Nu får det vara nog!!!

Var har jag skrivit "hur hemskt det är"? Mig veterligen har jag poängterat att DS medför krångel både kroppsligen och förståndsmässigt, något som alla ni DS-mammor vet. Att ni har fina ungar värda kärlek och respekt är det däremot ingen som ifrågasatt. Om du själv känner att hemskt är det ord du vill använda för att beskriva ett liv med DS så gör för all del det, men skyll det inte på mig.anne h skrev 2007-12-31 17:54:45 följande:

Att man inte själv vill ha ett DS barn innebär väl inte att man tycker illa om de som finns

Nu finns det ju inget test som visar om ens barn kommer bli narkoman eller inte. Skillnaden mellan DS och en massa andra problem är att det finns ett (flera) _förhållandevis_ enkelt, ofarligt och pålitligt test.

anne h: du har en bra poäng där om att se positivt på livet, något jag försöker göra. Jag kan dock inte se mig som en DS-mamma (okej att skriva så?), men det kan ju vara för att jag inte vet hur det skulle kännas. På samma sätt som jag inte kan förstå helt ut hur det skulle vara att vara t ex rik som ett troll, känd eller döende.

anne h skrev 2008-01-01 23:13:43 följande: Nej, men livslängden hos personer med DS blir kortare, löper mycket större risk att drabbas av Alzheimers sjukdom, är mer infektionskänslig på grund av att sköldkörteln hos personer med DS är mindre än hos människor utan DS. Nära en fjärdedel av alla personer med DS har hög infektionskänslighet vilket lägger grund för återkommande lunginflammationer och även öroninflammation (i det sistnämnda är de trånga örongångarna en bidragande faktor)Personer med DS får ofta en slags försenad överkänslighet i huden som kan ge eksem.För att inte tala om de sociala svårigheter en person med DS utsätts för. Man saknar mer eller mindre förutsättningar till ett normalt liv med samlevnad och barn.Detta är inget liv jag önskar någon. Men får man ett barn med DS så får man, men kan man undvika det tycker jag att man borde göra det.Men nej, ett foster lider inte av att aborteras. Fostret är inte medveten om det som sker iallafall. Hade jag fått ett barn med DS hade jag älskat det på precis samma sätt som jag älskar mitt barn utan DS.Men hade jag fått veta i tidig graviditet att mitt barn hade en kromosomrubbning hade jag gjort abort och hoppats på att barnet i nästa graviditet blir friskt.

Men nej, ett foster lider inte av att aborteras. Fostret är inte medveten om det som sker iallafall.

anne h skrev 2008-01-01 23:46:28 följande: Hur mycket minns du ifrån din egen tid som foster?

min åsikt är att jag absolut inte vill ha ett barn med DS,DET STÅR JAG FÖR och hoppas att jag inte får det.....