• Michas

    Livrädd för snitt - helt ensam ?

    Nu har jag visserligen lååång tid på mig att förbereda mig (är bara i v. 14), men jag är livrädd för att snittas

    Jag väntar tvillingar, och vad jag har förstått så är det ändå en hel del tvillinggraviditeter som slutar i snitt - planerat eller akut - och jag vill verkligen INTE.

    Det blir kortslutning i hjärnan bara vid tanken. Det finns inget som skrämmer mig mer med förlossningen än tanken på att snittas.

    Överallt står det att läsa om blivande mammor som är livrädda för vaginal förlossning, finns det ingen annan som delar min skräck inför snitt ?

  • Svar på tråden Livrädd för snitt - helt ensam ?
  • Snurran1
    Michas skrev 2008-06-24 09:43:34 följande:
    Nu har jag visserligen lååång tid på mig att förbereda mig (är bara i v. 14), men jag är livrädd för att snittas Jag väntar tvillingar, och vad jag har förstått så är det ändå en hel del tvillinggraviditeter som slutar i snitt - planerat eller akut - och jag vill verkligen INTE. Det blir kortslutning i hjärnan bara vid tanken. Det finns inget som skrämmer mig mer med förlossningen än tanken på att snittas. Överallt står det att läsa om blivande mammor som är livrädda för vaginal förlossning, finns det ingen annan som delar min skräck inför snitt ?
    Jag!
    Ärf i vecka 40 och fick igår på ett rutinultraljud veta att bebisen vänt sig i säte. Kommer att få en snitttid under dagen och är livrädd. Jag vill inte ha kateter och är rädd för nålar, allt som jag vill undvika vid en vaginal förlossning blir nu verkligt! Känns piss!
  • trädis

    kan tyvärr inte hjälpa dig med rädslan för snittet, men jag kan säga så mycket som att du kan hinna ändra inställning! när jag var upp till vecka 25 typ så kände jag jätteobehag för en förlossning å slog bort tankarna hela tiden! e

    fter v 30 har jag gått på en föräldrakurs med en otroligt positiv å bra föreläsare! sen blir man ju bara större å större (ännu mer med tvillingar givetvis!) så nu känner jag bara att jag längtar tills det sätter igång så jag får ut min lön för mödan! jag ser verkligen fram emot en förlossning nu! jag har lärt mig att istället för att tänka "aj", "smärta", "obehag" osv så kommer jag å känna "YES! äntligen bebis"

    det kommer gå så bra så! sverige är ett av de bättre landen som finns å föda barn i å läkarna är oerhört duktiga!


    BF i början av juli
  • challe 1

    först till ts. jag är tvilling och min mamma klarade av mig och min syrra på åtta timmar.

    och sen, jag gjorde snitt för att få ut min dotter. och jag har extrem sjukhus fobi så det hela slutade med att jag sövdes. men efteråt såhär så är det verkligen inget att vara rädd för. huvudsaken är ju att både mamman och bebisen mår bra. och det gjorde vi efteråt.

    katetern gick kanonsnabbt att sätta. och var på nått konstigt vis skön att dra ut hihi. men sen de två första gångerna man skulle kissa så känndes det som att vända en flaska upp och ner ungefär hihi.

  • challe 1

    fast föder man vaginalt lär det ju också kännas konstigt första gångerna på toa.

  • Michas

    "Skönt" att inte vara ensam, även om jag förstår att det är hemskt jobbigt för dig som verkligen har det "inpå" dig.

    Jag känner också FRUKTANSVÄRD ångest inför katetern Inte för att jag tror att det ska göra ont, men ja... bara tanken på att de ska stoppa in den får mig att vilja gå under jorden och ruttna

    Jag hoppas dock få gratulera dig väldigt snart Det skulle vara kul att få höra hur det gick för dig !


    Snurran1 skrev 2008-06-24 09:46:22 följande:
    Jag!Ärf i vecka 40 och fick igår på ett rutinultraljud veta att bebisen vänt sig i säte. Kommer att få en snitttid under dagen och är livrädd. Jag vill inte ha kateter och är rädd för nålar, allt som jag vill undvika vid en vaginal förlossning blir nu verkligt! Känns piss!
    Jag förstår vad du menar, men jag är inte rädd för att det ska göra ont. Jag är livrädd för att vara i beroendeställning, för att inte kunna röra mig och för att inte ens kunna lyfta mina bebisar efter förlossningen.

    Jag har varit utsatt för saker som gör att jag inte klarar av att vara beroende av andra på det sättet som man blir efter en operation. Jag behöver få känna att jag har någolunda kontroll över min kropp och situationen för att inte få panik.

    Sist jag opererades fick jag totalt spel och de var tvungna att klubba mig med sömnmedel två ggr EFTER operationen

    Nä, smärtan är inget jag oroar mig för. Det är allt det andra
    trädis skrev 2008-06-24 09:47:55 följande:
    kan tyvärr inte hjälpa dig med rädslan för snittet, men jag kan säga så mycket som att du kan hinna ändra inställning! när jag var upp till vecka 25 typ så kände jag jätteobehag för en förlossning å slog bort tankarna hela tiden! efter v 30 har jag gått på en föräldrakurs med en otroligt positiv å bra föreläsare! sen blir man ju bara större å större (ännu mer med tvillingar givetvis!) så nu känner jag bara att jag längtar tills det sätter igång så jag får ut min lön för mödan! jag ser verkligen fram emot en förlossning nu! jag har lärt mig att istället för att tänka "aj", "smärta", "obehag" osv så kommer jag å känna "YES! äntligen bebis" det kommer gå så bra så! sverige är ett av de bättre landen som finns å föda barn i å läkarna är oerhört duktiga!
  • Michas

    Hum, det blev konstigt, jag försöker igen :

    "Skönt" att inte vara ensam, även om jag förstår att det är hemskt jobbigt för dig som verkligen har det "inpå" dig.

