Vi som är FÖR homo adoption!

Men varför ska barnen få ytterligare en sak att "stå till svars för"? På vilket sätt är det positivt för barnet? Räcker det inte med adoptionen och vad det kan innebära för barnet?

Du skriver att ju fler homosexuella som får adoptera, desto mer accepterat blir det. Men är det kul för barn att vara ett "medel" för att göra adoption av homosexuella mer accepterat?

Jag tycker det är positivt att många här är positiva till homosexuella som föräldrar, men jag tycker det är trist att konsekvenserna för barnet bara viftas bort.

Vilka andra ska inteheller få adoptera?
Rödhåriga?
Tjocka människor?
Svarta människor som lever i sverige?
Ensamstående?

Typiskt "von oben perspektiv" från oss i väst. Adoptionssammanhang är ett av de få områden där fattiga länder kan ställa krav på västländer. Det är de som dikterar vilkoren för vilka krav som ska ställas på de familjer deras barn adopteras bort till. Om det var våra barn som skulle adopteras bort, skulle inte vi då vilja ställa krav på adoptivfamiljerna utifrån vad VI ansåg vara det bästa för våra barn?

Ja, kärnfamiljen som norm har ställt till det för många. Men som du själv skriver ÄR den fortfarande en norm. Med det resonemanget blir alltså ett adoptivbarn som hamnar i en homofamilj OCKSÅ lidande av normen, samtidigt som barnet hjälper till att ändra normen. Är det rätt? Vad är enklast för just det barnet, att hamna hos en heterofamilj och falla inom normen eller att hamna hos en homofamilj och falla utanför normen?

Jag upplever att många brinner så mycket för homosexuellas rättigheter att man inte ser verkligheten och inte kan se barnet som just ett barn. Hur skulle ni resonera om det var ert eget barn? Skulle ni då vilja att det genom placeringen i sin nya familj var en av de där som skulle "stå till svars" för sina nya föräldrar och "förändra normen"?

Adoptionsorganisationerna kan nog inte göra så mycket. De har svårt redan i dag att förmedla barn till de par och ensamstående som står i kö hos dem. Att hitta nya kontakter är tidsödande och - misstänker jag - ganska utsiktslöst, det finns vad jag vet inga länder som accepterar utlandsadoption till samkönade par.

Nej, är det några som det bör sättas press på är det svensk socialtjänst. Varje år adopteras 15-20 barn i Sverige. Det överstiger antagligen de homosexuella par som önskar adoptera gemensamt och som har ett medgivande. Varför inte låta några av dessa barn komma till homsexuella par . eller ensamstående?

För det första kan även homosexuella vara både rödhåriga, tjocka, svarta och ensamstående.

För det andra skulle jag vilja påstå att föräldrar med något av det du räknar upp inte "bryter mot normen" på samma sätt som en homofamilj.

För det tredje säger jag inte att homosexuella aldrig någonsin skulle få adoptera, men jag tycker det är lite oseriöst att bara säga "ja, ja, ja" och inte fundera på vad en adoption egentligen innebär och vad olika familjetyper kan innebära för barnet.

Fast i undersökningar som är gjorda med barn till homosexuella så verkar det inte var något stort problem. De flesta känner sig inte utanför pga av sina samkönade föräldrar.
Dessutom finns det många ställer i världen som redan godkänner adoptioner till homosexuella, problemet är att adoptionsbyråerna inte lägger ner någon tid på att leta upp dem och skapa relationer med dem. Då är det ju landet ifråga som har dikterat vilkoren.

Men det är bra att vi är överrens om att kärnfamiljen som norm bara är av ondo, då kan vi i alla fall hjälpas åt att bekämpa det.

Kan kanske tilläggas att överviktiga faktiskt inte får adoptera, från tex Kina.

Håller helt med om ovanstående.

Förresten, är det nån som vet hur det är med homosexuella som familjehem? Får de bli det? Är det bara adoptioner (inom Sverige alltså) som hittills inte skett till homosexuella, eller gäller detta även när socialtjänsten ska hitta familjehem (att ensamstående blivit familjehem har jag sett exempel på)?

I några få kommuner finns homosexuella som anmält intresse av att få vara familjehem. Ett av dessa par känner jag. De två männen har hittills inte fått något barn placerat hos sig trots att det råder brist på familjehem i kommunen där de bor. Ett barn var aktuellt men det hade väckt så mycket motstånd hos den biologiska mamman att man inte såg det som ett bra alternativ. Tror att det än så länge speglar verkligheten ganska väl. Troligtvis är det samma sak vid inhemsk adoption där bioföräldrar kan få ha önskemål på de nya föräldrarna.

Jag blir inte förvånad faktiskt.

Jag tror att verkligheten fortfarande är att homosexuella som adoptiv/familjehemsföräldrar ännu inte är SÅ accepterat som vissa vill framhålla. Trots att ett homopar säkert skulle kunna vara ett jättebra familjehem för ett barn. Vi kan tycka vad vi vill om det och vi kan visa att vi inte behandlar homosexuella och deras familjer på nåt annorlunda sätt en heterosexuella, men vi kan inte förändra verkligheten över en natt.