• Michas

    Livrädd för snitt - helt ensam ?

    Nu har jag visserligen lååång tid på mig att förbereda mig (är bara i v. 14), men jag är livrädd för att snittas

    Jag väntar tvillingar, och vad jag har förstått så är det ändå en hel del tvillinggraviditeter som slutar i snitt - planerat eller akut - och jag vill verkligen INTE.

    Det blir kortslutning i hjärnan bara vid tanken. Det finns inget som skrämmer mig mer med förlossningen än tanken på att snittas.

    Överallt står det att läsa om blivande mammor som är livrädda för vaginal förlossning, finns det ingen annan som delar min skräck inför snitt ?

  • Svar på tråden Livrädd för snitt - helt ensam ?
  • Michas

    "Skönt" att inte vara ensam, även om jag förstår att det är hemskt jobbigt för dig som verkligen har det "inpå" dig.

    Jag känner också FRUKTANSVÄRD ångest inför katetern Inte för att jag tror att det ska göra ont, men ja... bara tanken på att de ska stoppa in den får mig att vilja gå under jorden och ruttna

    Jag hoppas dock få gratulera dig väldigt snart Det skulle vara kul att få höra hur det gick för dig !


    Snurran1 skrev 2008-06-24 09:46:22 följande:
    Jag!Ärf i vecka 40 och fick igår på ett rutinultraljud veta att bebisen vänt sig i säte. Kommer att få en snitttid under dagen och är livrädd. Jag vill inte ha kateter och är rädd för nålar, allt som jag vill undvika vid en vaginal förlossning blir nu verkligt! Känns piss!
    Jag förstår vad du menar, men jag är inte rädd för att det ska göra ont. Jag är livrädd för att vara i beroendeställning, för att inte kunna röra mig och för att inte ens kunna lyfta mina bebisar efter förlossningen.

    Jag har varit utsatt för saker som gör att jag inte klarar av att vara beroende av andra på det sättet som man blir efter en operation. Jag behöver få känna att jag har någolunda kontroll över min kropp och situationen för att inte få panik.

    Sist jag opererades fick jag totalt spel och de var tvungna att klubba mig med sömnmedel två ggr EFTER operationen

    Nä, smärtan är inget jag oroar mig för. Det är allt det andra
    trädis skrev 2008-06-24 09:47:55 följande:
    kan tyvärr inte hjälpa dig med rädslan för snittet, men jag kan säga så mycket som att du kan hinna ändra inställning! när jag var upp till vecka 25 typ så kände jag jätteobehag för en förlossning å slog bort tankarna hela tiden! efter v 30 har jag gått på en föräldrakurs med en otroligt positiv å bra föreläsare! sen blir man ju bara större å större (ännu mer med tvillingar givetvis!) så nu känner jag bara att jag längtar tills det sätter igång så jag får ut min lön för mödan! jag ser verkligen fram emot en förlossning nu! jag har lärt mig att istället för att tänka "aj", "smärta", "obehag" osv så kommer jag å känna "YES! äntligen bebis" det kommer gå så bra så! sverige är ett av de bättre landen som finns å föda barn i å läkarna är oerhört duktiga!
  • Michas

    Hum, det blev konstigt, jag försöker igen :

    "Skönt" att inte vara ensam, även om jag förstår att det är hemskt jobbigt för dig som verkligen har det "inpå" dig.

    Jag känner också FRUKTANSVÄRD ångest inför katetern Inte för att jag tror att det ska göra ont, men ja... bara tanken på att de ska stoppa in den får mig att vilja gå under jorden och ruttna

    Jag hoppas dock få gratulera dig väldigt snart Det skulle vara kul att få höra hur det gick för dig !


    Snurran1 skrev 2008-06-24 09:46:22 följande:
    Jag!Ärf i vecka 40 och fick igår på ett rutinultraljud veta att bebisen vänt sig i säte. Kommer att få en snitttid under dagen och är livrädd. Jag vill inte ha kateter och är rädd för nålar, allt som jag vill undvika vid en vaginal förlossning blir nu verkligt! Känns piss!
    Jag förstår vad du menar, men jag är inte rädd för att det ska göra ont. Jag är livrädd för att vara i beroendeställning, för att inte kunna röra mig och för att inte ens kunna lyfta mina bebisar efter förlossningen.

    Jag har varit utsatt för saker som gör att jag inte klarar av att vara beroende av andra på det sättet som man blir efter en operation. Jag behöver få känna att jag har någolunda kontroll över min kropp och situationen för att inte få panik.

