Trollmillan skrev 2008-01-29 11:57:59 följande:
Tack så mycket, Lakrits! För att du svarade och för gratulationen Det känns jättemysigt att vara gravid igen. Men jag är orolig till och från över hur allt kommer att gå.. framför allt med fibron, om den blir bättre/sämre än innan, hur jag klarar av att ta hand om en bebis och så vidare. Men jag har ju inget val; det är bara att bita ihop de jobbiga dagarna! Vet nårgon förrästen om det går att äta någon värktablett när man ammar?Så det var så jobbigt (du hade ont så länge) efter snittet.. Det känns i och för sig bra att du inte tror att det var värre för fibron. Jag förstår ju att det är en omfattande operation och ett ordentligt "sår"! Hade du ett skov efter förlossningen pga hormonförändringar? Eller var du ganska som vanligt? Min BM sade att det är vanligt att man får ett ordentilgt skov efter förl, men dom vet inte vad det beror på.. hormoner/påfrestning av förlossningen/annat.. Att bestämma om jag ska föda vaginalt el. med snitt känns ibland som att välja mellan pest eller kolera! Jag är jätterädd för snitt! Någon mer som kan ge sin sunpunkt? Ha en bra dag! KRAM
Hej igen!
Alvedon kan du äta när du är gravid och ammar utan någon som helst risk för bebisen!! Det gjorde jag när jag ammade.
Jag fick tyvärr tillbaka full styrka av fibro värken när jag fått Liam. Tog någon/några veckor, sen var snurren i gång på allvar igen. Hade mest problem med foglossning under gravven, trodde då jag var fri från fibrovärk, men jag är nu i efterhand ganska inställd på att det vara fibron som satt i fogarna istället för det normala stället(nacke/axlar). Hoppas du förstår vad jag menar nu!! Skriver luddigt ser jag!
Kejsarsnitt är ju en omfattande operation med sårsmärta och restriktioner ang att man inte får lyfta första veckorna efteråt. Men en vaginal förlossning är ju också en påfrestning för kroppen, så det är ju som du skriver, som att välja mellan pest och kolera. Hoppas personalen på spec mvc kan reda klarhet i dina tankar och funderingar. Jag känner igen din tankegång, för som du skriver att du tänker, så kände jag till å från hela gravven, hur ska man orka med bebis, hur ska min kropp klara av fl med all smärta som en sådan medför, hur mycket ska tröttheten förvärras iom nattvak med en bebis.
Men undan för undan har bitarna hos oss fallit på plats. Visst är jag stundvis dötrött, men samtidigt har vi ju ett lyckopiller här nu på 8 härliga månader. Jag har mycket värk, blir mer dom dagar man bär guldklimpen oftare. Men för mig har allt gått bättre än jag någonsin kunde förvänta mig!!
Håller tummarna att det blir så för dig också!
Många kramisar//Lakrits
