ENDAST för oss som valt/vill ha kejsarsnitt som förlossningsmetod.

Vill inte göra saker värre snart3barnsmamma, men brukar inte igångsättning göra förlossningen svårare. Nu kanske jag är ute och cyklar, men jag har för mig att de brukar bli ännu mer långdragna och komplicerade. Jag råder dig att läsa på (om du inte redan gjort det förstås och vet bättre) om igångsättning. Om det skulle visa sig att jag har rätt, vägra!

Det är nog viktigt att du inte ger dem några alt till snitt. Vidare tycker jag nog att du ska skriva ner på en lapp vad du känner och ta med till psykologen, även om det inte funkade hos överläkaren. Psykologen är mer tränad att förstå människor än vad läkare är. Förklara också att detta är så svårt för dig att du känner dig låst och har svårt att argumentera. Att en människa i kris inte har energi att slåss är väl inte så svårt att begripa när all kraft går åt att inte bryta ihop!

Om du ska på fler Aurorasamtal, har du inte någon vän att ta med dig, någon som kan stötta och stå på din sida, någon du har pratat med om detta.

Hoppas det går bra!

Å en annan sak också som jag glömde, om du har några fler Aurorasamtal.

Jag tycker att du ska fråga BM (på ett ickeagressivt sätt) om de tycker att den behandlingen de erbjudit är bra, om de tycker att behandlingen är lyckad och tillräcklig. Och då du inte har upplevt dig blivit hjälp av den behandlingen och känner att de har tvingat dig föda vaginalt om inte kejsarsnitt hade varit bättre. Fråga om de tycker att det är mer OK att du ska genomlida en förlossning livrädd för att något ska gå snett än att ge dig ett snitt. Vidare, fråga om de har några medicinska anledningar till att du inte ska få snitt.

Poängen med dessa frågor är inte att vara taskig eller provocerande mot BM, det handlar om att få ett psykologiskt övertag. Istället för att du hela tiden ska förklara, kan det vara bra om de istället får förklara och motivera sig. Som jag har förstått det är det upp till dem att motivera varför du INTE ska få ett snitt, inte tvärtom!

Tänkte på dig hela dagen igår snart3barnsmamma, jag tycker att det du går igenom är helt fruktansvärt! Jag funderar på hur det fungerar med journaler, har ingen erfarenhet av detta, men är det möjligt att kräva att få sin åsikt eller liknande inskrivet i journalen? Kanske någon inom vården som vet? Min erfarenhet när man har att göra med tex myndigheter är att det är väldigt lätt att ge ett svar eller avfärda någon muntligt. Ber man om ett skriftligt svar tänker personen igenom svaret nogrannare eftersom det är mer troligt att man får stå till svars för det senare.

Med tanke på att du gott och väl har skäl som räcker till för att beviljas ett huminitärt snitt undrar jag om du kan kräva att få inskrivet i din journal,
- att du blivit utsatt för övergrepp,
- att du är mycket rädd för att barnet ska få skador eller dö, pga tidigare komplikationer,
- att du är rädd för att få skador med tanke på vad som skett vid tidigare förlossningar,
- att du är så rädd för att föda vaginalt att det kommer att påverka förlossningen i en negativ riktning,
- att du utan tvivel anser att ett snitt vore det bästa men att du blir TVINGAD att föda vaginalt,
- att du anser dig inte vara hjälpt av den behandling de erbjudits innan förlossningen då den inte ändrat vare sig dina mentala eller fysiska förutsättningar inför förlossningen.

Anledningen till att jag tycker att du ska försöka få detta inskrivet i din journal är att det, om något skulle gå snett (får naturligtvis inte hända) gör detta det mycket lättare att utkräva ansvar av den som fattat beslutet. Detta är inte av elakhet, en läkare måste vara helt säker på att han eller hon fattar det bästa beslutet. Men psykologiskt kan det vara jobbigt för ansvarig läkare att ha det så svart på vitt som det blir här. Jag tänkte ganska mycket på formuleringen, den är jätteviktig.

Ge inte upp, fortsätt att kämpa! Det verkar som om de allra flesta får sitt snitt beviljat lite senare i graviditeten. Låt oss hoppas att detta bara är ett dumt test för att se hur beslutsam du är.

Jag märker att det är väldigt lätt att vara präktig och ge andra råd...önskar jag kunde ta tag i min egen situation också. Där blir det betydligt svårare...

Stort grattis Affis!

Det finns ju de som anser att det är egoistiskt att skaffa barn, i så fall är det väl bättre att bara skaffa ett

Själv kan jag säga att jag inte haft något som helst utbyte av min lillebror

Sitter och tjuvkikar i tråden om komplikationer vid vaginalförlossningar, hjälper inte direkt min extrema förlossningsskräck *ryser*

Det finns förresten ett ord för det tokophobia.