    Sist jag opererades fick jag totalt spel och de var tvungna att klubba mig med sömnmedel två ggr EFTER operationen

    Nä, smärtan är inget jag oroar mig för. Det är allt det andra
    trädis skrev 2008-06-24 09:47:55 följande:
    kan tyvärr inte hjälpa dig med rädslan för snittet, men jag kan säga så mycket som att du kan hinna ändra inställning! när jag var upp till vecka 25 typ så kände jag jätteobehag för en förlossning å slog bort tankarna hela tiden! efter v 30 har jag gått på en föräldrakurs med en otroligt positiv å bra föreläsare! sen blir man ju bara större å större (ännu mer med tvillingar givetvis!) så nu känner jag bara att jag längtar tills det sätter igång så jag får ut min lön för mödan! jag ser verkligen fram emot en förlossning nu! jag har lärt mig att istället för att tänka "aj", "smärta", "obehag" osv så kommer jag å känna "YES! äntligen bebis" det kommer gå så bra så! sverige är ett av de bättre landen som finns å föda barn i å läkarna är oerhört duktiga!
    [/citat]

    Skönt att höra att det finns de som föder tvillingar vaginalt iaf

    Men vad gäller katetern så.. nä, usch. Sist var jag på vippen att dra ut den på egen hand innan de klubbade mig med sömnmedel.först till ts. jag är tvilling och min mamma klarade av mig och min syrra på åtta timmar.och sen, jag gjorde snitt för att få ut min dotter. och jag har extrem sjukhus fobi så det hela slutade med att jag sövdes. men efteråt såhär så är det verkligen inget att vara rädd för. huvudsaken är ju att både mamman och bebisen mår bra. och det gjorde vi efteråt. katetern gick kanonsnabbt att sätta. och var på nått konstigt vis skön att dra ut hihi. men sen de två första gångerna man skulle kissa så känndes det som att vända en flaska upp och ner ungefär hihi.
  • Michas

    Gaahh.. citatknapparna funkar ju inte

  • Michas

    Tack för att du delade med dig

    Jag förstår vad du menar (tror jag) med att det gick så lugnt till. Det är väl det enda "positiva" jag kan se med ett snitt.

    Problemet är dock inte rädsla för själva snittet i sig eller smärtan, det är för att vara "fånge" i min kropp och liksom vara tvungen att överlåta allt åt alla andra Att inte kunna kontrollera någonting alls och att inte kunna bära / lyfta mina barn efteråt.

    Däremot så ska jag ta mod till mig och prata om detta med min läkare på inskrivningen på spec MVC på torsdag och inskrivningen på avslappningsmötena med BM på fredag.

    Får jag fråga hur det var för dig efter förlossningen ? Hur länge du var sängliggande och hur lång tid efteråt som du inte fick lyfta / bära ditt barn ?


    Beccabecca skrev 2008-06-24 10:11:10 följande:
    Jag förstår att du kan vara rädd för snitt. Prata med din barnmorska om detta så att du kan få förbereda dig. För akut snitt kan det ju hända att man får ta till. Om du inte vill ha en planerat snitt borde det gå att förbereda för att undvika det. Hur vet jag inte, men med en dialog under hela graviditeten borde man kunna hjälpa dig. Min son låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. De ville att jag skulle försöka föda honom vaginalt ändå. Men där satte jag stopp och det blev planerat snitt. Snittet blev faktiskt en väldigt bra upplevelse för mig (men det är kanske inte samma sak eftersom jag inte var rädd innan). Allting gick så lugnt och kontrollerat till. Jag önskar att jag kunde förmedla den känslan till dig så att du slipper vara rädd!
  • Michas

    Åh, tack för dina ord ! Skönt att höra att du var "på benen" så snart efteråt ändå. Alltid någon tröst att höra att det åtminstone kan gå relativt snabbt.


    Beccabecca skrev 2008-06-24 10:16:12 följande:
    Jag fortsätter att läsa vad du skrivit och försöker att ge några possitiva kommentarer...Mina armar var fullt funktionsdugliga under hela snittet. Jag kunde börja amma direkt på uppvaket. Bedövningen hade släppt på c:a två timmar, då kunde jag röra benen ingen. Jag var (med hjälp) uppe på benen samma kväll. Nästa morgon kunde jag gå själv och lyfta sonen. Men visst, det underlättar om man har någon man litar på med sig hela tiden.Lycka till!
  • Michas

    Tack så mycket för att du delade med dig ! Jag ska in och läsa din förlossningsberättelse sedan. Jag tror jag kan förstå vad du menar när du skriver att du blev oerhört besviken. Ser man fram emot en vaginal förlossning så blir man ju ändå snuvad på något som man själv upplevt som viktigt och något man önskat gå igenom, hur smärtsamt det än är.

    Vad gäller katetern så finns det tyvärr inget som lugnar Jag vet att jag kan be dem om att sätta in den efter bedövningen, men ja... Det är samma sak där. Jag är inte rädd för smärtan eller obehaget, jag blir panikslagen ändå.

