Inlägg från: Beccabecca |Visa alla inlägg
  • Beccabecca

    Livrädd för snitt - helt ensam ?

    Jag förstår att du kan vara rädd för snitt. Prata med din barnmorska om detta så att du kan få förbereda dig. För akut snitt kan det ju hända att man får ta till. Om du inte vill ha en planerat snitt borde det gå att förbereda för att undvika det. Hur vet jag inte, men med en dialog under hela graviditeten borde man kunna hjälpa dig.

    Min son låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. De ville att jag skulle försöka föda honom vaginalt ändå. Men där satte jag stopp och det blev planerat snitt.

    Snittet blev faktiskt en väldigt bra upplevelse för mig (men det är kanske inte samma sak eftersom jag inte var rädd innan). Allting gick så lugnt och kontrollerat till. Jag önskar att jag kunde förmedla den känslan till dig så att du slipper vara rädd!

  • Beccabecca

    och katetern satte de EFTER att jag fått ryggbedövningen, så den märkte jag inte. Be att få det du också!

  • Beccabecca

    Jag fortsätter att läsa vad du skrivit och försöker att ge några possitiva kommentarer...

    Mina armar var fullt funktionsdugliga under hela snittet. Jag kunde börja amma direkt på uppvaket. Bedövningen hade släppt på c:a två timmar, då kunde jag röra benen ingen. Jag var (med hjälp) uppe på benen samma kväll. Nästa morgon kunde jag gå själv och lyfta sonen.

    Men visst, det underlättar om man har någon man litar på med sig hela tiden.

    Lycka till!

  • Beccabecca

    Men måste man verkligen ha kateter då?
    Under själva operationen är det väl viktigt för att inte skada urinblåsan, men av vilken anledningen måste den sitta kvar efteråt? Kan man inte få hjälp att kissa på annat sätt efter snittet? Fråga om det om du känner sådant obehag.

    Men jag håller tummarna för att du slipper snittet!
    Lycka till med graviditeten och den kommande förlossningen, hur den än blir.

  • Beccabecca

    Man ska helst inte bära tyngre än barnen. Sjukgymnasten berättade att om man klarat barnen i magen så är kroppen uppbyggd för den tyngden och sedan återhämtar och tränar man upp sig medan barnen växer. Efter c:a 6 veckor är man återställd.

    Det jobbigaste för mig efteråt var att magmusklerna inte fungerade, det var svårt att ta sig upp ur sängen. Men det fick man hjälp att hitta teknik för. På BB satt ett rep i sängänden så att man kunde dra sig upp själv, tyvärr kunde vi inte sätta upp ett sådant hemma eftersom vi inte har någon fotgavel.
    Men annars mådde jag bra och jag klarade mig själv.


    Michas skrev 2008-06-24 10:25:22 följande:
    Skönt att höra att du också var på benen så snabbt ! Jag var helt ärligt talat inställd på att man inte fick / kunde bära eller lyfta på flera veckor efter snitt. Kanske lite snedvriden syn alltså...challe 1 skrev 2008-06-24 10:20:37 följande:
  • Beccabecca

    Man fick inte använda handtaget ovanför sängen, men att dra sig med armarna i ett rep fäst i fotgaveln på sängen skulle vara bättre. Rulla fick jag också göra när jag kom hem sen...

    challe 1 skrev 2008-06-24 10:35:47 följande:


    till mig sa dom att man absoöut inte skulle dra sig upp. jag skulle rulla ur sängen.
Svar på tråden Livrädd för snitt - helt ensam ?