt anställd), så det går bra, men tack ändå! Jag ska nog knalla ner till Apoteket idag och hämta ut ett lass. Känns som om man vill prova så mkt nytt som möjligt den här graviditeten för att få bästa möjliga förutsättningar.

Idun: åh, vad bra det verkar vara att gå i terapi! Det är så sant det du skriver, man överlever ju faktiskt det allra hemskaste och är starkare än vad man tror. Ibland är liksom rädslan för att vara rädd värre än något annat.

Och inget mer blod, det är väl kanonbra! Du skulle på vul rätt snart va? Jag har tre veckor kvar, känns som en oändlighet. Inte blir det bättre av att jag har noll symtom.

Cia: vilka otroligt bedårande barn du har! Du måste vara jättestolt. Såg så gulligt ut när stora tösen höll om sin lillebror.

lilla: angående adoption och syskon finns det kanske inga enkla svar. Den mest avgörande faktorn för huruvida det funkar är nog hur kärleksfulla föräldrarna är. Och du verkar vara en väldigt kärleksfull person , som inte vill något hellre än att få barn! Det är en väldigt bra grundförutsättning, tycker jag.

Lycka: då är det dags för FET för dig snart alltså? Spännande! Vad rar du är som frågar om provtagningen. Det var HEMSKT att åka upp till spec.mvc igen. Hatar det där jävla stället! Bara massa ångest, ångest, ångest. Massor av ledsna gravida människor som är sjuka, fått dystra besked osv. Det hjälper ju inte till att personalen tycks äta citroner hela dagen..., men bara de ger mig mina provresultat är jag nöjd!

Finesssan: rolig idé ang. DrB! Fatta hur förvånad han skulle bli!

lillaD: söta du som frågar om mitt seminarium! Det är nu överståndet och gick jättebra, mkt konstruktivt. Dock är nu tidsschemat mkt pressat och min handledare vill boka disputationsdatum till slutet av maj/början av juni - GULP! Jag ska ju bara ge ut på universitetsförlaget så det är inte så långa väntetider från tryckeriet.

Har du bokat disputationsdatum än? Ska du ge ut på förlag? Känns det OK med stressen i övrigt?

Kram till er andra!

Idun: inte så konstigt att hjärtat inte syntes så tidigt. Min hemmagyn drR vill inte göra vul förrän v. 8+0! Jag ska dit i v 8+2, borde nu vara c:a 5+4 om ÄL-beräkningen stämmer.

Men blä vad jag inte känner någonting. INGA symtom! Inte ens extra kissnödighet, det har jag iaf alltid haft tidigare graviditeter. Har du många symtom?

Om det är en ofostrig graviditet, känner man färre symtom då?

Är lite rädd att embryot redan dött och att prog. hindrar det från att komma ut usch vad negativ jag känner mig idag.

Cia: men är det sant? Vad konstigt, hans sekreterare var väldigt noga med att det inte var någon idé att komma före 8 fullgångna veckor. Men de kanske resonerar som så, att eftersom mina mf varit sena är det inte de tidiga mf:en jag är rädd för, men det är jag, jag är rädd för alla mf

Tack alla snälla för peppning ang. bristande symtom. Jag ska försöka att lugna mig, det är bara det att det känns så overkligt att inte känna något alls. Och blir det mf så blir det, jag kan ju faktiskt inte påverka särskilt mkt nu, har gjort allt vad jag har kunnat.

a80: vad skönt att du inte blödit mer! Vilken vecka är du i nu? Börjar det kännas lite lugnare?

Haha, roligt att din sambo vill köpa UL-apparat. Jag tänker på Tom Cruise som köpte till sig och Katie Holmes när hon var gravid (ursäkta kändiskunskapen)

lillaD: behöver ju inte vara mens på gång, det KAN ju vara molvärk. Hade du det sist när du blev gravid? Och om det nu är så att det trots allt kommer en förhatlig mens så finns det ju lite till grejer att testa. Puregon, som Lycka skrev om, alternativt Gonal-F, som du väl inte testat? Men nu ska du ta det lugnt, det kanske inte ens är någon elak mens.

mwb: 150 dagar! vilken mardröm! Nej, jag tycker att du ska ignorera det, faktiskt. Inget ont om dessa akupunktörer, men om DrB säger "tuta och kör" skulle jag nog lita mer på honom. Har bara pratat med honom på telefon en gång, och håller med om att han är svårpratad. Jag glömde att fråga om prog., och han tog inte upp det själv heller.

Lycka: skönt att mötet gick ok, och bra också att du kan se en utveckling att du mår mkt bättre nu än för fem månader sedan - det är ju ett rejält framsteg! Två timmar om dagen är ju rätt soft, hoppas att det går bra.

Nu ska jag gå och titta på Idol! (ja, jag är 30 år)