HJÄLP! Jag är livrädd för att föda!

Efter att ha lyssnat på andra och läst vad ni skrivit här, så tror jag att jag tänker välja Epidural.

Konstigt nog så var jag helt anti mot den innan, men nu känner jag mer att den är hur välkommen som helst!

De viktigaste frågorna är nog:

1. Vad är det som gör ondast? När barnet ska ut genom hålet, eller värkarna?
När jag fick min dotter så hade jag epidural och hon togs med sugklocka. Jag tyckte värkarna var det jobbigaste, kan dels varit för att jag inte visste hur lång tid jag hade kvar tills hon kom, de var "falska" värkar och gjorde ingen nytta. Jag var mest nervös och kände mej osäker. Under själva utdrivningen så kändes det mest skönt att det närmade sig slutet! Då tänkte jag inte på smärtan..

2. Epidural, fungerar den bra?
Åhh!! Denna smärtlindring är helt underbar!! Var i himlen efter jag fått den.. Helt klart värt det!
Nu den här gången har jag begärt att få den tidigt i förlossningen.

3. Vilken ställning känns bäst?
Under värkarbetet så var jag uppe och gick en massa, det var jätteskönt. Kollade tv och tog flera duschar.. Om du vill så kan jag rekomendera akupunktur, det va åxå jätteskönt under den här tiden.
Sen är det skönt att stå på knä eller vid sängkanten. Men det jag blev chockad över var att min kropp så åt mej exakt vad jag skulle göra för att underlätta för mig själv. Sen när det väl var dags för förlossning så blev det ryggläge eftersom de var tvugna att tvinga ut min buse!

Jag kan förstå din rädsla, är själv rädd som f*n!! Jag försöker tänka positivt och slappna av i kroppen, har varit på samtal för min rädsla och det hjälpte enheldel. Skrivit ett förlossningsbrev och förklarat åt BM att de måste påminna mig om allt positivt och se till så både jag och min karl slappnar av.

Hoppas det går fin fint för dig nu.. Låt bara inte din rädsla ta över och lita på din egen kropp och på BM!

Jag glömde något lustigt, något jag inte hade insett var att efter själva födelsen så ska man föda fram moderkakan oxå och min bm kläckte det för mig så här på förlossningen. Ja nu var han född då var det bara moderkakan kvar då! Jag trodde att hon allvarligt skämtade med mig jag bara stirrade på henne. va fan menade hon på allvar att det inte var färdigt jag hade ju ungen på magen. Men det var inte det att det gjorde ont utan just chocken att ungen låg på magen och dom säger att det inte är klart än. Jag var så trött hade knappt sovit på en månad eftersom jag har svårt att slappna av på sjukhus och så hade jag legat i förlossning i 24 timmar och sovit i knappa två timmar och så kommer hon och säger att jag ska fortsätta. Men det gick snabbt över som tur var hade inte riktigt tid att njuta av min nyfödda son då jag somnade med han på magen på en gång. Sköterskan fick en chock när jag skrek åt henne att ta han ifrån mig. Då hade jag somnat till tre ggr med min nyfödda bebis på magen och jag vart väldigt orolig att jag skulle tappa honom på golvet. Dom trodde väl att jag hade fåt en knäpp men just då var jag så trött att jag kunde inte ens hålla ögonen öppna och så trodde dom att jag skulle orka ställa mig i duschen efteråt jädrar vad dom tjatade men jag förklarade att om jag ställer mig i duschen nu då kommer jag att somna och drämma huvudet rakt i golvet eller tänker ni stå och hålla i mig hela tiden. Då slappnade dom av och insåg att jag avr nog bara väldigt trött. Jag ser tillbaka på min förlossning med glädje och det är något som jag kan gå igenom flera gånger om =) bara jag får epiduralen hihi

Jag var också helt besluten att inte ta den eftersom jag har problem med ryggen men någonstans på vägen mellan en fött barn och problem med lustgasen så ändrade jag mig och det var mitt bästa beslut någonsin. =)

Jag har inte tid att svara så långt nu, men kan bara säga att jag också var mest rädd för krystningen men tyckte att värkarna var så himla mycket värre!!
Trodde inte innan att man kunde lida så av att ha "ont i magen" men jag tyckte att det var mkt värre än krystnigen. När barnet väl skulle ut genom hålet som du säger så gick det så himla fort!

jag skulle nog säga att det är värkarna som är den jobbigaste smärtan, men där va EDAn helt perfekt!!
visst gjorde det ont "därnere" när han skulle ut, men det va inget man tänkte på just då, då var man så fokuserad att jag knappt tänkte på att det gjorde ont.. och sen är det ju inte en så lång stund, som värkarna...

en sak att tänka på om du väljer EDAn, en vän till mig fick den med nån mojäng som fyller på automatiskt med jämna mellanrum, men det gjorde att hon blev så bedövad på höger sida (enda ner till knät) att hon inte kunde röra sig som hon ville utan hjälp..
jag fick säga till när jag kände att det började släppa och så fyllde dom på, det kanske är en smartare variant..

det kommer gå jättebra för dig, det kommer va det häftigaste du har varit med om!!!

lycka till!!

Ont i muffen var inget jag ens tänkte på om jag ska vara ärlig, man har ont av värkarna så resten känner man inte. Mitt svar är alltså, kände inget mellan benen utan kände av värkarna.