    Jag vet inte hur många hundratals ggr gynekologer varit inne och grejat i mitt underliv - det stör mig inte nämnvärt längre - men den där äckelslangen är mer än jag förmår


    MaijaO skrev 2008-06-24 10:16:12 följande:
    Du kan få katetern insatt efter att spinalen har getts. Då är du lyckligt omedveten om det.Jag var inte rädd för snitt men blev oerhört besviken när jag insåg att det skulle bli snitt. Jag är snittad med båda mina. I min blogg finns men förlossningshistoria med dottern, sonens förlossning var i det närmaste identisk. Ni är välkomna att läsa om ni vill. Det är ingen läskig berättelse utan en bra och possitiv förlossning.Lycka till.
  • Michas

    Skönt att höra att du också var på benen så snabbt ! Jag var helt ärligt talat inställd på att man inte fick / kunde bära eller lyfta på flera veckor efter snitt. Kanske lite snedvriden syn alltså...

    challe 1 skrev 2008-06-24 10:20:37 följande:


    jag gick också dagen efter. behövde bara lite alvedon då också. första dagen var det lite morfin. men det gick över snabbt. kunde sitta upp från början och lyfta dottern.
  • Michas

    Jag var inne och läste och tyvärr så känns rädslan värre Allt som jag är rädd för finns ju där

    Att bli rakad
    Katetern
    Att bli av med all känsel av en del av kroppen

    Jag förstår att det var en förlossning som gick riktigt bra, men alla mina skräckelement finns där. Men nä... det får bara inte bli snitt


    MaijaO skrev 2008-06-24 10:16:12 följande:
    I min blogg finns men förlossningshistoria med dottern, sonens förlossning var i det närmaste identisk. Ni är välkomna att läsa om ni vill. Det är ingen läskig berättelse utan en bra och possitiv förlossning.Lycka till.
  • Michas

    Jag tackar er alla för era ord och ert stöd - och det känns "bra" att inte vara ensam om att vara rädd också. Ni är så snabba på att svara, och kommer med så många bra tips att jag har svårt för att hinna med och svara var och en.

    Jag har iaf blivit lugnad på bära/lyft punkten. Alltid något. Jag var helt övertygad om att man inte ens fick lyfta sin bebis på flera veckor, och "bara" det gjorde mig knappast gladare. Att nu få höra att man faktiskt får lyfta sin bebis och även kan röra sig väldigt snart efter snittet gör mig liiiite lugnare.

    Alla andra rädslor kommer nog tyvärr inte försvinna lika lätt

  • Michas

    Alltid något att inte rubb och stubb försvinner... När jag opererades sist så rykte allt


    MaijaO skrev 2008-06-24 10:46:58 följande:
    MAn blir inte rakad helt utan bara översta delen på muffen. Och det kan du göra själv hemma på morgonen om du vill. Katetern som sagt... men be att de sätter den efter bedövningen. Och bedövningen är inte läskig, bara underlig.
  • Michas

    Jag förstår vad du menar Nästan vad som helst bara det inte blir snitt


    IsaacsMamma skrev 2008-06-24 10:33:38 följande:
    Du är inte ensammen, har tänkt starta liknande tråd. Jag är verkligen skiträdd över att det ska hända något så att man tvingas bli snittad, är verkligen inget jag vill, och då blev jag ändå klippt under min förra förlossningen och hade svårt att gå flera veckor efter det men går hellre igenom en vaginal förlossning igen!
  • Michas

    Jag förstår vad du menar också, tror jag, även om du kanske inte delar min skräck. Kroppen är ju gjord för en vaginal förlossning medans ett snitt är en operation. Det känns mycket mer skrämmande.


    LillanM skrev 2008-06-24 10:51:50 följande:
    Jag haller helt med dig TS! Vill absolut inte snittas! Har val ingen direkt skrack for det men for mig kanns en vaginal forlossning naturligt medan ett snitt ar en operation, vilket kanns skrammande och laskigt. Det har nog med att gora att jag ar en mkt frisk person som bara satt min fot pa ett sjukhus 1 gang (for att halsa pa en kompis) och det mest ingripande ingrepp jag nagonsin varit med om ar att laga ett litet hal i en tand... narkos, vita rockar, skalpell etc kanns valdigt frammande och farligt!Sen har jag en kompis som var med om ett katastrofsnitt och fick en propp i lungan efterat - den historien gjorde mig inte direkt lugnare...
  • Michas

    Jag tackar för ert engagemang och era berättelser

    Nu så har jag (lite motvilligt erkänner jag) tittat på bildspelet som det länkas till ovan, och det förstärker tyvärr enbart min rädsla plus att det gör mig "arg" (i brist på ett bättre ord). Inte arg på Simi som länkade såklart men på informationen (och bristen på information) i bildspelet, därför att den bara förstärker min rädsla

  • Michas

    Tackar för tipset !

    Själv så bor jag dock utomlands och har aldrig hört att motsvarigheten till aurora finns här, men jag är övertygad om att många kan få bra hjälp av dem i Sverige

    pyret 22 sep skrev 2008-07-06 11:00:36 följande:


    ett tips.. är du rädd så berätta det för din barnmorska.. det finns en speciell grupp med barnmorskor "aurora" som man kan få samtal o mycket hjälp av om man har förlossningsrädsla..jag har blivit oerhört hjälp av det..hoppas du kommer på rätt väg med dina rädslor! lycka till!
  • Michas

    Min man kommer vara med på förlossningen, men för mig så spelar det ingen roll om det blir snitt. Just nu känns det som att jag hellre föder ut ungarna genom näsborrarna än genomgår ett snitt.

  • Michas

    Åh, skönt att inte vara ensam !!

Svar på tråden Livrädd för snitt - helt ensam ?