Bamsekramar till dig Puma86!!!
Vi har det också lite taskigt här. Bråkar en hel del. Mycket beror nog på mig dock, jag har fått tillbaks lite av mitt taskiga humör från mina gamla depressioner... men nej, självklart beror det inte bara på mig.
jag säger som Xeni: "Visst, mannen jobbar o blir trött. men vi kvinnor då? Som har ett heltidsjobb (minst) med våra barn. Vi går inte o jobbar men vi får stiga upp på nätterna o mata, aldrig får vi äta i lugn o ro, och aldrig får vi lugna raster. Och vi får inte komma ifrån allt en stund."
Det verkar inte min man förstå. Eller jo, ibland. Jag får sovmorgnar ibland och han ger mig stunder för mig själv vid datorn, men alltid e han där med Linnea och ska "involvera" mig i deras stund, så att jag ändå inte får lugn och ledig tid. Jag känner mig alltid stressad och kastar alltid i mig maten...
Att jag e hemma och tar hand om Linnea och gör hushållsarbete.... det gör han också när han kommer hem. Men han kan ju aldrig greja när det är han som har ansvaret för Linnea. typ göra 2 saker samtidigt. då blir jag arg. och vad tror han att jag gör? lämnar bort Linnea för att kunna plocka i och ur diskmaskinen m.m?
Xeni: det testet fick jag också göra, men det var ju ganska tätt efter förlossningen, minns inte riktigt när men... men då mådde jag ju bra. Hade jag gjort testet idag hade jag nog svarat annorlunda.
Skulle nog va bra att få prata med nån, BÅDA två. För att få min man att förstå på nåt sätt hur jag har det. Men å andra sidan e det väl bara att avsätta lite tid utan Linnea och sätta sig ner och prata. Kyssar å smek e liksom helt bortblåst. Jag e så upptagen med Linnea att jag inte uppskattar det på nåt sätt, eller jo, smek möjligtvis och massage men jag har svårt att visa kärlek till min man just nu. KAN bero på all kritik jag får att jag går runt å gnäller.
Tack säger jag med, för att ni lyssnar... kram kram