HJÄLP! Jag är livrädd för att föda!

Jag skulle nog försöka prata med någon, aurora t.ex., om jag kände som du (jag går själv hos aurora för förlossningsrädsla, men av andra anledningar). Det tar mycket av din energi att gå runt och oroa dig.

Det gör ont att föda barn, men efter det där vrålet brukar det också komma glädjetårar, försök fokusera på det positiva.

Jag kan bara svara på din andra och tredje fråga, då jag fick ett akut snitt, jag tyckte att epiduralen var fantastisk. Jag var trött och behövde sova och när den bedövningen tog kändes det som om tiden stannade. Jag kunde sova och äta lite och ladda batterierna. Jag ska garanterat ta det denna gången också.

Vilken ställning som känns bäst är helt individuellt. Jag hade kraftiga foglossningar med min första pojke och kunde därför inte inta alla positioner som jag skulle vilja prova. Lås dig inte vid en viss ställning då du kanske känner helt annorlunda när du väl ska föda. Jag tänker skriva in i mitt förlossningsbrev att jag vill ha hjälp med att finna en bra ställning till mig då de faktiskt är experter =)

Det är lätt att säga men försök verkligen att inte oroa dig så mycket. När du väl kommer in på förlossningen kommer du bli väl mottagen av människor som verkligen vill att du ska få en fantastiskt förlossning. Tala igenom hur du vill ha det med den som ska vara med på förlossningen så du har ett språkrör med dig =)

Lycka till

Vill bara tillägga. Då jag är mest rädd för att det ska göra ont mellan benen (i mitt kön), så vill jag inte höra några detaljer om hur ont det gjorde där eller på vilket sätt det gjorde ont där. För då blir jag bara mer rädd!!

Men att man svarar på frågan; VAR det gjorde mest ont, om det var i könet eller om det var värkarna... Det är det jag är intresserad av att veta!

hejsan! födde mitt första barn d 2 nov. Tog bara 4 timmar allt som allt. värkarna kändes mer än utdrivningen... Jag fick inget smärtstillande merän lustgas i några minuter.. hann inte med någonting. Sprack inget alls.. du ska inte oroa dig.. alla upplever smärta olika o du ska inte undersöka så mycket innan utan ta det när det kommer.. det funkade när jag blev rädd

Jag stod på knä i sängen o håll i mig i sängöverdelen (när sängen är uppvikt) för att han skulle vandra ner i bäckenet.. sen födde jag i gynställning.

När du känner krystvärkarna så kan du inte hålla emot.. hela kroppen jobbar o du känner bara att det är skönt att krysta.. svårt att förklara men du kommer fatta när du ligger där

Lycka till

Lite lugnande ord:
- Jag var jätteorolig innan, men hade en bra förlossning, sprack ingenting trots första barnet.
- Jag klarade mig med lustgas men skulle alla gånger bett om EDA om det hade behövts, men smärtan kändes ok/uthärdlig och jag hade faktiskt aldrig en tanke på att be dem sätta en nål i ryggen på mig. Hade innan planerat att ta alla droger som fanns.
- Jag vrålade som en blådåre i lustgasmasken. Fantastiskt skönt att få utlopp för den kraft som värkarbetet innebär och smärta så klart, men det handlar mycket om kraft i skriket när man föder barn.

1. Jag tyckte det gjorde ondast precis då huvudet satt i öppningen, men den smärtan gick ju ändå över ganska fort (för mig tror jag det var tre värkar). Man ser ju ljuset i tunneln då också...
2. Provade aldrig EDA:n eftersom det gick bra med bara lustgasen.
3. Jag tyckte det var jättejobbigt att ligga ner (som man fick göra inledningsvis när de gjorde mätningar). Jag stod (först på knä, sedan på huk) på en stol bredvid sängen och hängde över en saccosäck som låg på sängen. För mig var det jättebra. BM försökte få mig att sitta gränsle över stolen, men nej, nej, AJ vad ont det gjorde. I krystningsskedet satt jag upp på sängen och höll om knäna.

OBS! Smärtan kommer inte och överraskar en plötsligt. Den börjar ju liksom som svag mensvärk för att sedan bli allt intensivare och till slut lägga sig på en konstant nivå. Man hinner liksom vänja sig och dessutom får man ju pauser hela tiden (utan någon som helst smärta) mellan värkarna. Dessutom tyckte jag smärtan kändes naturlig på något sätt. Jag blev inte rädd för värkarna trots att de gjorde ruggigt ont..

Det kommer att gå jättebra! Det var en urhäftig upplevelse att föda barn - även om det såklart gjorde ont - som jag hoppas få ha turen att göra någon gång igen.

visst kändes det o föda barn, men jätteont tyckte ja inte att det gjorde, o har aldrig förstått mej på varför alla ska skrika för, då förlorar man kraft till o krysta ju.
jag hade eda o då försvann smärtan fram tills man började krysta, vilket var väldans skönt att få göra

hoppas det går bra

svar på din fråga.. jag tror inte du kommer känna nån speciell smärta i könet...de e bara i 2 sekunder.. Om du ska oroa dig för var smärtan kommer komma så är det defenitivt värkarna...

efteråt kan du få bedövningsspray mellan benen.. det fick jag, funkade skitbra.. men du kommer inte bry dig om det när hon/han ligger på din mage =)

Tänk på att dom som skriker kan skriva bara av ansträngningen för att få mer kraft. Om man tittar på friidrott så är det många som ger ifrån sig ett stridsskrik i tex kulkastning precis när dom kastar iväg för att få mer kraft i svingen ;)
Min första förlossning var på 24 timmar exakt och jag hade knappt ont alls var inte värre än en stukad fot. När barnmorskan konstaterade att jag hade öppnat mig helt så la hon till nu får vi hoppas att den kommer ut på mitt skift. eftersom jag legat inne på sjukhus ett tag så visste jag att hennes skift slutade om 4 timmar och jag tänkte fn inte ligga där i fyra timmar till. Så när bm gått ut vände jag mig lugnt mot min karl och sa nu ska skiten ut så satte jag igång att trycka och en halv timme senare var han född. =)Min karl uppskattade däremot inte mitt brydska beslut och vart halvt hysteriskt när han tryckte på larmknappen haha
Jag hade epidural och det gjorde inte alls ont för mig efter jag fått den. Det är en befrielse när den sätts igång för mig vart det som att flyga jag mådde jätte bra och kroppen vart så lätt helt plötsligt. =) Att tillägga efter jag fått epiduralen sov jag i 2 timmar mitt i slutet på vräkarbetet.. =)
Ställning det känner du hur du vill ha det när du kommer dit. Du ska ju ligga så bekvämt för dig som möjligt sen ska alla andra anpassa sig =)För mig var det väldigt skönt att kunna gå omkring och röra på sig när värkarna var igång så med epiduralen så fick jag fritt röra på mig igen. Lycka till din kropp vet hur den ska föda du behöver bara åka med och så kommer din kropp säga själv hur den vill ha det. Det enda du behöver fundera på är vilken smärtlindring du vill ha. Du kommer förstå vad jag menar när du ligger där. Oroa dig inte.