• inoka

    såå ledsen..

    Hej!!

    Kanske dumt att skriva ner det så här men jag känner bara att jag vill ha ur mej det..

    I söndags var jag på jobbet och in kom en anhörig för att hälsa på sin fru som bor hos oss. Med sig hade han sina 5 släktingar oxå.
    När han såg mej kom han och la armen runt mej och sa lite fördummande att
    - ja här har vi Micaela, hon har 2 barn med sinSVENSKE pojkvänn..
    Jag trodde inte jag hörde rätt..och som tur var fann jag mej rätt fort och svarade tillbaks att
    - tja jag är ju lika svensk som honom och sen är han inte min pojkvänn utan min man sen 6 år tillbaks.

    Inte förens jag kom hem och berättade för Stefan brast jag i gråt. Vet inte varför men jag är så trött på att ofta få höra sånt här. Och även om jag har jobbat där i 12 år vänder sig fortfarande anhöriga till mina kollegor precis som om jag inte skulle fatta eller klara av det de vill ha hjälp med.

    Familj och vänner säger att jag ska skita i det och gå vidare med det är jätte svårt.
    Finns det ngn annan med samma erfarenheter???

    kram Micaela

  • Svar på tråden såå ledsen..
  • esperando

    HanneH- Ja jo gulligt visst men inte riktigt samma sak..

    Klart att folk får fråga det är ju inte konstigt alls om nån undrar var man är ifrån...det är väl inte det vi reagerar på...

  • mammatillvictor

    Gulligt och gulligt, man är ju faktiskt en människa av kött och blod och även om de som säger saker ellerl uttrycker sig klumpigt inte menar något med det så blir man faktiskt ledsen ibland! Tänk dig själv om det är så att man ofta blir utsatt för "dumma kommentarer" så börjar man nästan tro att jomen bara för att jag är adopterad och ser annorlunda ut så är det helt ok att se mig som mindre vetande, offer, osv! Fast det är långt ifrån vem jag är egentligen!

    och jag har också fått höra många gånger att jag är ju ingen invandrare för dom är ju inget att ha typ! Ungefär som att jag skulle vara bättre än en invandrad tjej?! Blir så jävla förbannad!!!

  • inoka

    Hanne h : jag är väldigt omtyckt hos mina äldre på hemmet, och där bor inte bara dementa. Jag är söt som en docka och så vidare *S*
    Och det är jätte kul och stärker än faktiskt när sånt som inträffade händer.

    vacker silvana: jag har ibland dåligt självförtroende i vissa sammanhang för att jag är liten och singales. För jag vet inte hur folk tolkar mej. Har oxå fått komentaren att jag ska vara glad att jag är adopterad och inte invandrare. Då kryper det i mej för att som du säger..jag är väl inte bättre än ngn annan.

    Till alla, tack för att ni kommer in och skriver lite.
    Det värmer och stärker en smått deppig tjej som ska gå och jobba om 15 min...*kramar till er*

  • LCW

    Inoka- Jag håller fullständigt med dig. Ibland kan jag känna att som adopterad ska man vara så jäkla tacksam. Varför ska man vara tacksam för att vara adopterad (och bortskämd enl. vissa), det är ju inget man har valt själv.

    Och jag tror att eftersom både du och jag är korta så underskattar folk ens intellekt emellanåt. Tex bli behandlad som ett litet barn eller att liksom böja sig ned och lägga huvudet på sned och se väldigt förstående ut. Usch avskyr det. Vilket inte direkt spär på ens självkänsla eller självförtroende.

  • mammatillvictor

    Jag är också kort men har aldrig haft komplex för det, tack och lov Kanske för att killar alltid sade att jag var i perfekt längd

    Jag har aldrig haft dåligt självförtroende gällande mitt utseende, att jag inte var lik mina kompisar, det har jag alltid varit stolt över att inte se ut som alla andra men däremot har jag haft dåligt självförtroende gällande mina prestationer, att jag inte är smart nog, att jag inte klarar vissa saker. Inte för att "jag är adopterad, alltså är jag svagare och har svårare för saker än icke adopterade" absolut inte, tänkte väldigt lite på att jag var adopterad faktiskt utan jag bara trodde att jag klarar inte det här. Som tur är har mina föräldrar alltid stöttat mig i allt jag gjort osv och det har ju gjort att jag vuxit. Jag har alltid fått kämpa för att nå mina mål men jag har oftast nått dem!

    Jag har bestämt mig för att jag måste börja acceptera mig själv som jag är för jag är jag och det är helt ok

  • Destined star

    hej.... va trist med såna människor... jag har haft tur med såna kommentarer... har inte fått så många under åren heller... men visst kan det kännas gör-ledsamt på nåt himlans vis... äär adopterad från indien kanske ja skulle tillägga.....

  • inoka

    Vacker silvana; Jag är JÄTTE kort..*S* Bara 1.40 lång men det är dock medellängd i sri lanka..*S*
    Mitt lite dåliga självförtroende kan komma i vissa samanhang men annars är jag rätt tuff. När jag växte upp var det oxå bland mina kompisar lite speciellt att jag var adopterad och jag hade många vänner och har fortfarande. Men det svider mkt när man hör komentarer ibland även om man i de flesta situationer är stark.
    Får väl göra som du bestämt och härma efter..*L glatt*

    Destined star: Ja det är trist. :( men det var bra att jag startade en tråd för man blev lite stärkt av alla som lagt in inlägg..:)

  • LCW

    Nu kanske jag avbryter TS med en helt annan fråga. Tror ni att folk gör skillnad från vart man kommer ifrån?