    Jag känner också FRUKTANSVÄRD ångest inför katetern Inte för att jag tror att det ska göra ont, men ja... bara tanken på att de ska stoppa in den får mig att vilja gå under jorden och ruttna

    Jag hoppas dock få gratulera dig väldigt snart Det skulle vara kul att få höra hur det gick för dig !


    Snurran1 skrev 2008-06-24 09:46:22 följande:
    Jag!Ärf i vecka 40 och fick igår på ett rutinultraljud veta att bebisen vänt sig i säte. Kommer att få en snitttid under dagen och är livrädd. Jag vill inte ha kateter och är rädd för nålar, allt som jag vill undvika vid en vaginal förlossning blir nu verkligt! Känns piss!
    Jag förstår vad du menar, men jag är inte rädd för att det ska göra ont. Jag är livrädd för att vara i beroendeställning, för att inte kunna röra mig och för att inte ens kunna lyfta mina bebisar efter förlossningen.

    Jag har varit utsatt för saker som gör att jag inte klarar av att vara beroende av andra på det sättet som man blir efter en operation. Jag behöver få känna att jag har någolunda kontroll över min kropp och situationen för att inte få panik.

    Sist jag opererades fick jag totalt spel och de var tvungna att klubba mig med sömnmedel två ggr EFTER operationen

    Nä, smärtan är inget jag oroar mig för. Det är allt det andra
    trädis skrev 2008-06-24 09:47:55 följande:
    kan tyvärr inte hjälpa dig med rädslan för snittet, men jag kan säga så mycket som att du kan hinna ändra inställning! när jag var upp till vecka 25 typ så kände jag jätteobehag för en förlossning å slog bort tankarna hela tiden! efter v 30 har jag gått på en föräldrakurs med en otroligt positiv å bra föreläsare! sen blir man ju bara större å större (ännu mer med tvillingar givetvis!) så nu känner jag bara att jag längtar tills det sätter igång så jag får ut min lön för mödan! jag ser verkligen fram emot en förlossning nu! jag har lärt mig att istället för att tänka "aj", "smärta", "obehag" osv så kommer jag å känna "YES! äntligen bebis" det kommer gå så bra så! sverige är ett av de bättre landen som finns å föda barn i å läkarna är oerhört duktiga!
    [/citat]

    Skönt att höra att det finns de som föder tvillingar vaginalt iaf

    Men vad gäller katetern så.. nä, usch. Sist var jag på vippen att dra ut den på egen hand innan de klubbade mig med sömnmedel.först till ts. jag är tvilling och min mamma klarade av mig och min syrra på åtta timmar.och sen, jag gjorde snitt för att få ut min dotter. och jag har extrem sjukhus fobi så det hela slutade med att jag sövdes. men efteråt såhär så är det verkligen inget att vara rädd för. huvudsaken är ju att både mamman och bebisen mår bra. och det gjorde vi efteråt. katetern gick kanonsnabbt att sätta. och var på nått konstigt vis skön att dra ut hihi. men sen de två första gångerna man skulle kissa så känndes det som att vända en flaska upp och ner ungefär hihi.
  • Michas

    Gaahh.. citatknapparna funkar ju inte

  • Beccabecca

    Jag förstår att du kan vara rädd för snitt. Prata med din barnmorska om detta så att du kan få förbereda dig. För akut snitt kan det ju hända att man får ta till. Om du inte vill ha en planerat snitt borde det gå att förbereda för att undvika det. Hur vet jag inte, men med en dialog under hela graviditeten borde man kunna hjälpa dig.

    Min son låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. De ville att jag skulle försöka föda honom vaginalt ändå. Men där satte jag stopp och det blev planerat snitt.

    Snittet blev faktiskt en väldigt bra upplevelse för mig (men det är kanske inte samma sak eftersom jag inte var rädd innan). Allting gick så lugnt och kontrollerat till. Jag önskar att jag kunde förmedla den känslan till dig så att du slipper vara rädd!

  • Beccabecca

    och katetern satte de EFTER att jag fått ryggbedövningen, så den märkte jag inte. Be att få det du också!

  • Beccabecca

    Jag fortsätter att läsa vad du skrivit och försöker att ge några possitiva kommentarer...

    Mina armar var fullt funktionsdugliga under hela snittet. Jag kunde börja amma direkt på uppvaket. Bedövningen hade släppt på c:a två timmar, då kunde jag röra benen ingen. Jag var (med hjälp) uppe på benen samma kväll. Nästa morgon kunde jag gå själv och lyfta sonen.

    Men visst, det underlättar om man har någon man litar på med sig hela tiden.

    Lycka till!

Svar på tråden Livrädd för snitt - helt ensam ?