Vägra igångsättning?

TS: Lycka till, hur det än blir! Hur som helst kan det ju bara gagna dig att du har tänkt till innan tisdag så att du har argumenten klara! Uppdatera gärna tråden efter tisdagens möte!

Måste bara hålla med lite här... Att bli igångsatt som förstföderska med omogen tapp är ingen bra kombination, pratade mycket m min Klara barnmorska om detta eftersom jag har blivit igångsatt två gånger och med div. komplikationer efteråt så låg det och malde nånstans i huvudet på mig och gör det än idag faktiskt. Med facit i hand hade jag aldrig tiggt om att bli igångsatt igen, däremot skulle jag ha tjatat om snitt. Men som sagt det är ju olika för alla och det hade ju såklart kunnat tillstöta komplikationer vid just det snittet som gjort så man ångrat sig.

Oj, lite hit och dit i det här inlägget men jag är mer för snitt än igångsättning men försöker ändå se lite positivt på igångsättning!

Jag undrar samma sak. Jag har själv blivit igångsatt och vill absolut inte det igen!

men ja självklart för barnets bästa! MEN jag vill ju inte må psykiskt dåligt under gravven eller under förlossning.

Själv ska jag nog försöka prata med någon om min rädsla för igångsättning (förlossning förhuvudtaget)

Nu har jag varken diabetes eller risk för stort barn. Men uppdatera gärna hur det gått med beviljat snitt eller igångsättning.!

Jag kan tyvärr inte rekommendera Överhuvudtaget att varken bli igångsatt eller inte. Själv födde jag ett barn förra året som vägde 5300 och var 58 lång, vill inte skrämma upp dig, men det var ett HELVETA att få ut honom...Det blev tillslut sugklocka, eftersom hans värden sjönk drastiskt. Läkaren gav sugklockan EN chans annars skulle han snittat inom några minuter. Det var det värsta jag varit med om..väntar ett barn igen och tror nog att jag kommer att totalvägra vaginal förlossning. bm sa att jag måste fundera på detta till nästa träff.

Så tänk efetr noga, vad du vill!!!

Lycka till!

Många skriver om för barnets bästa och med risk för att få en massa folk här inne på mig så tycker jag mig ha hört att barnen oftast mår bra vid snitt, åtminstone vid planerade. En del kan ha svårt att komma igång med andningen men det är oftast inget allvarligt. Vid vaginala förlossningar mår barnen oftast sämre hör man mer och mer och vid informationen jag fick av barnmorskan så är det större risk för komplikationer för mamman vid snitt, inte för barnet och vid planerade snitt är risken för komplikationer ännu mindre för mamman. Men visst kan alla råka ut för infektioner och dyl i såret eftersom det ändå är ett "större" ingrepp. Men summan av detta är alltså att barnen oftast mår bra vid planerade snitt.

Har inget råd att ge dig men måste bara få inflika att bara för att bebisen väger mycket så behöver ju inte huvudet vara stort. Min kompis som har diabetes födde en son som vägde mer än min son men hade ett huvudomfång som var flera cm mindre än min som bara vägde 3200. Jag sprack inte hon!!!