    De gånger jag har fått kommentarer är från fulla killar och äldre män. Känner ganska många adopterade från länder som Sydamerika, Korea, Filipinerna, Thailand. Jag har fått intrycket av att de som ser mer europeiska ut får färre kommentarer. Men jag kan ha helt fel.

  • inoka

    LCW : Det tror jag. Min bästa vännina är född i Thailand och när vi går ut så är det hon som får alla "snusk" kommentarer om att
    thailändskor alltid ställer upp på sex och bla bla..
    Då blir man så otroligt arg. Det är fruktansvärt att de skall ha ett sånt rykte om sig och de drar ju alla över samma kam.

  • Myrna

    LCW och inoka: Ja, de sleazy kommentarerna kommer alltid från gamla gubbar och fulla karlar. Antar att det måste vara så det känns att vara blond turist i typ Italien...

    Vildrosen: Tja, det är väl så att har man upplevt diskriminering ett antal gånger är det nog lätt att tolka all negativ respons från andra männsikor som diskriminering. Men kvinnan med mobiltelefonen som du omtalar kanske blev irriterad över att du sa till utan att för den delen känna sig diskriminerad?

  • Stenrosen

    Tänk att det finns så många fördomar till människan!och det är vi människor som har skapat dem!Jag blir både arg och ledsen

  • Stenrosen

    oops!Fortsättning följer här...jag undrar varför man har bestämt att Afroamerikaner och afrikaner skulle vara mindre värda för att dom är mycket mörkare än andra?Egentligen beror det ju bara på att dom är mörka för att kunna skydda sig mot solen...det är allt.Det verkar också finnas dom som tror att bara för att man är väldigt kort eller har kraftig övervikt så har man lägre IQ...!Det finns kanske oxå dom som tror att bara för att man har blivit gammal så fattar man inget!Eller hur många gånger har man inte hört:turk på burk smakar urk!Vad är det som gör att man värderar dessa människor mindre bara för att dom ser ut si eller så...hm.En gång i tiden sällade jag mig till denna fördomsfulla skara...men eftersom livet är till för att växa så bestämde jag mig för att tycka att alla människor är lika värda.När man börjar jobba på det så inser man hur fast fördomarna sitter!men jag har lärt mig och det är jag stolt över!Jag har kommit dit hän att jag tycker det är väldigt intressant med människor och särskilt dom som man skulle kunna kalla "annorlunda"(löjligt ord men det enda som definierar att vi inte är stöpta i samma form)Om jag tex träffar någon som jag kanske kan misstänka är adopterad.Är det fel då att rent generellt fråga om det?Jag är ju nyfiken på folk just för att vi är så olika!Eller jag kanske pratar med någon som är invandrad...är det ok att fråga: var kommer du ifrån?Tänk vad enkelt det skulle vara om vi bara tänkte på varandra som människor!!tack för ordet!

  • Lillcajsa

    Stenrosen: du verkar inte ha fördomar men många har det. Och om man gång på gång får frågan om var man kommer ifrån och hamnar i diskussioner eller frågor om det landets politik, kultur osv så är det inte så kul längre. Bara för att jag kommer från Iran vill jag inte agera expertkommentator och blir faktiskt sååå trött på människor (speciellt när man bara träffar ngn på krogen eller på en anställningsintervju) som frågar massor om det landets kultur och frågar om hur jag ser på saker och ting. Jag har bott i Sverige nästan i hela mitt liv och orkar inte gång på gång förklara mig eller svara på frågor. Kan tillägga att jag berättar gärna om Iran och svarar gärna på frågor när vänner och folk man känner frågar. Men är jätte trött på nyfikna främlingar även om de frågar bara av nyfikenhet och välvilja.

  • Stenrosen

    Jo alltså det är klart,jag skulle ju aldrig fråga nån som jag inte lärt känna.Man får ju oxå kolla läget och känna efter om personen i fråga verkar öppen för att berätta om sig själv!Men mitt intresse för andra kan ju gälla någon som är helsvensk,helsvensk med rötter från ett annat land,eller vem som helst!Men absolut så ska man ha respekt för sina medmänniskor och inte klampa in som en elefant i en porslinfabrik!

  • ensam mor

    Hej!Jag är en adopterad tjej från Bolivia,när jag var liten var det jätte jobbigt med att det var många som såg mig som invandrare de tyckte jag var neger och sånt,Visst for jag illa av det då. Barn och vissa vuxna hade svårt att acceptera mig som var mörk då.Jag har alltid varit kort också men jag har inte brytt mig. När jag kom upp i tonåren blev jag helt plötsligt jätte poppis hos killar. Det kändes som man var väldigt efter traktad när man var mörk med tropiskt utseende. Nu har jag barn med tre olika män alla hel svenska.Så jag tycker du inte ska bry dig var stolt över dig själv och ditt ursprung,skit i va någon säger. Stå på dig!!Önskar er trevlig sommar!

Svar på tråden såå ledsen..