Livrädd för snitt - helt ensam ?

Jag förstår vad du menar också, tror jag, även om du kanske inte delar min skräck. Kroppen är ju gjord för en vaginal förlossning medans ett snitt är en operation. Det känns mycket mer skrämmande.

Man fick inte använda handtaget ovanför sängen, men att dra sig med armarna i ett rep fäst i fotgaveln på sängen skulle vara bättre. Rulla fick jag också göra när jag kom hem sen...

challe 1 skrev 2008-06-24 10:35:47 följande:

okej.

Jag har gjort 3 snitt! Det första katasftof och dom 2 andra planerade.
Jag är grymt rädd för snitt och det har alltid varit min värsta mardröm.
Jag valde att göra sovande snitt och det beslutet ångrar jag inte en sekund.

jag har varit med om ett planerat snitt (medicinsk anledning), det var jättepositivt. Man känner sig väldigt omhändertagen och man får hela tiden smärtstillande så inget gör särskilt ont. Vill man veta hur ett snitt går till så finns det ett bra bildspel här:
www.karolinskauniversitetssjukhuset.se/templates/Page.aspx&epslanguage=SV

Jag tackar för ert engagemang och era berättelser

Nu så har jag (lite motvilligt erkänner jag) tittat på bildspelet som det länkas till ovan, och det förstärker tyvärr enbart min rädsla plus att det gör mig "arg" (i brist på ett bättre ord). Inte arg på Simi som länkade såklart men på informationen (och bristen på information) i bildspelet, därför att den bara förstärker min rädsla

det beror förstås vad man är rädd för. Katetern satte de efter ryggbedövningen i mitt fall så den kändes inte. Jag fick lokalbedövning innan de satte ryggbedövningen så det kändes inte heller.

Det är väldigt lugnt under ett planerat kejsarsnitt. Jag gick tex ner till operation "för egen maskin" vi hade med oss en cdskiva med vår musik som vi lyssnade på och all personal hälsade och tog i hand och småpratade i största allmänhet. Det fanns tid och vi var verkligen "med" hela tiden. Det är inte hotfullt och jag (som annars kan vara väldigt känslig) kände mig inte det minsta kränkt eller överkörd. Sen hade jag inte minsta problem efteråt heller, jag var uppe och gick dagen efter och kände mig väldigt rörlig jämfört med graviditeten då jag hade en massa foglossning etc. Man får ju inte använda magmusklerna men det är inte särskilt besvärligt så länge det bara gäller första barnet (kan tänka mig att det blir värre när man har äldre barn). Det var inga problem att klara av vardagen när pappan började jobba igen. Så som mitt kejsarsnitt var så kan jag inte komma på något som var skrämmande eller var värt att oroa sig för.

Jag har gjort 2 snitt och ska göra ett till i vinter och det är det bästa jag gjort,ångrar mig INTE.

Finns INGET att vara rädd för...

kan även tillägga att själva snittet blir väldigt fint, det är kanske en decimeter långt och sitter långt ner, det är inte fråga om någon total uppsnittning av hela magen eller nåt sånt... Efter ett par månader ser det ut som ett ljusrosa streck och är absolut inget man tänker på eller behöver ha känningar av.

jag var på sjukhuset allt som allt två dygn (ons-fre) och det är inte mycket mer än vad många förstagångsföderskor är efter vaginala förlossningar.

Jag är också rädd för att behöva snittas. Det är verkligen en sista utväg. Räknar dock med en normal vaginal förlossning (BF 8 juli). Jag tänker att om det blir snitt så mår antagligen jag eller barnet så dåligt att jag tycker att det är bäst just då.

Jag vill heller inte snittas! Spricker hellre i vaginan än att få skära upp hela magen!
Min lillasyster tyckte att det var lättare med snitt för att hon inte behövde ha ont under själva förlossningen! När hon födde första barnet var det vaginalt!
Jag är så rädd för allt som har med knivar att göra, kan inte vara i närheten helst inte i samma rum som nån som håller i en kniv. Har aldrig blivit hotad eller skuren med kniv av nån men det är en fruktansvärd fobi jag har!
Så bara tanken på att ligga försvarslös i ett rum och bli snittad är en marddröm! Är dessutom ensam i min graviditet! Så jag vet inte vem som ska följa med mig till bb.

ett tips.. är du rädd så berätta det för din barnmorska.. det finns en speciell grupp med barnmorskor "aurora" som man kan få samtal o mycket hjälp av om man har förlossningsrädsla..
jag har blivit oerhört hjälp av det..
hoppas du kommer på rätt väg med dina rädslor! lycka till!

Tackar för tipset !

Själv så bor jag dock utomlands och har aldrig hört att motsvarigheten till aurora finns här, men jag är övertygad om att många kan få bra hjälp av dem i Sverige

pyret 22 sep skrev 2008-07-06 11:00:36 följande:

Min man kommer vara med på förlossningen, men för mig så spelar det ingen roll om det blir snitt. Just nu känns det som att jag hellre föder ut ungarna genom näsborrarna än genomgår ett snitt.

Hej!
Jag känner sååå igen mnig i ditt inlägg.

Jag har en dotter på 13 månader och väntar nu tvillingar som är beräknade till 10/11 och min största rädsla är också just snittet!

Jag ser verkligen fram emot att föda mina tvillingar vaginalt så jag skulle bli väldigt besviken om det blev snitt.
Du får gärna skriva nån rad i gästbok eller nåt, vi verkar ha det ganska lika:)

Åh, skönt att inte vara ensam !!